Påskmarknad i Kufstein.
Rosa plommonblommor, vit sockervadd och die grüne Inn.

Över Hohe Salve faller regnet och vi preppar ägg för imorgon.
För i Österrike firas påsk på påskdagen!

En alldeles vanlig långfredagskväll i Hopfgarten.

Tjugo timmar senare.
Efter skymningskörning till Skåneland.
Efter Akkafärja mellan Trelleborg och Rostock.
Efter många mil på Autobahn.
Efter att ha sett tjeckiska trädtoppar, rastat saggiga ben på rastplats, kört förbi oändliga rader av humleodling i Bayern och hamnat i köer med alla andra sydtyska påskfirare på väg mot snön och bergen.
Kom vi hit.
Är vi framme snart? frågade Bertil på Hallandsåsen.
Det var vi då inte.
Men nu.

Skärtorsdag och lov några timmar bort.
Glad påsk!

Fyra plus och isvind.
Ska bli snö inatt.

Livets tjugoförsta födelsedag och pappan, andramamman och brorsorna åker till Alperna.
Då får man bli förfirad.
Hurra!

Stilla vecka ovan takåsar.
Påsklovsruschen har inte nått den här sommarstan än.

Två styck barn ska meddelas om den enas snara hemfärd, sms-ledes meddelad av barnets far.
Problemet?
Jag hittar inte barnen.
Inte på övervåningen, inte på undervåningen, inte i trädgården.
Andra varvet på övervåningen hör jag ett dovt fnitter.
Och se, där är dom.
Två styck barn inklämda i en styck garderob.
Dom har inte gömt sej, dom har bara funnit en rimlig plats att hänga på.

Ni hittade inget bekvämare ställe? undrar jag.
Förvånade blickar.
Det är mysigt här!
Fast det gör lite ont i rumpan.

Punkt två på att-göra-innan-nittonde-maj-listan avbockad:
Hälften av veden är klar.

Vi har alla olika preferenser på vad som är meningen med livet.
Men i Ambjörntorp finns ikväll, för mina ungar, båda två.

Jag har aldrig gått runt Båle så långsamt som idag.

Tänk, snart ska den här krulla ut sej i all sin prakt och ge oss vårens första rabarberpaj.
Snart.

April, du är så välkommen.
April, och studsljus som når ända in till svårtillgängligt Lotsvägsköksbord.

Etthundrasjuttonmiljoner-trehundrafemtontusen-femhundratjugoåtta saker på den här mannens to-do-list före 19 maj.
Nu är åtminstone drevet monterat.

Söndagssol, och strax drar de här bägge på sej cykelhjälmarna och ger sej ut i fågelkvittret.
Sak jag vill: Gå poängpromenad.
Sak jag måste: Sitta i innebandysekretariat.

Solsken ute, bakåtmålkalas inne.

Fyrtio mil längs solglasögonvägar till en skogvaktarstuga vid fyrtiofemman där otippat nog Mo Salah maskerat sej till skogsforskare, ställt sej på ett hygge och mätt kol.

Snart i ett Science Faculty Magazine nära dej.

Som jag älskar dej min lille Ferdinand.

Jag drar upp rullgardinen och drar ner den igen.
Det är snart april.
Allt jag vill ha är vår.
Tunga dasslocks söndagsmorgon, pappan är bakis men ska ändå flyga till Zwolle, en veckas dieselkurs bland tulpaner och träskor, kanundra om det snöar där med?
Vi ligger kvar i sängen och läser färdigt Den Falska Rosen, pappans högläsningsbok för den lille bokslukaren, jag ligger bredvid och lyssnar jag också.
Nu är de klara alla tre, Legenden om Sally Jones, Mördarens Apa och Den Falska Rosen.
Pappan klär sej, kramar, far.
Vi är kvar med en kopp te, poängpromenad, hämta Ruben i Stråvalla.
Flightradar visar färdväg.
Kanske kan vi vinka på plan?
Men nä, Hollandsflyget släntrar ut över Tjolöholm och Malö, nyper Nidingen i kanten och fortsätter ut över Kattegatt.
Inte för att jämntjock himmel hade släppt igenom något planspan ändå.

Flightradar fascinerar, jag klickar på plan på måfå.
Tokyo till Frankfurt.
Via Arktis?
Jo, en snabb titt på jordgloben visar att det är lika nära.
Jag trodde inte dom flög där.
Nästa måfå-klick: Los Angeles till Rom.
Jag hade aldrig gissat det, men jo, samma ishavsrutt.
”Mina damer och herrar, om ni nu tittar ut genom fönstret på planets högra sida ser ni Nordpolen.”

Undrar om det är vår eller ishav i Zwolle.