Avd. “Saker att hinna med innan innebandydagen drar igång”.

Eftermiddagssol på morgonplockade kvistar.
Fredag.

Solen skiner genom oputsade glasväggar, spacklade av vinterns alla saltvattenstormar från havet.
Söner och kompisar dröser in, hamburgare och korv läggs på grillen.
Nu är det baskemej vår.

Så kom dagen då Mattias lärde hela familjen om svetsandets ädla konst.
I teorin avhandlades migsvets och tigsvets och rostfritt och korrosion.
I praktiken kunde jag omöjligt undgå att höra ett mumlande “Det här ser ut som när Kalle Zackari Wahlström ska svetsa”.

Dimma från havet och motljusfrost.

Technoinspring i rökmaskin och discolampor, den här dagens största grej.

Videkissar och koltrastsång över morgonpromenaden.
Ringhals tronar bakom Båle kulle och i Zaporizjzja i Ukraina har ryska styrkor beskjutit Europas största kärnkraftverk.
Marsvår på Väröhalvön.
Ett obegripligt stycke tyrann i Kreml.

De där första varma soleftermiddagarna i uterummet, varje års hoppfulla lilla härlighet.
Jag önskar bara vi hade kunnat känna mer frid och mindre oro.

Snabbsväng till Malmö för foajéfotografering på operan.

Modell: Peter Lorentzon.
Location: Vid garaget.
Assistent 1: Studiedagsledig Ruben, som höll lampa bakom vedbodsväggen.
Gjorde jobbet mot en tjuga på swish.
Assistent 2: Studiedagsledig Bertil, som med uppbröstad kropp fick stå i vägen så solen inte sken in längst fram på objektivet.
Ville gärna hjälpa till ändå (“Han var ju med i Nelly Rapp!”) men hörde mitt swisherbjudande till storebror och krävde följaktligen en egen papperstjuga.

(Bertil hällde dessutom med busmin och lite flit en näve markflis i håret på mej samtidigt som han skuggade, fantastiskt bra trix för att få leende från modellhåll.
Änna som gjord för assistentjobb, den där.)

Idag sålde vi den här lilla ädelstenen, för ett fortsatt liv i Frillesås vatten.
Så kanhända ses vi på Vendelsö eller Nordsten ändå?

Här sover mitt barn gott.
Jag vill hålla honom i våran trygga bubbla, skydda honom från allt ont, låta honom fortsätta leva i en värld i fred, långt från kärnvapenhot och vansinne från mäktiga mördande män.
Jag gör det enda jag kan göra, swishar pengar till Ukraina och letar fram varma kläder och värktabletter för att lämna in på Pingstkyrkan i Bua, som på nolltid har rustat trupper och tar allt vidare mot sydost.

Jag har aldrig tidigare sett mej nödd till att bli en prepper, men nu känns det extra bra att bära ved.
Med starkt hjälpskap.
I dagens vårkvittrade solsken.
En kopp te på trappan på det, så värmer det välbehövligt från alla håll.

Andas skog och tända eld och hoppas att vi får fortsätta göra det för alltid.

Inatt hände det.
Putins trupper gick in i Ukraina och under dagen har den ena skräckinjagande pushnotisen avlöst den andra.
Nu är det läggdags och ryska styrkor har tagit över Tjernobyl.
Att undra vad ryska styrkor ska med Tjernobyl till är ingenting jag vill ha i huvudet när jag lägger mej för att sova.

Resten av veckan: Hemmasportlov.
Men vi har museum i Varberg med.
Och just idag spelar dessutom Iskra och Emilie sin fantastiska lilla pärla Leka är Lag på detsamma, uppe på fästningen.
Win win för liten unge som älskar såväl teater som museum.

Ledig bonusdag hemma och vi drar ner till Båle för det alltid vinnande, aldrig lessnande konceptet iskross.

Måndagmorgon och lysande oranga SMHI-varningar ger tvekan om idag eller imorgon är bäst hemåkardag, lite pest eller kolera.
Vi väljer glopp före halka, och kör.

Fisktacomiddag och kvällshundrastning Herrängen runt.
Bertil följde med, rundade Långsjön, beundrade trädkojor och undrade suckande:
Hur mycket kostade erat hus? Det är SÅ FINT. Med glasbord och allt.

Ett museum till, till Bertils glädje.
Mumier och hieroglyfer och skarabéer.