Nio bast fyller den här lille gudsonen of ours.
Nio bast fyller den här lille gudsonen of ours.
Söndagsutflykt till utsocknes grannhamnar.
Bryggseglarsommaren härmed invigd.
En fantastisk liten klassresa blev det för dom här ungarna, som har kämpat med poängpromenader och kakförsäljning hela året, för att kunna åka till Isaberg och leva bästa sortens tolv och trettonårsliv.
Solen strålar över Botaniska och vår drop-in-dag, där hundrasexton porträtt av institutionsanställda ska tas.
Marie och Linnéa är mina sidekicks, håller reda på kö och ordning och namn och listor, och inte minst det i dagens kuling oerhört svåra balansjobbet hålla reflexskärm.
Men finväder ger finbilder, och till och med jag passar på att ta mitt eget porträtt under trädkronan.
Tack vädergudarna för den här dagen.
Samma jobb i hällregn hade inte varit riktigt lika tacksamt.
Det var ju inte utan problem vi lyckades sjösätta nya båten idag.
Kalle kom hem med kranen och lyfte hela skutan för vidare färd några hundra meter ner till hamnen.
Gick ju jättebra, fram till busshållplatskorsningen vid Bagarevägen.
Ett liiitet farthindergupp, och Kran 1 med fyra ton båt framtill lyckades inte komma över.
Jag stod där hjälplös med tamp i hand och försökte parera båtens gungningar för varje gång Kalle försökte gasa upp på guppet.
Flög som en liten tallevante med tampen, gjorde jag.
Sen kom nödens räddare Magnus med trucken och puttade på kranen bakifrån, och till slut var vi över och förbi.
Oerhört lättad att ingen tidtabellsstressad buss kom under de tjugo minuter vi lade beslag på allmän väg.
Men nu är hon i sjön!
Och inte sjönk hon heller.
Succé.
En dag med Räddningstjänsten Väst.
Två napp och tusen miljoner gulgröna boklöv.
Några större nervvrak än dessa rödvita går denna lördagskväll inte att hitta på den här sidan Nordsjön.
Ett smärre HAV av socknens ungar har Selmas danskompani roddat ihop och koreograferat fram till ett fullsatt Arena Varberg.
Eller ja, inte bara ungar.
Morsorna är också med.
Och farsorna.
En fröjdefull lördag!
Fin liten vackerpärla till barnteater på Teater Halland, om sorg och saknad och övergivenhet och avsked.
Saker man kan göra när det regnar (samt; en smula underskattar själva jobbet med det hela):
Låta barnen byta rum.
Nu ligger häggdoften tung över morgonpromenaderna och det går långsamt av två anledningar.
1: Måste sticka näsan i varenda blomma.
2: Håller stint koll efter sicksackmönstrade pinnar på varenda kvadratcentimeter av varenda väg.
Söndagsfika hos dom här bägge självboarna.
Först hoppar ett rådjur rakt över vägen, fem sekunder senare får vi bredsladda runt en pinne? orm? HUGGORM? på väg med flakan till blomsterstugan i Sanddamm.
Jo, min själ, det ÄR en huggorm.
Och att då kliva av, gå tillbaka, inspektera, rysa liiite men inte dö.
Kognitiv beteendeterapi delux.
Styrbord sidas rutor sitter nu även dom där dom ska.
Nu är det bara EN grej kvar, sen är vi klara för sjösättning!
Säger min man (sen elva år idag), för sisådär nittonde gången den här våren.
Ollesmiddag, sanddynshoppning i Apelviken, lördagsgodis.
Och en promenad ner till hamnen och vår båtplats för att mäta om 3,15 meter båt verkligen går in.
Så dags.
…3,35 mäter platsen.
Phu.
Bertil plockar trift och leker sen bort resten av kvällen på studsmattan med Ruben och Ellie, innan Liverpool och Tottenham sparkar av och spelar lika till alla rödvitas stora förmodade serietvåabesvikelse.
Men ändå.
Bra bröllopsdag.
Den här familjen är mitt livs bästa serievinst.
Fredagskvällsnöje: Montera nya sidorutor i båten.
Sjuhundraarton svordomar och en krosskada i pannan (hos en som på bilden kan ses praktisera som timslång presshållare på nämnda ruta innan listen som går längs hela sidan, alltså över alla rutor, kunde monteras) senare sitter åtminstone ena sidans rutor där.
Iväg på ett helt annat jobb snubblade jag över den här lilla pärlan till konsert i foajén på Teater Halland.
Stannade i steget på soundcheck.
Helt lysande.
Det är min själ inte var dag man hittar ett nytt favoritband.
En timma fick de här glada ungarna på sej att springa så många varv runt Buaskolan de orkade.
Föräldrar och andra hugade lovade skänka en valfri peng för varje genomfört varv.
Bra morot.
Sjutton 350-metersvarv för lillebror och femton 600-metersvarv för storebror!
Det blir många pengar till Barnhjärnfonden.