Styrbord sidas rutor sitter nu även dom där dom ska.
Nu är det bara EN grej kvar, sen är vi klara för sjösättning!
Säger min man (sen elva år idag), för sisådär nittonde gången den här våren.

Ollesmiddag, sanddynshoppning i Apelviken, lördagsgodis.
Och en promenad ner till hamnen och vår båtplats för att mäta om 3,15 meter båt verkligen går in.
Så dags.
…3,35 mäter platsen.
Phu.
Bertil plockar trift och leker sen bort resten av kvällen på studsmattan med Ruben och Ellie, innan Liverpool och Tottenham sparkar av och spelar lika till alla rödvitas stora förmodade serietvåabesvikelse.

Men ändå.
Bra bröllopsdag.
Den här familjen är mitt livs bästa serievinst.

Fredagskvällsnöje: Montera nya sidorutor i båten.
Sjuhundraarton svordomar och en krosskada i pannan (hos en som på bilden kan ses praktisera som timslång presshållare på nämnda ruta innan listen som går längs hela sidan, alltså över alla rutor, kunde monteras) senare sitter åtminstone ena sidans rutor där.

Iväg på ett helt annat jobb snubblade jag över den här lilla pärlan till konsert i foajén på Teater Halland.
Stannade i steget på soundcheck.
Helt lysande.
Det är min själ inte var dag man hittar ett nytt favoritband.

En timma fick de här glada ungarna på sej att springa så många varv runt Buaskolan de orkade.
Föräldrar och andra hugade lovade skänka en valfri peng för varje genomfört varv.
Bra morot.

Sjutton 350-metersvarv för lillebror och femton 600-metersvarv för storebror!
Det blir många pengar till Barnhjärnfonden.

Dom växer så det syns.
Blir nog strax årets första rabarberpaj av dom här.

Jomense, där sitter den vita koltrasten i kvällningen och sjunger för Kroks.
Och strax under, en kolsvart kompis.

Mattias följde med på fågelspanartur (“En kan ju lia gärna gå did som nån aen stär”) och fick se våran sällsynta albinofågel för första gången.

Så många gånger jag gått upp nu med teleobjektivet över axeln, utan lycka.
Att då plötsligt höra den, följa ljudet in bland knakande pinnar och taggiga grenar, ställa sej på en sten och bara: DÄR. DÄR. DÄR.
Det tyckte nog till och med den fågelointresserade var lite kul.

Gräsklipparen är ute.
Tulpanerna under schersminbusken lever farligt.
Äntligen får han lov att göra något han velat så länge.
Det är knappt man kan tro det är sant.

Nio kilometer i sol och ostanvind.
Bua bygata, Tollvik, Getaryggen, Krokstads klippor.
VG74 Almy stävar in från Kattegatt efter en natt med god fångst.
I skogen blommar blåbärsris, slånbär, vitsippor och kaprifol så det bågnar.
Snart är det häggens tid.
Jag älskar maj.
Älskar älskar älskar.

Trädgården just nu alltså.
Så tacksam att jag har den.

Vedförrådet inför vintern är nu säkrat, och det ens innan sommaren är här.
Lön för mödan; en glass på hamnen.
Hamnen, där det fejas och fixas och vaxas och bottenmålas och sjösätts.
Vi har ett par sidorutor beställda som inte har kommit än.
Men snart, snart går hon i sjön.

…och den här klassen har nu tjänat ihop tillräckligt för att kunna åka till Isaberg på klassresa om några veckor.
Hurra!

Änglarna har åkt på pisk, gårdarna är grönsvarta,
och i Azalea kan man inte undgå att bli kär.
Särskilt ikväll kan jag tänka, när Håkan höll spontankonsert för dom lyckliga som råkade vara just i Azalea.

Men Bua är inte så illa ändå.
Alls faktiskt.

Dubbla övernattningsgäster, valborgsväder och årets första glass på hamnen.

Jag finns på youtube! säger Bertil till Elof.
Mamma gjorde en intervju med Ruben när han var sex år och då var jag med, vill du se?
Mamma, ska vi göra min sexårsintervju snart?
Jag är ju sju!
Snart fyller jag ju ÅTTA!

Självklart min son.
Ikväll gör vi din sjuårsintervju. Med gästspel!

Den sista färden.
Hem till köparen i Hunnestad.

Jo se, nu är the badass biker full time båtkapten.

En timme över på Trädgårdsföreningen i Göteborg.
Utan Bertil.
Änna fel.

Träsnittsworkshop med Svenska Station på Konstnärernas Kollektivverkstad i Hamnmagasinet i Varberg.
Tänka spegelvänt och tälja tvådimensionellt.
Roligt och pilligt och skitsvårt.

Omslaget minsann!
Och snyggt blev det.
Eftermiddagsläsning i solen.