Måndagens sommarvärme gör onsdagscomeback och Bjerleraltanen är ljuvlig.

Plats nummer två på listan över mina bästa sjöar är härmed tagen.
Låt mej presentera Berglsteinersee!

Österrikes minsta stad, Rattenberg.
Från port till port på några minuter.
Om man inte stannar och dricker fontän eller beundrar stenar och kristaller på vägen då.
Cannabisöl, slottsklättring och die grüne Inn.
Fin liten stad.
Och alldeles lagom stor för promenadrädda barnaben.

(Detta inlägg publicerades i samarbete med vänligt lån av Christophs och Gabis bil.)

Vi väntar på att Volvo ska ringa.
Igår fick vi köra hem i ogjort ärende, nu kör inte bilen en meter till om den inte ska direkt till verkstaden, och Susanne tar hädanefter hand om telefonsamtalen från densamma, tacksamheten att ha språkhjälp är stor.

Regnet hänger i luften.
Varenda pist uppe på berget är släppt åt naturen nu.

Bertil har fått tolv nya pokemonkort.
Dom heter saker som Trotzband och Knarbon och visar attacker på tyska.

Susanne visar Bertil samlingen av dammiga kristallblock i trädgården.
-Välj en, du får ta med dej den hem om du vill.
OM han vill.
-Får jag diska alla? Jag springer upp och frågar Susanne om jag får diska alla.

En kopp te.
Två koppar te.
Tre koppar te.
Verkstan ringer inte.

Många partier skitgubbe.
Tur vi har det bra och inte har hemresan planerad just i eftermiddag.

Mörka alpmoln, motorlampan tänds på bilen och mekanikern, som var företagsam nog att ta med felkodsläsare på semestern, är osäker på om Volvoverkstan i Wörgl förstod skillnaden på additiv och adblue.
Barnen får varsin peng att handla för i Wörgls affärer.
Parfym åt tonåringen och fossilsten åt den lelle.
Vi väntar.

Fem år sen jag och barnen fann mitt livs vackraste sjö, Hintersteinersee.
Fem år och en krossad stock.
Idag fick vi visa pappan.

Det är barfotavarmt i Tyrolen och livet är skönt.

Säsongens allra sista liftöppna dag, en strålande vacker och varm vårdag.
Christoph, vis av gamla skidlärardagar, tog sej an Bertil som i sin tur skrikande tog sej an Alpernas vertikala väggar.
Skidlärare, proffstrixare.
Snurrade helt om och började åka baklänges framför ungen gjorde han.
Jag och storbarnet'?
Vi gjorde så gott vi kunde på våra skandinaviska darrben.
Sen tog vi gondolen upp till toppen, där den höfthalte (som inte vill riskera nånting inför sin förestående operation i maj) satt och drack öl tillsammans med Susanne och lillbarnet (som fått nog av skidor efter två turer uppför liften och ner igen).
Och för en dag att avsluta säsongen på.
Hohe Salve, mein herz.

…och efter en påskhelg av regn tittar solen fram.
Skiner in på oss där vi preppar med dubbelfrukost, underställ och termobyxor.
Idag drar vi till topps!

Tar vi väl en tur till badlekplatsen i Going också, utan att lyckas spara annat än suddiga tumnagelbilder på torrlagd sjö.
Men att springa upp och ner längs osprutade vattenrutschbanor är ju lajbans ändå!

Jodå, ett litet feltryck på kameran och alla bilder från ena kortet försvann.
Drill disk hittar igen dem och visar mej suddiga thumbnails, vill jag ha storbilderna tillbaka får jag punga ut med en tusenlapp för pro-programmet, vill jag bara ha den här förlorade laddningen räcker det med trehundra.
Jag stuntar i att bita i suräpple.
Suddiga thumbnails, samt ett par teleobjektivsbilder från andra kameran, är allt jag sparar från Schwarzsee idag.

Dimman lättar runt Hohe Salve och se, därunder har det snöat inatt!
Snö på berget inför morgondagens säsongsavslutning, sen slutar liftarna gå för att öppna för sommarvandrarna i maj igen.
Inne på Elsbethen dukar Susanne fram påskbrunch.
Trädgårdstennis upptäcks, såpbubblor stiger för vinden och aprikosblommorna blommar nere hos oss i dalen, dit dimman inte nått.

08:00: Påskdagsäggjakt trädgården runt!
Dom allra sömnigaste fick jaktstart.

Påskmarknad i Kufstein.
Rosa plommonblommor, vit sockervadd och die grüne Inn.

Över Hohe Salve faller regnet och vi preppar ägg för imorgon.
För i Österrike firas påsk på påskdagen!

En alldeles vanlig långfredagskväll i Hopfgarten.

Tjugo timmar senare.
Efter skymningskörning till Skåneland.
Efter Akkafärja mellan Trelleborg och Rostock.
Efter många mil på Autobahn.
Efter att ha sett tjeckiska trädtoppar, rastat saggiga ben på rastplats, kört förbi oändliga rader av humleodling i Bayern och hamnat i köer med alla andra sydtyska påskfirare på väg mot snön och bergen.
Kom vi hit.
Är vi framme snart? frågade Bertil på Hallandsåsen.
Det var vi då inte.
Men nu.

Skärtorsdag och lov några timmar bort.
Glad påsk!

Fyra plus och isvind.
Ska bli snö inatt.

Livets tjugoförsta födelsedag och pappan, andramamman och brorsorna åker till Alperna.
Då får man bli förfirad.
Hurra!