Hamn ur huse

Stora båtfixardagen i Bua hamn.
Tvättning och slipning och inoljning och montering och vaxning och mastning i varenda vrå.
Eftersom min näst sämsta gren är hårt arbete (efter komma ihåg födelsedagar/köpa presenter) så ville jag gärna hävda att dokumentation av stor båtfixardag i Bua hamn också är viktigt arbete som måste göras, och undslapp därmed onda ögat från min man.
Eller iallafall kom jag då och då utom synhåll från onda ögat.

Barfotadag

Välkommen, sista sommardagen för den här gången.
Nu väntar mulväder och regn, och även om vi troligtvis slipper Svealands utlovade snösmocka, är det så himla lätt att vänja sej vid det här.
Kjol och barfotafötter under sprickande björkar och solgul forsythia.

Hammockläsning

Att vi inte upptäckt Frida Nilsson innan såhär sent.
Att ingen har nämnt henne förut?
Eller så har jag inte lyssnat.

Nu har vi läst Det Tunna Svärdet, Ishavspirater och Lindormars Land, och är halvvägs igenom Kråkans Otroliga Liftarsemester.
Rakt upp på topp-två över fantastiska barnboksförfattare.

Blompojkens önskan på vår lediga eftermiddag, efter vitsippsplock:
Läsa Kråkan i hammocken.

Bland Ruben och rabarber

En sån fin eftermiddag vi fick i hammocken, jag och mittemellan.
Tid och gung och prat.
Så mycket klokt som kan finnas i en trettonåring.

Och snart bakar jag årets första rabarberpaj.

Rymdobservatoriet i Onsala

Varenda sommar tittar jag på teleskopen och Globen från våran ankringsvik på Lilla Öckerö.
Både fascinerad av och livrädd för rymden och dess oändlighet.
Tänk att vara astronom, tänker jag.
Tänk att jobba där.
Och så tar vi båten hem förbi Malö och Vendelsöfjorden och jag tänker inte så mycket mer på det.

Men så händer det sej att Matilde på Teater Halland frågar om jag vill ta en affischbild till nästa vårs stora föreställning, Den Bästa av Världar.

Innanför grindarna på Onsala Rymdobservatorium.

Ingen titt i några teleskop idag visserligen.
Men nära nog.

Hem

3:20 ringde väckarklockan och sen fick vi en mörk och regnig gryningsresa genom ett långt Tyskland.
Utanför Berlin ringde TT-line och meddelade att vår färja mellan Rostock och Trelleborg var inställd.
En lastbilschaufför hade glömt lägga i handbromsen ombord färjan M/S Skåne som vi skulle åkt med, och skapat en smula oreda i resten av dagens schema.
Vi kunde bli ombokade till nattfärjan istället, som gick klockan 23, om det gick bra?
Nein, bitte, danke schön.
Jag ska hem till ett jobb imorgon.
Jag lyckades, trots åksjuka when googling, boka oss till en färja mellan Rostock och Gedser istället.
Så rutten las om och mil las till genom Danmark.
Tjugo timmars resa blev femton och en halv och vi svängde av motorvägen samtidigt som solens sista strålar sken över Sunvära kvarn.

Tack Bjerlers, Tyrolen och Österrike för ett fantastiskt påsklov.
Jetzt sind wir zu hause.

Sista kvällen i Hopfgarten

Regnet har sköljt bort all nattens nyfallna snö.
Susanne lagar lasagnemiddag till hela storgänget.
Bertil hardcorekattgosar in i det sista.
Och vi tar en kvällspromenad med Yoki allihop, Elsbethen runt.

Magnoliorna fick en smäll av snön.
Aprilväder finns också i Alperna.

Zillertal

Bilen är körduglig, felkodssläckt och klar, och vi firar med upplevelsebad, Erlebnistherme, inne i Zillertal.
Blir ju skitbra, tänkte vi.
Österrikes påsklov var förra veckan och om vi kommer mitt på dan kanske vi blir typ lika ensamma som jag och barnen var på samma ställe (när vi tog tåget hit den tokvarma sommaren 2018), tänkte vi.
Såatte.
Visste vi ju inte att Tyskland har påsklov nu, och åtminstone en fjärdedel av Bayerns samlade befolkning hade tänkt precis samma tanke idag.
Jag har aldrig sett så mycket folk i ett och samma vatten, och då åkte jag ändå förbi Askims havsbad i juli en gång.
Så.
Inga bilder från Erlebnistherme idag.
Håll till godo med fem år yngre ungar och sommarfeeling, istället för gråregnet som föll över Alperna idag.

Rattenberg

Österrikes minsta stad, Rattenberg.
Från port till port på några minuter.
Om man inte stannar och dricker fontän eller beundrar stenar och kristaller på vägen då.
Cannabisöl, slottsklättring och die grüne Inn.
Fin liten stad.
Och alldeles lagom stor för promenadrädda barnaben.

(Detta inlägg publicerades i samarbete med vänligt lån av Christophs och Gabis bil.)

Hemmahäng

Vi väntar på att Volvo ska ringa.
Igår fick vi köra hem i ogjort ärende, nu kör inte bilen en meter till om den inte ska direkt till verkstaden, och Susanne tar hädanefter hand om telefonsamtalen från densamma, tacksamheten att ha språkhjälp är stor.

Regnet hänger i luften.
Varenda pist uppe på berget är släppt åt naturen nu.

Bertil har fått tolv nya pokemonkort.
Dom heter saker som Trotzband och Knarbon och visar attacker på tyska.

Susanne visar Bertil samlingen av dammiga kristallblock i trädgården.
-Välj en, du får ta med dej den hem om du vill.
OM han vill.
-Får jag diska alla? Jag springer upp och frågar Susanne om jag får diska alla.

En kopp te.
Två koppar te.
Tre koppar te.
Verkstan ringer inte.

Många partier skitgubbe.
Tur vi har det bra och inte har hemresan planerad just i eftermiddag.