Tjocka över halvön och alla barn har gått till skolan.
Jag tar bussen till stan och ett gympass på Asia Spa, känner mej som den bortkomnaste av bortkomna där jag står och tittar bland maskinerna.
Hur gör man?
Vilka är bra för mina axlar?
Och tron att andra står och ler i mjugg åt min oförmåga och okompentens.
Crosstrainern.
Quick start.
200 meter på fem minuter.
Hur blir man en tränande människa?

Den där utepoolen i solsken med utsikt ända bort till Bua känns lockande.

Jag har fått en ny vän, har Bertil kommit till oss och sagt sjuhundratrettioåtta gånger genom åren.
På lekplatser, på campingar, på stranden, på hotell.
Nu är det jag som kan komma hem och säga samma sak.
För jag har fått en ny vän!
Hon heter Malin och jag hittade henne i den nya utomhuspoolen på Asia Spa en solig dag i förra veckan, den tredje på mitt nya hänga-på-spa-varje-dag-kort.
(Jo det är lyxigt, men jag har oerhört lite jobb just nu och om jag skulle få jobb och inte hinna gå så är ju det bra for obvious reasons, men får jag inte det kan jag iallafall gå på spa varje dag.
Win win!
Och dessutom kan jag ju sluta duscha hemma nu och med tanke på vad en dusch kostar nuförtiden så kan man nästan säga att jag TJÄNAR på mitt spa-varje-dag.)
Min nya vän är av sorten som vågar smyga med sej sin mobil in trots förbud mot sådana.
Konflikträdd fotograf får därmed en bild på sej och sin nya vän i varm källa utan att behöva riskera repressalier.
Dessutom köpte min nya vän ett spa-varje-dag hon med.
Den här vintern blir varm.

Dagens styrkepass avklarat.
Farmors slyskog krymper så sakteliga.

En helg full av innebandymatcher i såväl hemmahall som Horredshall, men den här väckarklockefria söndagsmorgonen får vi iallafall långsamvakna ihop.

Tacos och På Spåret och brasa och prat.
Längtfredag.

Koka soppa på en spik, nån?

Årets kvittohögar och sorteringsbonanza.
Nån siffer- och tabellmänska är jag icke.

Lite nervös var jag att Bertil inte skulle gilla operasång.
För även om det är en barnopera, är det ju opera.
Även om han älskar teater, är det ju opera.
Och även om han älskar Snösysterboken, är det ju opera.

Bertils allra första opera.

Conny tog i för kung och fosterland i sina inledande toner.
Bertil kramade min hand. “Pratar dom inget? Sjunger dom allt?”
Kristine rullades in som en snöboll, dansade upp till snögubbe, till snösyster.
Bertil kramade min arm. “Jag tror hon är därinne.”
Julians familj kramades när julen kom, när det ledsna ersattes, när det stora mörka försvann.
Bertil kramade min hals. “Jag älskar dej.”

Jag såg inget längre.
Det blev suddigare och suddigare i mina ögon allt eftersom.
Snösystern gör det med mej.
Och kramungen vid min sida.

”Dom sjöng fint mamma. Jag vill gå på det igen.”

Tre skoldagar och normalfredag.
Fast lillebror är på övernattningskalas hos Alfred och pappan är i Halmstad på innebandymatch.
Snart går även den här iväg, på egna äventyr.
Kvar är jag och brasan.
En bok?
En film som ingen annan än jag vill se?
Ett spöregn på rutan.
Blir bra det här.

Och så, på jullovets sista dag:
Solen.

Årets första jobb!
En blåsmulen historia på hala gryningsklippor, med Anna-Carin på kommande höstaffisch och Matilde hukande i klippskrevor med upplättningslampa.

Åtta plus visar åttio plus om Pokemons olika skepnader och utvecklingar.

Här sitter dom.
Mördarens Apa ligger på vänt, de börjar med Legenden om Sally Jones.
För fem år sen var det jag som satt i soffan och högläste desamma för Ruben, nu är det de som ännu har dem olästas tur.
Lyckliga lyckliga dom.

Själv har jag och den lille just börjat på God jul, lilla Lök.
Också bra, men den där läsupplevelsen som högen i soffan har framför sej, den avundas jag.

Det här, mina västkustska barn, är den slags vinter som fallit på er lott.

Testresultat: Negativt.
Det sa så att säga stopp redan innan det ens började få fart.

Schack och brasvärmning i en smäll.
Samt en stor varm längtan till Alperna.

Ut och lek i den kvarten vinter vi får!

Vissa dagar krävs mindre än andra för sjusovare att orka slå upp ögonen.

Torsdagsdrabbning i hallen:
Killarna mot tjejerna.

Jag glömmer nästan hur mittemellan ser ut, emellanåt.
Men nu sitter han här och är hemma.