Vi åker lååångsamt hemåt.
Fikastopp hos Åsa, Frida och Balder i Dalby!

Ett lekplatsstopp i Stadsparken i Lund.

Och en barnföreställning på operaverkstan också, innan vi höstlovar oss vidare hemåt igen.

Bästa hotellet jag varit på! sa Ruben glatt en halv minut efter att vi kommit in och han hunnit kuta ett varv runt sängarna.
Och omdömet var inte förändrat ett knappt dygn senare, när bäddsoffan i hörnet stod övergiven och den här lilla myshögen låg bänkade framför morgon-garage-teve.

Bra betyg ändå.

Petite Messe Solennelle av Rossini.
På en opera nära dej!

Bästa: När jobb sammanfaller med skollov och jag kan ta med mej alla dom här till Malmö!

Big ups till Varbergs kommun för allt de fixar på höstlovet!
Ett digert program är det ungarna har att välja på, med allt från naturfotokurs till gör-ditt-eget-slajm.
Och gratis, alltihop.

Idag fick jag och ungarna en heldag på Komedianten.
Först: Niki Lindroth von Bahrs alldeles underbara utställning på Konsthallen, med arbete så tålamodskrävande att det närapå är utomjordiskt.
Sen: Måla superhjältar med Kollijox.
Efter det: Träffa Elias Wåhlund som skrivit “Handbok för superhjältar” och höra honom berätta hur det går till att skriva en barnbok.
Och till sist: Akrobatikteatern “Tråkmånsafton” från Varbergs Teaters vackra balkong.

Personalporträtt i novemberblöta sprakfärger.

När dom där stockholmarna vi gillar så mycket plötsligt får en kväll i Göteborg innan de ska ut och tura över Kattegatt, då åker vi dit där dom är.

Änna läskigare med halloweenmonster bakom dimmiga duschdörrar än ute i mörkret.

Bus eller godis, byn runt.

Solstrålande poängpromenad, på såväl den riktiga som den lilla bredvid, där Bertils frågor fick en egen liten kring-buskarna-runda.
Han skrev så duktigt och ville hjälpa mej att värka fram frågor, jag hade inte hjärta att tala om för honom att godtyckliga alternativ passar sämre på en tipspromenad där en etta, tvåa och trea ska belönas.
Bertils tipspromenad fick flera deltagare.
Vem som vann är mer oklart.

Vanliga promenaden var svår, men man kanske blev lite klokare på kuppen?
Nu vet man till exempel att en bitcoin är värd en halv miljon (man skulle ha köpt sej ett par såna i tidernas begynnelse!) och att det skulle ta åtta månader att åka till Mars, om man nu skulle bli sugen på det i framtiden.

Femtusen spänn till sexornas klassresa, hurra för det!
Och tack Bua, för alla pigga ben.

Höstlovet är här.
Ruben är på LAN i Stråvalla bygdegård, och Bertil och Vilmer går på konstworkshop för sex- och sjuåringar med Helga Holmén i Hamnmagasinet.
Helga visar sina egna målningar och hur hon gjort med bakgrundssprejning med blomflaska och klistrat in såväl tyg som träbitar, innan barnen får ta för sej av ett liknande gottebord och sätta igång.
Vilmer sitter tålmodigt och klipper jämna kanter.
Bertil brötar på med sax och penna, struntar i vita kanter och utbrister stolt “nu är jag klar!”
Efter två minuter av workshopens två timmar.
Men då är Helga där och tipsar.
Och två timmar försvinner i ett nafs.

-Och vad har du för titel? frågade reporter Ulrika. Till faktarutan.
-Ja… lektor, svarade Henrik Nilsson.
-Kan jag skriva universitetslektor?
-Ja… men annars räcker det med bara lektor.
-Lektor i vad?
-Ja, biologi.
-Inte mykologi?
-Nej.
-Om nån frågar dej vad du jobbar med om du är på middag, vad svarar du då? Mykolog?
-Nej, då tror alla att jag är gynekolog. Jag brukar bara säga att jag är svampkille.

Den ene sov med sina inatt och den andre sladdade jag in mellan frukost och tandborstning på fjorton minuter blankt.

Ikväll: Inga träningar eller matcher för han som numera är innebandytränare för tre lag.
Ikväll är det soffgos, middag i brasan, halvåttahosmej och gameday Liverpool för hela slanten.

Blekt oktoberljus på Chalmers kemigård och grönt laserljus en trappa upp på Fysikgränd.

Såhär glad kan man vara när man fått hänga själv med tre kompisar i friggeboden några timmar, skrivit färdigt sex fantastiska poängpromenadsfrågor och som bäst funderar på vad man ska göra till crazy hair day i skolan på fredag.

Äntligen kom dagen då Bertil fick bjuda in Alva, Moa och Belle att se på hans favoritfilm Bayala, om älvor och drakar och drakägg.
Vi bullade upp ute i friggeboden, med chips och julmust och filtar, och han fick till slut visa den för någon som uppskattar den.
(Till skillnad från mamman, som efter sisådär femton ihärdiga försök från sin yngste son helst drar sej bort från soffan för att göra något annat vadsomhelst, diska, städa, tvätta, såna livsnödvändigheter.)
Alla kan inte gilla allt.