Sparade konstverk flöt bort lagom till Sunvära kvarn.

Glömde storkameran gjorde jag, till mammas födelsedag, men det är väl ingen som märker om jag sätter in förra årets födelsedagsbilder i år igen, det var ju till och med snö då också och allt och vad är det för skillnad på sjuttioåtta och sjuttionio ANYWAY.

(Skillnaden, förresten: Att i år är det så himla kallt i vårt hus att det bara dröjer en halvtimme hos mormor och morfar innan Bertil, som kanhända genomgått nån slags acklimatisering, klätt av sej till kalsonger.)

…var det ju ändå idag.
Fast vi var helt ensamma.

Åttonde december och äntligen är den här klassen fulltalig och redo för en bild!

Bästa sortens dra-upp-rullgardinen-morgon.

Studiedagsexkursion till stranden och alla ilandflutna brännmaneter.
-Kolla, den där ser ut som att den har en hjärna.
Vackra är dom.
Men dom måste väl ha frusit ihjäl.

Det är studiedag och vitt, men inte studiedag-och-vi-går-till-Kyrkebacken-vitt.

Två tisdagssjuka i en brasochfiltvärmd soffa med franskaglosor.

“Vi har så KALLT hemma. Vi FRYSER. Vi vill tillbaka till FARMOR.”

Hur kan sjutton grader inomhus i december vara samma temperatur som sjutton grader utomhus i maj?

Det satt jättemånga sånahär små rödansiktade fåglar utanför vårt köksfönster nyss och hade kafferep.
Alla utom en behagade flyga iväg innan jag hunnit hämta kameran, men den enda räckte till googling om vad det var för ena kafferepskompanjoner.
Steglits.
Sorterar vi in den under avdelning småfågel jag inte kunde.

Allt har blivit dyrare, jag vet det.
Men när jag äntligen hittar en honungspomelo i affären och den kostar femtio kronor.
Per styck.
Då tänker jag att tiden är kommen för andra cravings.

Men.
Så ser jag mina barns blickar, den här frukten är det bästa de vet i världen, de (liksom jag) skulle välja den framför godis.
Och så tänker jag på att jag beställde in en liten kopp te i hotell Avalons bar igår eftermiddag och för den fick betala samma summa.
En pomelo får följa med hem, och splittas i tre i soffan.

Nu vet jag vad jag önskar mej i julklapp.

Dag i julpyntad storstad och natt i koj på Barken Viking.
Herrmiddagsgänget har inte åkt till Liverpool i år heller och bjuder istället med fruarna på Göteborgsdygn för tipskassan.
Hurra!

Ur led är tiden.
Det knoppar en ros i vår rabatt.

Mamma, vet du vad som skulle muntra upp mej? Om vi kunde GÅ UT.

Stackars unge.
Sjukdag nummer sex och allt han vill är att få gå tillbaka till skolan.

Plus en i sjukstugan.
Två feberfiltar får varsin adventskalender.
Ruben öppnar sin, lägger chokladbiten på bordet och säger: Jag äter den sen.

Idag: Lägre, men ändå fortsatt feber, och tacksamt vertikalläge.
Och när så julpyntsorken sätter in, då släpper jag alla föreställningar om ett sparsamt pyntat hem och låter honom gå loss med toarullesnögubbar och blinkande batterihistorier bäst han vill.
Kolla HÄR mamma, här är ju denna julgranen med kulorna! Det är den FINASTE av allt jag har.
Som sagt.
Gå loss min unge.
Du bor här.

Den här lille febertussen.
Han har inte rört granatäpplet han ville ha, trots att jag skalat och pillat och lagt alla i en skål.
Då är han är sjuk på riktigt.

Eldar värmer, Fiskmåzar spelar och Herman Rydsten har stått hela gårdagskvällen och rullat braständare och doppat dem i stearin.
Nu säljer han dem på gården bredvid måzfans och pickande hönor.
Andra dagen av julmarknad och vis av gårdagens öppendörrsplacering har jag idag tredubbla ylleunderställ på mej, alla jag äger.
Värme, kartor och kompisar.
Och när dagen är slut har ni handlat ihop till niotusentvåhundra kronor till Sjöräddningen i Bua.
Tack!

Första ljuset tänt och Bertil tittar länge på lågan.
Det är jul nu, säger han. Igår var det höst, idag är det jul.

Sen skriver Sigge och Bertil en första synopsis till sin egen julkalender med arbetsnamnet Tomtens försvinnande, samt spelar in ett pilotavsnitt med mobilen.
Fina tider väntar.

Här är dom, årets nygjorda kartteckningar.
200 kronor styck på Jul på Båle.
Alla pengar jag får in på marknaden går till Sjöräddningen i Bua.