Fem år sen jag och barnen fann mitt livs vackraste sjö, Hintersteinersee.
Fem år och en krossad stock.
Idag fick vi visa pappan.

Det är barfotavarmt i Tyrolen och livet är skönt.

Säsongens allra sista liftöppna dag, en strålande vacker och varm vårdag.
Christoph, vis av gamla skidlärardagar, tog sej an Bertil som i sin tur skrikande tog sej an Alpernas vertikala väggar.
Skidlärare, proffstrixare.
Snurrade helt om och började åka baklänges framför ungen gjorde han.
Jag och storbarnet'?
Vi gjorde så gott vi kunde på våra skandinaviska darrben.
Sen tog vi gondolen upp till toppen, där den höfthalte (som inte vill riskera nånting inför sin förestående operation i maj) satt och drack öl tillsammans med Susanne och lillbarnet (som fått nog av skidor efter två turer uppför liften och ner igen).
Och för en dag att avsluta säsongen på.
Hohe Salve, mein herz.

…och efter en påskhelg av regn tittar solen fram.
Skiner in på oss där vi preppar med dubbelfrukost, underställ och termobyxor.
Idag drar vi till topps!

Tar vi väl en tur till badlekplatsen i Going också, utan att lyckas spara annat än suddiga tumnagelbilder på torrlagd sjö.
Men att springa upp och ner längs osprutade vattenrutschbanor är ju lajbans ändå!

Jodå, ett litet feltryck på kameran och alla bilder från ena kortet försvann.
Drill disk hittar igen dem och visar mej suddiga thumbnails, vill jag ha storbilderna tillbaka får jag punga ut med en tusenlapp för pro-programmet, vill jag bara ha den här förlorade laddningen räcker det med trehundra.
Jag stuntar i att bita i suräpple.
Suddiga thumbnails, samt ett par teleobjektivsbilder från andra kameran, är allt jag sparar från Schwarzsee idag.

Dimman lättar runt Hohe Salve och se, därunder har det snöat inatt!
Snö på berget inför morgondagens säsongsavslutning, sen slutar liftarna gå för att öppna för sommarvandrarna i maj igen.
Inne på Elsbethen dukar Susanne fram påskbrunch.
Trädgårdstennis upptäcks, såpbubblor stiger för vinden och aprikosblommorna blommar nere hos oss i dalen, dit dimman inte nått.

08:00: Påskdagsäggjakt trädgården runt!
Dom allra sömnigaste fick jaktstart.

Påskmarknad i Kufstein.
Rosa plommonblommor, vit sockervadd och die grüne Inn.

Över Hohe Salve faller regnet och vi preppar ägg för imorgon.
För i Österrike firas påsk på påskdagen!

En alldeles vanlig långfredagskväll i Hopfgarten.

Tjugo timmar senare.
Efter skymningskörning till Skåneland.
Efter Akkafärja mellan Trelleborg och Rostock.
Efter många mil på Autobahn.
Efter att ha sett tjeckiska trädtoppar, rastat saggiga ben på rastplats, kört förbi oändliga rader av humleodling i Bayern och hamnat i köer med alla andra sydtyska påskfirare på väg mot snön och bergen.
Kom vi hit.
Är vi framme snart? frågade Bertil på Hallandsåsen.
Det var vi då inte.
Men nu.

Skärtorsdag och lov några timmar bort.
Glad påsk!

Fyra plus och isvind.
Ska bli snö inatt.

Livets tjugoförsta födelsedag och pappan, andramamman och brorsorna åker till Alperna.
Då får man bli förfirad.
Hurra!

Stilla vecka ovan takåsar.
Påsklovsruschen har inte nått den här sommarstan än.

Två styck barn ska meddelas om den enas snara hemfärd, sms-ledes meddelad av barnets far.
Problemet?
Jag hittar inte barnen.
Inte på övervåningen, inte på undervåningen, inte i trädgården.
Andra varvet på övervåningen hör jag ett dovt fnitter.
Och se, där är dom.
Två styck barn inklämda i en styck garderob.
Dom har inte gömt sej, dom har bara funnit en rimlig plats att hänga på.

Ni hittade inget bekvämare ställe? undrar jag.
Förvånade blickar.
Det är mysigt här!
Fast det gör lite ont i rumpan.

Punkt två på att-göra-innan-nittonde-maj-listan avbockad:
Hälften av veden är klar.

Vi har alla olika preferenser på vad som är meningen med livet.
Men i Ambjörntorp finns ikväll, för mina ungar, båda två.

Jag har aldrig gått runt Båle så långsamt som idag.