Jaja.
När allt är fastsurrat och klart är det ett rätt behagligt liv att vara på båtsemester.

Ett hujedamej-jobb hade vi att lägga till inne i den fina lilla viken på östra sidan Kälkerön, det drev och drev och drev och jag har aldrig sett Mattias inte orka någonting, men där stod han i aktern och drog förgäves i linan för att komma närmare bojkroken och jag stod på land och höll krampaktigt fast i en annan lina och ropade: “Vi ligger lite snett!” och det kom inte ens ett förmodat avgrundsvrål till svar, han hade ingen kraft att ens prata så hårt drog han, och en snäll norrman fick hoppa på båten och hjälpa till att dra och snart var dom framme vid bojkroken och den där stressnivån som Lollos gps-klocka jämt larmar om vid varenda tilläggning kunde sluta pipa, om jag nu haft nån gps-klocka.

Det ser ju inte ens vindigt ut, såhär i efterhand.
Men herre vad det drev.

Kälkerön bjöd på skog och utsikt och blåbärsmarker, och efter att Inglunds lagt till bredvid oss och vi torkat svetten ur våra pannor och lovat oss själva att “ja, nu flyttar vi iallafall inte på oss” så meddelar de andra båtarna att det driver för mycket för att de ska gå in och lägga sej i samma vik som oss, så kan inte vi komma ut till dem istället?

En båt trotsar vindar och sjö och går innanför Orust och söderut, övriga stannar och håller tillgodo med badplatshäng, Norafir och Sverigematch i Inglunds förpik.
Ellös, dag två.

Förbaskade vind.
Blåser och blåser och blåser och motar oss undan högre geografi än norra Orust.
Men svanbesök, utsiktsberg och makrillfiske är inte så dumt det heller.

Nya prognoser, nytt öråd, nytt mål.

Två klädplums i böljan för Lollo och vrakjakt för alla barn.

Mollösund runt innan örådet bestämmer sej för att prognoserna är goda och siktar ut mot naturhamn igen.
Yay!

Mollösund - Sicken liten pärla!

Ruttmöte med öråd ger Kalvsund och norrut.
Dagens mål: Mollösund.

Styv kuling och upptäcksfärd i Skärhamn.
Hade vi haft cyklar kunde vi trampat till Pilane, nu blir det istället krabbfiske på bryggan, Magritteutställning på akvarellmuseet, noll dopp i drivande brännmanetsland och så glass och loppis inne i centrum.
Samt ungarnas främsta: Ica med två våningar och bollhav.
Vi har alla olika listor på vad som skulle kunna toppa en semester.
Men barnens toppar unisont.

Stilla frukost efter åsknatt.
Fler oroande prognoser.
Så:
Förbi Åstol och Rönnäng och Klädesholmen och resten av södra Tjörn norrut, och in i Skärhamns trygga hamn.

Den som inte låg vaken inatt och följde vansinnesblixtochdunder på live-åskkarta räcker upp en hand.
Trösten: Om blixten slår ner i våran vik så slår den inte i vår båt utan i Rydstens höga segelbåtsmast.
Icke-trösten: Vi vill ha kvar Rydstens.

Inte bunnfrän, men Frännbun, en liten kalv med en meter brett sund över till Koön.
Perfekt upptäcksfärdsställe, lävik och plats för lajbans.
Pater Noster i horisonten.
Och, inte minst, tvåårsfir för Ivar.

En smula halvöppet hav, in genom Albrekts kanal, och sen den här vyn.

Söndagsösregn på Rörö, och färjan kommer lastad med en ny skeppsmatros!
Äntligen kom så Elvin-dagen, och ungarnas koj blir nu en hjärterumsgubbe trängre.

För dom som blev kvar på Rörö innan ovädret dragit undan:
Promenad runt ön och pitstop på Kellys obemannade drivvedsbar.

Ostadiga prognoser.
En av våra skutor vill gå vidare, vi andra sitter lugnt i båten.
Körsbär på berg och gelato i hamn.
Ingen nöd, alltså.

Minifestival på hamnäng och allt är lugnt hojtar Dum-Dum.

Midsommarstången står stadigt på Rörö och utgör målstolpe för Buaungars fotbollsmatch.
Imorgon är det Rörödagen, och den tjuvstartas med barnboule på ängen vid hamnen kvällen före.
(Nästa år är vi visa av erfarenhet och vet att “barnboule” innebär att man först och främst ska ha med sej egna klot till ungarna, samt dessutom inte räcka upp handen när arrangören frågar efter “domare” till varje bana om man nu inte har alla regler klart för sej utan istället föreslår “sten sax påse” när det till exempel divideras om vilket lag som ska få börja kasta. Förlåt stöta. Förlåt slå. Förlåt inte vet jag.)

Och regnfilm under båttakssmatter är ingen dum fredagskväll ändå.

Med sjökortet uppvikt i knät satt jag bak på min nya sköna bänk i aktern och följde kartan medan Mattias och Ruben brassade på i arton-nitton knop förbi Vrångö, Styrsö, Donsö, Asperö och över Rivöfjorden.
Bertil bordade Inglunds båt och hade high life (samt eftermiddagslur) föröver.
Sen följde Grötö, Öckerö, Björkö, Källö Knippla och Hyppeln, innan vi kryssade mellan sandbankarna in mot Rörö, och nådde dagens mål.