Tiotusen klipphoppsteg.

Barbent!
Barbent gäller dock bara exakt i den där lilla läiga hammockhålan vi har bakom garaget.
I övrigt håller temperaturen väldigt mycket ullstrumpbyxa.

-Mamma! Vad betyder avstjälpning förbjuden?
-Det är att man inte får dumpa nånting där, typ kvistar och sånt om man har rensat i sin trädgård.
-Va? Jag trodde det var att man inte fick plocka blommorna där.
-Plocka blommor? Varför trodde du det?
-Ja, alltså, plocka av stjälkarna. Så dom lossnar från marken.
-Men lille vän. Nej, man får inte kasta skräp. Men där växer väl inga blommor?
-Joo! Inne i buskarna! Kom och kolla!
-Sannerligen du.
-Så betyder det att vi FÅR plocka några då?

Jodå.
Dumt av mej att tro att den här lille ungen skulle missa vart det växer blommor.
Även om man får huk-krypa i Oländiga Kvistars Träsk för att nå fram.

After-skola i sanddynslä.

Tillåt mej att presentera Bua Seagulls P09-11-lag.
Leder ligan gör dom också!

Vårtecknen haglar.
Konstigt.
Nyss längtade jag till exotisk sommarvärme, nu är det enda jag kan tänka på att ingenting slår vårvärme i lä.

Så kom Bertil, Alva och Amelia in genom dörren och undrade om de kunde få:
-saft och glas
-några kakor
-en filt
-och en korg att bära allt i.
Sen bar dom upp allt på Storaberget för picknick i eftermiddagssolen.

Så glad att mina ungar är precis dom dom är.
Och att dom bor här.

Inte för att jag fattade vad det var jag såg, därnere på Båle idag.
En regnbåge. Fast… vit?
Efter lite googling är jag nu klokare.

En regnbåge bildas ju när solens strålar reflekteras i regndropparna.
Men eftersom vattendropparna i dimma är så väldigt mycket mindre än vattendroppar i regn, så delas strålarna inte upp i färger, spektrum, utan sprids istället bara till en båge av vitt skimmer.

Sådärja.
Har jag lärt mej nåt nytt idag också.

Dimbankar kommer och går över öde strandängar.

Bruna löv får maka på sej, våren är på gång.

Vi fann det.
Ute på Biskopshagens högsta klippa satt vi på Karins renfäll och såg gröna och röda vågor dansa över Frillesås, Åsas och Onsalas himmel.
Månskenspicknick med extra allt.

En sovsäck så hade vi stannat.

Kvällspromenad med lillebror innan nattning, i hopp om att det utlovade norrskenet ska hinna visa sej redan tidigt på kvällen.
Jo, det syns i kameran, men knappt för ögat, där vi står och spanar lite för nära slingans störiga ljus.
Svagt svagt grönt.
Men det kunde ju lika gärna vara Ringhalssken.

Han får gå och lägga sej utan.

Mera innebandy.
Mera varande på den där otippat skönaste platsen i hela Bua.

Flakan är ute, nu är det (isbrytar-)vår!

…och i lät vid hallväggen är våren redan här.
Vi står kvar en stund.
Solen må se varm och inbjudande ut men vinden är ogripbart iskall och hallväggen är den enda platsen där vi kan… stå ut.
Hjärtat säger utflykt men hjärnan säger gå hem och tänd en brasa och hjärnan vinner.
Brasa, och tredje avsnittet av The Last Of Us.
Andlöst vackert, vi gråter både jag och Mattias, så här hårt har inte ett serieavsnitt drabbat mej nånsin.
Tur att vi har en melodifestival ikväll att jämna ut toppar och dalar med, och en liten melodifestivalnisse att hjälpheja.
Loreen for the win.

Vårstädat uterum med årets första där-brasa.
Årets första kräftskiva.
Och årets första Bäst i test.

Som Night at the museum, fast på Dollarstore.

Smatter på fönster och soffhäng i stor mysig hög.

Jag står hundra meter från havet och jag ser det inte.

Jag såg ett program på teve igår.
Det var Linnea Henriksson och Tusse som skulle hjälpa högstadieelever att spela musik, bilda band, sjunga inför kompisar, sånt.
Klipp från repen blandades med klipp från korridorerna, där ungarna stojade, flabbade, lyfte varann, umgicks sådär tonåringt.
Min första tanke var att Åh vad gärna jag hade velat hänga en dag med Ruben och hans kompisar på högstadiet, vara en fluga på väggen och fånga dem på bild, lite såhär som i programmet.
Nästa tanke.
Umgås de ens sådär tonårigt nuförtiden?
Sa teveproduktionen till högstadieungarna i Stockholm att nu får ni lägga bort dom där jävla telefonerna och se ut som folk?
Ett klipp var på en unge som tittade ut genom fönstret medan han åkte tunnelbana.
Har det ens hänt på den här sidan 2017 att en tonåring suttit och tittat ut genom fönstret när den åkt tunnelbana?
Det är ju sånt Bertil gör.
För det mesta när jag ser tonåringar sitter de tysta bredvid varann och tittar i varsin telefon, med varsitt tiktokflöde scrollandes.
Så även hemma i min soffa idag, tre sportlovslediga trettonåringar som just gäspat sej ur sängen.

Såja, nu har mormor, 104, rantat färdigt.
(Vi fick faktiskt inte fyrkantiga ögon av att glo på teve på åttiotalet heller.)