Bertils sista luktärter

Frostmorgon.
Vi plockar in dom allra sista luktärterna när solen gryr, innan skolan börjar.
Internet säger att när själva ärtskidorna kommer är det slut med blommorna, och nu ramlar flera av sina stjälkar av sej själv.
Frosten eller skidorna, inte vet jag.

Förra helgen badade vi.
Nu är det mössa på.

Bua-Veddige

Äntligen.
Den här säsongen är den här tränaren bara bas över ett lag.
Bua Seagulls A-lag.
Första matchen för hösten ikväll, och framledes förhoppningsvis kvällar utanför hallen åtminstone ett par dagar i veckan.
Maskoten därinne på mjukplinten får dom nog ändå på köpet.

Solros

Så glad att den här solrosen vid busshållplatsen får stå kvar.
Glasväggar i busskurer sparkar dom ner, men solrosen rör dom inte.

Planteringspojken

Barnkalaspresentkort hos Euroflorist från Ellie räckte till en styck rosenbuske och en styck hallondito!
Höstrea på sommarbuskar hos Växtboden i Veddige, och lyckan är gjord.

Hälsapå

Snoriga påhälsningsnäsor är bannlysta när morfars venport pumpar in cellgifter i kroppen och gör honom frisk igen.
Så, Veddigebesöken sker alltmer sällan.
Men idag!

Tre centimeter mellan mormor och morfar i soffan när vi kommer in, och morfar ber Bertil komma och sätta sej mellan dem.
Här är en alldeles perfekt plats för dej.

En pappa i Blå Hallen

Vissa får stryka skjorta, dra på finkostym och gå på VM-bankett i Stockholms stadshus.
-Det är bordsplacering och skit. Och jag tar ingen jävla slips, nån måtta får det vara.
Åjo, nån måtta.

Vattenfalls-mästerskap, alltså.
I sport.
Han har den här helgen pressat den där stackars söndriga höften till sitt yttersta.

Lördagsbuss till Varberg

Medan mamman åker buss dagarna i ända och fotograferar åt Hallandstrafiken sitter den lille bussåkarwannaben hemma och mulnar.
Jag önskar att jag fick gå i Rubens klass för då hade jag fått åka buss två gånger varje dag.
Det är jättemånga år tills jag börjar sjuan.
Det är ORÄTTVIST.


Så, en ledig lördag.
Vi tar bussen till stan.
Vi går på barnteater.
Vi hälsar på Hugo och Vanessa och Buster.
Vi går på torget.
Allt bra han kan tänka sej, på samma gång.

Teatern alltså. Så fin.
Vad hände sen-
sagan som vi älskar så mycket, hålboken som är en av de lästaste vi har.
Här av Teater Sagohuset, med dockor som rör sej över scenen, med två dansare som tumlar runt och stundom är hattifnatter och stundom är bummelstenar som mumintrollet och lilla My balanserar på.
Och, Jonas fot är Gafsan.
Med glasögon och städmoppshår.
Jonas, som bara är några år äldre än jag och redan pensionär från Skånes Dansteater.
-Så, nu är jag här!”
Med den äran.

Dock finner vi inte det efterlängtade kristallståndet på torget.
Rad upp och rad ner, rad in och rad ut, inga kristaller.
Då vill jag ha majs eller blommor. Mitt bästa är majs och blommor och kristaller. Kan jag få majs eller blommor?

Fem majskolvar åker med hem.
All is well.

Vabbelivabb

Dagens hostgöra: Halvdag bild och keramikverkstad, samt halvdag börja om från början på första säsongen av Hjälp vi har köpt en bondgård i en gosig kramhög i ena änden av soffan, pga den serien gör tamejtusan oss bägge på väldigt gott humör.

Blombok i höstskog

Dagens vabb ger: skogsutflykt.
Löven gulnar och pojken och hans nya barnkalasfådda fantastiskt fina blombok (från vem? Pojken vet inte. Även mamman hade dålig koll i presentöppningens kaos) går ut i skogen.
Jakten: Ätbara blommor och växter till potentiell middag, en het önskan är att vi ska laga middag på enbart det vi hittar i skogen, han vill inte riktigt ta in omöjligheten i det, (“Vi vet ju inte ens vad vi hittar mamma!)”) så hoppet lever så att säga.

Ovädersmolnen hänger hotande över trädkronorna och middagsfyndet blir skralt.
En efterrätts-vildäppelkaka med klöver- och harsyrepynt går han med på.
Samt nybryggt ljung-te och stensöterötter till tilltugg.

Borta under mörkmolnen tronar Ringhals där pappan jobbar, där han och övrigt svenskt folk idag fått reda på att reaktorstoppet på fyran förlängts till januari.
Trasig tryckhållare, dystra utsikter.
Rörligt elavtal.

På med ylle och in med ved.
Stensöterötter kanske är grejen ändå?
Pojken hoppas.

Alvas och Bertils barnkalas

Helklass i idrottshall.
Alvas dröm och Bertil hängde på.
Vi har haft live-nedräkning i flera veckor, varje morgon är det vad som fått upp honom ur sängen:
Att gå in i vardagsrummet och måla över ytterligare en dags streck på spiselkransen.
Och så idag.
Äntligen.