JAS-planen över fyren, det var ju ingen nöjesflygning som kunde fortsatt till Medelhavet på tjugo minuter blankt.
JAS-planen över fyren följde de ryska landstigningsfartygen som gått från Kolahalvön, längs norska kusten, sneddat in och rundat Skagen, fortsatt genom Kattegatt för vidare nattlig färd genom Öresund och in i Östersjön.
Militären mobiliserar på Gotland.
NATO skickar egna krigsfartyg genom de danska sunden.
Drönare upptäcks över alla kärnkraftverk, synkroniserade och smitande.
Omikronsmittan goes galore och med operajobb nästa vecka har jag för första gången egenvalt munskydd när jag går och handlar.
Tid på njurmottagningen.
Simskola.
Tredje dosen i armen. Gött, en säkring till.

Mittemellan vaknar med feber, modet sjunker.
All denna försiktighet, och så har jag barn som i onsdags gick tillbaka till skolan.
Negativa snabbtest.
Två stycken.
Hoppet lever.
PCR-test i Varberg och karantän.
Hur länge? Svarsfrekvensen är historiskt långsam.

Frysen inventeras.
Skafferiet rensas ur.
Alexandra och Cornelia kommer med matleveranser.
Ferdinand, Encanto, Nelly Rapp, Venom, Jupiter Ascending.
Kvällspromenader.
Dagpromenader, fram och tillbaka längs varenda brygga hamnen har.
Fyrtiofem minuter tar dom, bryggorna.
Om nån undrar.

De ryska landstigningsfartygen lämnar Östersjön och går förbi utanför fyren igen, norrut genom Kattegatt.
Omikron har inga såna planer.

Vi får väl se, livet.
Vi får väl se.

Efter en barnavald dag bara hemma, med Star Wars the Clone Wars-maraton och måndagsgodis (det nya) plus en liten pepparkakig altanfika i solen, tvingade vi ut ogådda ben efter att solen gått ner.
Iskross på Båle.
Själva tvingandet var inte övermänskligt direkt.

Varsin sten hittade dom, där de sedan satt och spelade airhockey med uppbrutna isflaksbitar.
Satt, och kunde suttit där än.

Två JAS-plan sneddade in över fyren, med ett efterföljande dån som kunde väckt en björn ur ide.
Jag förbannade att jag valt mobilkamera framför storkamera ikväll när de flög rakt över vattentornet mot den brandgula horisonten, men det gick över lagom till de nådde Skåne.
Tror de skulle kunna flyga till Medelhavet på tjugo minuter blankt.

Fika i solen på altanen!
Det var min själ inte igår.

Brasa är alltid bästa botemedlet mot blötkalla fötter och armar och allehanda hud.
Slasket föll så tungt att det rann in under varenda krage, sökte varje springa.
Dunjackor är inte till för den här sortens västkustvinter, undertröjor fläckblöta, fläckkalla.
Allt ligger nu utspritt på badrummets golvvärme.
Och här framför sitter vi.
Parkerade resten av kvällen.

Det är visserligen snö som faller.

Snöbollskrig.
Äntligen.

Gråregn ute, brasmys inne.

Vad kottar var för stenålderns barn är is för mina ungar om vintern.

Solen sjunker i vesterhavet och isiga trollhattar hittas och bärgas i strandkanten.

Iskross alltså.
Det blir, tydligen, aldrig aldrig tråkigt.
Nånsin.
Solen kan gå ner, en kan ha råkat doppa en fot och en annan kan vara blöt ända upp till midjan, ingen vill ändå gå hem.

…med sällskap!

Slut på gråvädersdagar, idag är det solsken och skogseld och finsällskap.

Regnkväll, middagsgäster och dinkelpizza på grillen.

Att dom här bägge gillar varann är en underdrift.

Folkfattigaste nyåret sen jag föddes (om man inte räknar med det jag firade för sexton år sen tillsammans med reporter Österholm på en oländig skogsväg utanför Gnosjö där två stackare gått genom isen) med Avatar-maraton, Bingolottospel och en dimma så tjock att bara de allra närmaste småfyrverkerierna trängde igenom.
Dom, och Sigrids mistlur på tolvslaget från andra sidan fjorden.

Tjugotjugoetts sista friskluftspromenad.

Visste vi inte, att det bodde en sån konstnär i min man!
Sirliga tanddetaljer och en extra liten fisk åt hajgapet.
Bertils julklappsbygglera, poppis åt alla håll.

Nu är hon klar, ugglan Hedwig!
Och Bertil är inne på sjunde dagen på raken i sin julklappsfådda drakdräkt.
Vid läggdags tar han av den, lägger den fint bredvid sej, lägger armen om den och kramar natten lång istället för nallebjörn.

Heldag i Borås, med stadsparksbad (inklusive en och en halv timmes coronakö utomhus, jag fick inte upp värmen sen ens i trettiogradiga undervisningsbassängen) och Monkey-teater (en smula Schtunk, children edition) samt kvällspulka tills fötterna längtade till varmt hem.

Middag och terapi.