Barnkalaspresentkort hos Euroflorist från Ellie räckte till en styck rosenbuske och en styck hallondito!
Höstrea på sommarbuskar hos Växtboden i Veddige, och lyckan är gjord.

Snoriga påhälsningsnäsor är bannlysta när morfars venport pumpar in cellgifter i kroppen och gör honom frisk igen.
Så, Veddigebesöken sker alltmer sällan.
Men idag!

Tre centimeter mellan mormor och morfar i soffan när vi kommer in, och morfar ber Bertil komma och sätta sej mellan dem.
Här är en alldeles perfekt plats för dej.

Sconesfrukost och läxhjälp.

Vissa får stryka skjorta, dra på finkostym och gå på VM-bankett i Stockholms stadshus.
-Det är bordsplacering och skit. Och jag tar ingen jävla slips, nån måtta får det vara.
Åjo, nån måtta.

Vattenfalls-mästerskap, alltså.
I sport.
Han har den här helgen pressat den där stackars söndriga höften till sitt yttersta.

Medan mamman åker buss dagarna i ända och fotograferar åt Hallandstrafiken sitter den lille bussåkarwannaben hemma och mulnar.
Jag önskar att jag fick gå i Rubens klass för då hade jag fått åka buss två gånger varje dag.
Det är jättemånga år tills jag börjar sjuan.
Det är ORÄTTVIST.

Så, en ledig lördag.
Vi tar bussen till stan.
Vi går på barnteater.
Vi hälsar på Hugo och Vanessa och Buster.
Vi går på torget.
Allt bra han kan tänka sej, på samma gång.

Teatern alltså. Så fin.
Vad hände sen-sagan som vi älskar så mycket, hålboken som är en av de lästaste vi har.
Här av Teater Sagohuset, med dockor som rör sej över scenen, med två dansare som tumlar runt och stundom är hattifnatter och stundom är bummelstenar som mumintrollet och lilla My balanserar på.
Och, Jonas fot är Gafsan.
Med glasögon och städmoppshår.
Jonas, som bara är några år äldre än jag och redan pensionär från Skånes Dansteater.
”-Så, nu är jag här!”
Med den äran.

Dock finner vi inte det efterlängtade kristallståndet på torget.
Rad upp och rad ner, rad in och rad ut, inga kristaller.
Då vill jag ha majs eller blommor. Mitt bästa är majs och blommor och kristaller. Kan jag få majs eller blommor?

Fem majskolvar åker med hem.
All is well.

Premiär idag!

Dagens hostgöra: Halvdag bild och keramikverkstad, samt halvdag börja om från början på första säsongen av Hjälp vi har köpt en bondgård i en gosig kramhög i ena änden av soffan, pga den serien gör tamejtusan oss bägge på väldigt gott humör.

Dagens vabb ger: skogsutflykt.
Löven gulnar och pojken och hans nya barnkalasfådda fantastiskt fina blombok (från vem? Pojken vet inte. Även mamman hade dålig koll i presentöppningens kaos) går ut i skogen.
Jakten: Ätbara blommor och växter till potentiell middag, en het önskan är att vi ska laga middag på enbart det vi hittar i skogen, han vill inte riktigt ta in omöjligheten i det, (“Vi vet ju inte ens vad vi hittar mamma!)”) så hoppet lever så att säga.

Ovädersmolnen hänger hotande över trädkronorna och middagsfyndet blir skralt.
En efterrätts-vildäppelkaka med klöver- och harsyrepynt går han med på.
Samt nybryggt ljung-te och stensöterötter till tilltugg.

Borta under mörkmolnen tronar Ringhals där pappan jobbar, där han och övrigt svenskt folk idag fått reda på att reaktorstoppet på fyran förlängts till januari.
Trasig tryckhållare, dystra utsikter.
Rörligt elavtal.

På med ylle och in med ved.
Stensöterötter kanske är grejen ändå?
Pojken hoppas.

Starinvasion under Buahimmel.
Ödesmättat.

Känslan idag överlag.

Septemberdopp i salthav.

Från uterummet ljuder leken: Monster och gejsrar.
Otippat ändå.

Helklass i idrottshall.
Alvas dröm och Bertil hängde på.
Vi har haft live-nedräkning i flera veckor, varje morgon är det vad som fått upp honom ur sängen:
Att gå in i vardagsrummet och måla över ytterligare en dags streck på spiselkransen.
Och så idag.
Äntligen.

Toi toi till alla dom här som ska ha premiär ikväll på Göteborgs Stadsteater!

Det här är alltså vad de ser, koflocken vid fågeltornet vid Äva.

Skojig chock att passera Varbergs stationsbyggnad idag.

Snor på en, snor på två, och hemmaskolan är åter.
En naturdokumentär på Kunskapskanalen om Madagaskar, läsläxa och matteläxa för den lille och franskaglosor för den store, samt “snälla mamma kan vi ha såntdär att du säger att vi ska bygga nåt med lego?”
Så; en bro, minst en arm lång och stabil nog att hålla ett lite större gosedjur.
NO, svenska, matte, franska och teknik, well done hemmaskolan.

En ankringstur ut i viken, med lajbans för di små och eftermiddagskaffe för di store.

Ruuuuben! Man KAN skörda potatis även om den inte blommat!!
Bertil börjar spritta med benen där vi sitter i soffan, efter att en Husdrömmar-tjej på teve just avslöjat att det är en myt att potatisen måste ha blommat för att bära frukt.
Ut vill han, ut går dom.
Och jomenvisst, under våra oblommade potatisplantor växer det små knölar.
Dom är inte stora, dom är inte många, men dom är våra.

Morgonbrottning och svalkalas.
Nu går vi hemåt igen efter båtledes jungfrutur till Varberg.

Varbergs hamn angjord.
Fästningsbad, Busterbesök, och medan resten av familjen bunkrade upp med kexchoklad och salta pinnar för Liverpoolderby i förpiken, traskade jag och Bertil upp till Kulturskolans öppna hus på Rosenfredsskolan och spelade xylofon, stack in huvet på konst, samt nöjde oss med att titta på nycirkustestarna ute i Pilhagen.
Vi gjorde torget också.
Fastnade längelänge vid ståndet med kristaller och gnistrande stenar.
Nån ville ha ALLT.

Sen blev det kväll och Thunbergs tuffade in, solen sjönk under Kallbadhusets pålar och mina barn fick sitt livs första sushimiddag.
Eller ja, dumplings och yakiniku rolls, åtminstone livets första sushimiddag light.
Pappan vågade inte, han knallade upp till Campino och köpte pizza.

Änna gött med takeaway på båtsemester.