Ett steg framåt, hjärtat blixtsnabbt ner längs luftstrupen, ett tremetersskutt bakåt, lätet: MAMMAMAMMAMAMMAHJÄLP.
Va? sa dom.
Orm! sa jag.
Och så var det tydligen en sån sort man till och med kan PETA på.
Om man är en annan slags människa.
Än jag.
Detta försäkrande om ofarlighet och pedagogiska förklaring om hur man ser skillnad på huggorm (som KAN VARA OERHÖRT BRUNA) och kopparorm (ödla mej hit och ödla mej dit), gjorde mej modig nog att ställa mej framför ormen (alltså, det MÅSTE man för att få med både mamma, Bertil och ormen på samma bild), RAKT I ORMENS ATTACK-RIKTNING ALLTSÅ.
Sen KLAPPADE Bertil ormen.
Klappade.
Ormen.
Då dök ormen in under tuvorna.
Alltså, i attackriktningen.

Sen vet jag inte riktigt var det här hände nånstans, men jag skulle iallafall kunna ha haft god chans om kombinerat höjdhopp/hundra meter varit en Finnkampsgren.

Skvaltkvarnarna i Ulvatorp har stått där i tvåhundra år och hjälpt traktens bönder att mala mjöl.
Traktens bönder, och små Hjälp, vi har köpt en bondgård-wannabes.

Luftgevärsskytte på farmors vårsoliga altan.

Blåsippor och bråddjup.

Ikväll: Få vara med på tjugoårings-förfest på ett hörn.

Te Brettes har en liten kalv sett dagens ljus idag.
Plötsligt bara låg hon där i höet, letade spene och ställde sej på vingliga ben.
Krull-lurvig, redan från början.

Har ni sett Hjälp, vi har köpt en bondgård? frågar Bertil.
Och fortsätter: För det har vi, och vi vill också flytta till en bondgård.

Mjadu, mitt barn.
Vi kanske måste göra så att vi nöjer oss med att knalla bort te Brettes då och då istället.
Alldeles särskilt dagar med morgongammal kalv.

Draken och hans polare är ute och sladdar byn runt på kickbike.

Varje fredag: Heligheten Bäst i test.
Numer med neddragna persienner och solkatter, trots kvällstimme.
Jag gillar vartåt vi går.

Såhär ser det ut när mormor och morfar lämnat en påse gummibjörnar var till påsklovsfirarna och Bertil gosat ner sej i soffan.
Raka färgkoordinerade led.
Inga konstigheter.

Fredag eftermiddag.
Hagelskurar och snöfall varvar bedrägligt solsken.
I uterummet dukar vi upp nybakt eftermiddagsfika.
Påsklovet är äntligen här!

Tracy died soon after a long fought civil war
just after I'd wiped away his last tear
I guess he's better off than he was before
a whole lot better off than the fools he left here
nynnar jag, hela dagen lång.
Jag kokar te och läser Stina Jacksons Silvervägen, den är så fantastiskt bra och går knappt att lägga ifrån sej, och utanför fönstren faller flingorna, som i sången jag inte kan sluta nynna på, Sometimes it snows in april.
Det är Prince som gjort den, men jag hör Sanne Salomonsens röst.
Brasan värmer, och filten.
Gråkall höstfeeling på Lotsvägen idag.

Solsken mellan hagelskurar och snöfall, och jobb i Göteborg.
På kapellplatsen träffar jag reporter Ernström, och strax efter forskare Wetterberg och forskare Löfgren vid institutionen för kulturvård, för intervju om våra kulturarvs betydelse och vad som händer när de förstörs.
Snart i ett Science Faculty Magazine nära dej.

Och så äntligen, två veckor efter flytt, lyckades vi hälsa på de här flyttahemifrånungdomarna i nya lyan.
Så himla himla fint.

Regnet öser ner, stormvindar sliter drivbänk från altan till häckkrasch och härinne, här målar jag och Bertil med flytande tusch.

…och ojackat studsmattehopp.
Varenda år, så väldigt välkommen april.

Drev på och dynor in, monterade lampor och slipade ytor.
Han har varit flitig, min gubbe.
Jag tror att det här är en båt vi kommer våga oss upp till Bohuslän med.

…utan lycka.
I att få napp, alltså.
Lyckan i övrigt, över att få bo här och ha en sånhär söndagsmorgon med en sånhär familj, bredvid att pappa mår bra och snart får komma hem från sjukhuset, den är det inte mycket som slår.

Dansbandsfredag på Nöjesparken i Varberg?
Självklart, när Buas stoltheter bjuder in!
Makrill med mos, kaffepulver på parketten och bugg och hasdans hela kvällen lång.
När så Bjarne Lundqvist straight outta Flamingokvintetten äntrar scenen vet jublet inga gränser.
Missat detta?
Ny chans på Makrillfestivalen i Bua i juli.
I sommar kommer livet.

Jag har flyttat in hos mamma denna veckan.
Vi löser korsord, tittar på Mästarnas Mästare, dricker te, promenerar runt Rumpelösa kyrka och letar vårblommor.
Och så hälsar vi på en morfindålig pappa på lasarettet, morfindålig men med lyckat opererad tarm.
”Jag är inte så rolig idag” säger han.
Jaja.
Han kan vara hur inte rolig som helst, vi är så oerhört glada att han ligger där och finns och att doktorn gör glad tumme upp i dörren.

Tio timmar senare, goda nyheter.