Krispkall vacker morgon och pappa ska operera bort sin cancer idag.
All cancer, tack.
Mvh Väntarna.
Krispkall vacker morgon och pappa ska operera bort sin cancer idag.
All cancer, tack.
Mvh Väntarna.
Roligt 1: Att få jobb för Byggnadsarbetaren och få komma innanför grindarna till Varbergs nya vattentornsbygge.
Roligt 2: Att hitta en bekant och glad skit innanför armeringen uppe i en av pelarna.
Roligt 3: Att lyckas lobba fram den glade skiten till omslagspojke.
”Han vann årets byggmiss”.
På väg hem över Stallbackabron i Trollhättan igår ringde Lisa, hon hade kört in mamma till akuten.
Och idag hälsade jag och pappa på mamma, inlagd på strokeenheten på Varbergs lasarett.
Men mamma är vid gott mod; jag är bra på att le, det får jag göra hela tiden! Dom väcker mej mitt i natten och ber mej le, och så frågar dom vad jag heter och vilken månad det är.
Vette gudarna om jag hade lyckats svara själv på vilken månad det är om nån väcker mej mitt i natten.
Maten är jättebra också, igår fick vi fisksoppa, den var så god så hon som låg i hörnet frågade om hon kunde få receptet!
Avdelning såna saker som kanske inte hörs varje dag på lasarett.
Några soliga förmiddagsåk och sen hemfärd.
För många sekundmetrar gav stängd gondol och stängd stollift och vad som kändes som halva Värmlands samlade helgfirare fick trängas i knappliftar, sicksackande mot toppen.
Köerna var enorma.
Otåliga barn och höfttrasig fyrtiosjuåring (som inte är så särdeles förtjust i knappliftåkning) på det, så satt vi still i båten istället, eldade vid grillplatsen i Björnbuseland, solade mot vägg och tittade på lillebrors skidskola.
I takt med eftermiddagens tilltagande slush puppie-snö försvann halva Värmland sakta, och eftersom jag skräms mer av för mycket köer än gläds över manchestersnö, blev det åka av då istället.
Och sen kom Jessica och Magnus och Albin och Noel och steppade upp trevligheten ytterligare.
En smula barn-afterski och snöbollskrig senare, blev det korv stroganoff och unospel all night long.
Bra avslutning ändå på blåsig kö-förmiddag.
Öppna liftar till klockan sju, och fotbollslandskamp som vi somnade ifrån alla fyra.
En styck unge i skidskola och förhoppningsvis kan den här nuvarande kamikaze-störtloppsåkningen förvandlas till nån slags kontrollerade svängar om ett par dar.
Finväder och dödsföraktande ungar.
Jag tar av mej pjäxor och på mej skor och liften upp till topps innan solen går ner över norra Värmland.
Tretton grader varmt och slush puppie-passager där slingor möts.
Isflaken flyter längs Klarälven, gondolen är tom på folk som vore det pandemi (?)
och borta i Sjöområdet, där är backarna bra.
Luftkuddehopp och Super Mario-nedfart, vingel och vurpor.
Höft-trasarn ger upp efter några timmar och sköter markservice resten av dan.
Vi andra bränner barnbackar tills kvällen randas.
Arla morgontimmar genom Halland, Västergötland, Dalsland, Värmland.
Vi lyssnar på Sulky och Bebbe regerar okej, Vi på Saltkråkan och Spöket i rum 13.
Ljudbokslån på bibblan, bra grej för långa färder.
Just det, vi hade visst en födelsedag att hinna med också.
Fem minuter vid köksbordet blev det, mellan uppackning och utgörning och pånyttpackning, innan väckarklockan sätter igång 03:30 inatt.
Olyxigaste födelsedagsfiret någonsin tror jag.
Men, happy fyrtiosju!
Knappt hann jag hem innan Teater Halland-dag tog vid och knappt hann jag därifrån innan jag ska bort igen.
Hejdå Norrland, det var mej ett par fina dar du gav!
I give you: Norrlandsoperans Tartuffe!
Idag flyttar Hugo och Vanessa till stan.
Vanessa har gjort ett minutiöst schema, ett helt nybyggt hyreshus flyttar in samtidigt, de har hisstid på 45 minuter när ingen annan får röra hissen och övrig tid får de kånka och bära, det gäller att vara planerad.
Mattias har tagit ledigt, och jag?
Jag hamnade här.
I 14,6 graders sommarvärme och bland rader av t-shirtklädda Umebor längs älven.
SVT kommer förbi och ställer frågor om hur det känns.
Senast denna temperaturen uppmättes här i mars var 1858.
Jag sneglar på sällskapet som camperat på isen på Tegssidan älven, de har tänt grillen och lagar lunch.
Vågat.
Snart ska jag in i operamörkret.
Men tills dess njuter jag ljus.
Tretton grader i Umeå, vårvintern droppar och folk går över älven.
Min första flygresa på tre år.
Den här platsen kan vara min bästa på jorden.
Bina surrar och pojken med grönfingrar spritter runt som Ferdinand.
I hammocken är det varmt, båten står uppallad runt garagehörnet, ett par dagar är jag hemma mellan operajobb.
Glad åt vad jag har.
Och försöker att inte oroa mej för sådant ingen kan sia om.
Det kan ju lika gärna bli bra.