Agnvallsjulibarn

En tolvåring imorgon, en åttaåring för två veckor sen, toppat med en fyrtiotreåring från ytterligare några dagar tidigare och vi har ett trippelt litet feldagsfirande i Lindome!

Mattias, känd för att varva Blocket, släppte dock bara av oss innan han, med starke bärhjälpen Brettesmagnus bredvid, åkte vidare upp till Tjörn för att hämta hem ett ribbåtsfynd.
Nästan hel och allt.

Kameralöst öhäng

Ingen laddare med i båten och plötsligt blir semestern semester.
Eller?
Fyra mobilknäpp har jag dristat mej till, innan den skallige, som varit iland på svensexa, åter kommer ut med nyladdat batteri.
Jag trivs bäst med storkameran på axeln ändå.

"Vi har ett announcement"

“Sätt på facetime, vi har någonting att berätta” sa de här bägge ynglingarna som på en halv sekund plötsligt blev stora nog att hala fram en ultraljudsbild allraminst.
Och så var det en liten vovve!

Makrillfestivalen

Rekordmånga pandemitrötta sommarfirare samsades nere på hamnplan idag.
De var så många, och kön till makrilltältet var så lång, att vi tog vår tillflykt till båten.
Några timmar där och sen hade folkmassan skingrats något lagom till Peter Johansson och Fiskmåzkvintetten.
Några pizzor hos Nord Svahns, buapudding i Kjell och Kristinas bryggbod, smattersmällare och sockervadd till ungarna, popquiz till oss gamle och ett egenhemkastat pilpris till den lille, så blev det gin och tonic i båten till alla hugade, och hugade fanns.
Det var la änna tur vi kom hem till det här.

Hem

Förbi Vinga och Tistlarna, runt Malö och hem.
Hem till tvättmaskin, dusch och okrånglig toalett.
Jag tänker strunta i höga elpriser nu för ikväll vill jag duscha bedårande länge.

Plötsligt händer det

En alldeles stilla morgon.
Borta är alla hårda vindar och det enda som syns är några små lätta krusningar på vattnet där vi ligger, på Kälkerön innanför Lyr, alldeles emellan Orust och Tjörn.
Vi lämnar det här gänget vi kamperat ihop med de senaste veckorna och styr vår kosa ensamma, söderut.

Kälkeröns första

Ett hujedamej-jobb hade vi att lägga till inne i den fina lilla viken på östra sidan Kälkerön, det drev och drev och drev och jag har aldrig sett Mattias inte orka någonting, men där stod han i aktern och drog förgäves i linan för att komma närmare bojkroken och jag stod på land och höll krampaktigt fast i en annan lina och ropade: “Vi ligger lite snett!” och det kom inte ens ett förmodat avgrundsvrål till svar, han hade ingen kraft att ens prata så hårt drog han, och en snäll norrman fick hoppa på båten och hjälpa till att dra och snart var dom framme vid bojkroken och den där stressnivån som Lollos gps-klocka jämt larmar om vid varenda tilläggning kunde sluta pipa, om jag nu haft nån gps-klocka.

Det ser ju inte ens vindigt ut, såhär i efterhand.
Men herre vad det drev.

Kälkerön bjöd på skog och utsikt och blåbärsmarker, och efter att Inglunds lagt till bredvid oss och vi torkat svetten ur våra pannor och lovat oss själva att “ja, nu flyttar vi iallafall inte på oss” så meddelar de andra båtarna att det driver för mycket för att de ska gå in och lägga sej i samma vik som oss, så kan inte vi komma ut till dem istället?

Ellös, still.

En båt trotsar vindar och sjö och går innanför Orust och söderut, övriga stannar och håller tillgodo med badplatshäng, Norafir och Sverigematch i Inglunds förpik.
Ellös, dag två.

Lä i Ellös hamn

Förbaskade vind.
Blåser och blåser och blåser och motar oss undan högre geografi än norra Orust.
Men svanbesök, utsiktsberg och makrillfiske är inte så dumt det heller.