Klackarna i taket för Nicke och Annika på Fridas!

Åtminstone en i vår familj jublar högljutt när mamman får i jobbuppdrag att ta adventsbilder och måste plocka fram pynt en vecka för tidigt.

Och skymning med radiostyrd bil nedanför.

Ändå glad att polcirkeln är ännu längre norrut.

-Peka vart vi bor nånstans!
-Här, detta lilafärgade landet är Sverige.
-Aha.
(Snurrar, hummar, pekar på Storbritannien)
-Är det där Nordö?

När A-lagets ordinarie tränare råkat förlora bara en liten smula humör, vunnit rött kort och matchstraff och följaktligen denna nästa match inte får vistas i avbytarbåset bland sina spelare (där det enligt regelboken ska befinna sej en tränare) vem får då med oerhört kort varsel hoppa in och coacha?
Jo, denna där!
Helt paff över att vara den enda övriga med träningslicens i hallen och lätt nervös över att ta sej an dessa fullvuxna herrar till skillnad från tioårsflickorna hon vanligtvis basar över.
Men sicken stjärna!
Hatten av för Brettes finest.

Det årliga porträttet.
Dom får stå ut, mina ungar.

-Nu är det viktigt att du inte glömmer åt vilket håll du ska spela. Så du inte skjuter bollen mot fel mål.
-Men det är faktiskt inte så LÄTT ATT MINNAS.

-Mamma, jag har gjort en överraskning idag.
-Får jag se?
-Kolla! En skål som ett hjärta! Jag gjorde den på fritids, och sen sprang jag in i gympahallen och hämtade toapapper så den skulle gå att bära hem, kolla, den är fortfarande geggig i mitten!
-Gjorde du den på skolgården? Du har inte gjort den i skolan, utan ute?
-Ja! Av blålera! Vi har grävt så långt ner i sanden så vi har kommit till blålera. Så gjorde jag en skål såhär, vi kan ha godis i den sen, den måste bara torka först.
-Den är jättejättefin.
-Ja. Jag är chef.
-Chef?
-Ja. Chef över blåleragrävningen på rasterna.

Japp, det här är vad vi har att förhålla oss till i år.
Växt och växthus, såklart.
Fifa20 och nerf-gun, icke oväntat.
Hotell…. kanundra om han vill bo på ett nån natt, eller om han vill ha ett eget?
Sen så har vi då kvar bebis, igelkott och sköldpadda.
Blir spännande det här, I say.

Dubbelregnbåge över fallregnet på Lotsvägen.

TRE lag tränar Mattias nu.
Pojkar 14, pojkar 06-09, samt A-laget.
Med dubbla veckoträningar samt matcher för varje lag, så kan man lugnt säga att hans halltid klår hans hemmatid nu, åtminstone vaken sådan.
Idag var det dessutom match för laget han då inte tränar, men, ja.
Deltar i.
Eftersom man ju helst gärna vill röra på sej själv också ibland.
En 2+10-utvisning på det så var det väl tur att ingen ur hans bägge pojklag var och tittade på iallafall.

Det gör ingenting att det smattrar på rutorna.
Härinne är det bra.

Vi åker lååångsamt hemåt.
Fikastopp hos Åsa, Frida och Balder i Dalby!

Ett lekplatsstopp i Stadsparken i Lund.

Och en barnföreställning på operaverkstan också, innan vi höstlovar oss vidare hemåt igen.

Bästa hotellet jag varit på! sa Ruben glatt en halv minut efter att vi kommit in och han hunnit kuta ett varv runt sängarna.
Och omdömet var inte förändrat ett knappt dygn senare, när bäddsoffan i hörnet stod övergiven och den här lilla myshögen låg bänkade framför morgon-garage-teve.

Bra betyg ändå.

Petite Messe Solennelle av Rossini.
På en opera nära dej!

Bästa: När jobb sammanfaller med skollov och jag kan ta med mej alla dom här till Malmö!

Big ups till Varbergs kommun för allt de fixar på höstlovet!
Ett digert program är det ungarna har att välja på, med allt från naturfotokurs till gör-ditt-eget-slajm.
Och gratis, alltihop.

Idag fick jag och ungarna en heldag på Komedianten.
Först: Niki Lindroth von Bahrs alldeles underbara utställning på Konsthallen, med arbete så tålamodskrävande att det närapå är utomjordiskt.
Sen: Måla superhjältar med Kollijox.
Efter det: Träffa Elias Wåhlund som skrivit “Handbok för superhjältar” och höra honom berätta hur det går till att skriva en barnbok.
Och till sist: Akrobatikteatern “Tråkmånsafton” från Varbergs Teaters vackra balkong.