Det här är vad som blev av den här dagen, istället för jobb på Malmö opera.
Krypa på buskar och hacka is.
Så sur på världen och tajmingen och en egenföretagares icke befintliga ekonomiska skyddsnät.
Men, ja, solen skiner.
Vi är inte döende.
Och min själ om vi inte hittar en januarividekiss.
Hopp om vår och ett liv bortom den här skiten som gör en långsam tur till fyren till en hisnande Iron Man-promenad.

Maratontittning av jättemånga Hjälp, vi har köpt en bondgård-program.
Och nån kommer just dragande med hittad lördagsgodisgömma.

Två friska barn och två sjuka föräldrar.

Det må se varmt ut, men skär genom märg och ben.
Ett par minuter stod jag utomhus vid Veddige vårdcentral och väntade på påfyllning av självtester som strax meddelades helt slut, och frös så jag skakade.

Utflyktsväder schmutflyktsväder.
Stormsol, är vad det är.
Fyra plus, känns som nitton minus.
Kanske lika bra, när kroppen inte orkar riktigt.

En kopp te under filt i uterumslä, däremot.

Fina farmor kör hit med matleverans och extragodis och gröna äpplen och allt.

Såhär ser dagarna ut nu.
Pyjamas på lilleman dygnet runt, jag och han under filt framför brasan medan pappan jobbar inne på hemmakontoret och mittemellan kopplar upp sej för hemundervisning på andra våning.

Och igår kväll började min hals skava.

En bekräftad.
Oddsen på att vi om ett par dagar har minst ett par till är inte skyhöga.

Tiotusensjuhundranittiofem steg.
Trots småregn och stormbyar blev vi inga innesittare idag heller.

Drönarlarm över Ringhals.
Polisbilar patrullerar i socknen.
En piketbuss på Bua strand.
Militärhelikopter hovrar uppe vid slingan.

Vad gör ryssen?
Är det Greenpeace som ser sin chans att skapa opinion?
Ska jag bli en prepper?

Ikväll ser vi på Nedsläckt Land på SVT.

Stor uppslutning till Rubens gympalektion.

Ett dygns feber och huvudvärk är över.
Skolmappen är öppnad!
Men pyjamasen är kvar på.

En promenad om dagen ur karantänshuset.

“Mamma, jag hör mitt hjärta slå JÄTTEHÖGT fast jag inte har sprungit fort eller NÅNTING!”

Bertil down.
38,5 och “ont i fingrarna”.

PCR-test vid Veddige vårdcentral.
Brasa.
Och högläsning ur Kvart över Dimman.

Smal lycka: Hela sexan är ordinerad hemundervisning, vilket betyder att den här, nu friske ungen, inte får frånvaro för denna veckans skolgång. Vi kör länk!

Bokat!
Hoppas att all denna ofrivilliga symtomfrånvaro inte strypt våra chanser att få två dagars skolledigt till en marsweekend i Branäs.

Mittemellan sover bort febern, orkar upp och kopplar upp sej till hemmaskola på länk.
Pappan får dator hemkörd och övertar mitt kontor för hemifrånjobb.
Jag och lilleman?
Vi rör ihop deg, går ut i skogen, gör upp eld, slöjdar fisk och grillar pinnbröd.

Stormvindar slet i huset inatt.
Lotsvägens karantän AB eldar blåskylt hus och smider veckoplaner.

JAS-planen över fyren, det var ju ingen nöjesflygning som kunde fortsatt till Medelhavet på tjugo minuter blankt.
JAS-planen över fyren följde de ryska landstigningsfartygen som gått från Kolahalvön, längs norska kusten, sneddat in och rundat Skagen, fortsatt genom Kattegatt för vidare nattlig färd genom Öresund och in i Östersjön.
Militären mobiliserar på Gotland.
NATO skickar egna krigsfartyg genom de danska sunden.
Drönare upptäcks över alla kärnkraftverk, synkroniserade och smitande.
Omikronsmittan goes galore och med operajobb nästa vecka har jag för första gången egenvalt munskydd när jag går och handlar.
Tid på njurmottagningen.
Simskola.
Tredje dosen i armen. Gött, en säkring till.

Mittemellan vaknar med feber, modet sjunker.
All denna försiktighet, och så har jag barn som i onsdags gick tillbaka till skolan.
Negativa snabbtest.
Två stycken.
Hoppet lever.
PCR-test i Varberg och karantän.
Hur länge? Svarsfrekvensen är historiskt långsam.

Frysen inventeras.
Skafferiet rensas ur.
Alexandra och Cornelia kommer med matleveranser.
Ferdinand, Encanto, Nelly Rapp, Venom, Jupiter Ascending.
Kvällspromenader.
Dagpromenader, fram och tillbaka längs varenda brygga hamnen har.
Fyrtiofem minuter tar dom, bryggorna.
Om nån undrar.

De ryska landstigningsfartygen lämnar Östersjön och går förbi utanför fyren igen, norrut genom Kattegatt.
Omikron har inga såna planer.

Vi får väl se, livet.
Vi får väl se.

Efter en barnavald dag bara hemma, med Star Wars the Clone Wars-maraton och måndagsgodis (det nya) plus en liten pepparkakig altanfika i solen, tvingade vi ut ogådda ben efter att solen gått ner.
Iskross på Båle.
Själva tvingandet var inte övermänskligt direkt.

Varsin sten hittade dom, där de sedan satt och spelade airhockey med uppbrutna isflaksbitar.
Satt, och kunde suttit där än.

Två JAS-plan sneddade in över fyren, med ett efterföljande dån som kunde väckt en björn ur ide.
Jag förbannade att jag valt mobilkamera framför storkamera ikväll när de flög rakt över vattentornet mot den brandgula horisonten, men det gick över lagom till de nådde Skåne.
Tror de skulle kunna flyga till Medelhavet på tjugo minuter blankt.

Fika i solen på altanen!
Det var min själ inte igår.

Brasa är alltid bästa botemedlet mot blötkalla fötter och armar och allehanda hud.
Slasket föll så tungt att det rann in under varenda krage, sökte varje springa.
Dunjackor är inte till för den här sortens västkustvinter, undertröjor fläckblöta, fläckkalla.
Allt ligger nu utspritt på badrummets golvvärme.
Och här framför sitter vi.
Parkerade resten av kvällen.