Kaptenen är fortfarande på vift och jag och ungarna håller tillgodo med ytterligare en bryggseglarnatt.

Bestiga Texelberget och bada i Helsjön.
Bra dag.

Bara jag och Bertil gav kilometrar av plats i båtbädden.
Och ändå, samma känsla att vakna och kliva rakt ut till morgondoppet.

Nu gillar jag ju årstider och så, men det här kommer jag sakna när höststormarna drar in.

Än hänger vi i, sommaren!
Även om solnedgång klockan åtta är lite förvirrande för båtövernattningsinställd kropp.

Vi andas väl in ytterligare lite superidyll innan vi kliver in i bildredigeringsgrottan för natten, tänker jag.

Ett kvällsdopp efter bilfärd Malmö tur och retur (med tillhörande föreställningsfotografering och bombavspärrningsbilköer) och före bildutgörning som ska lämnas in före morgonen gryr.

Carl Jonas Love Almqvist skrev en liten bok i början av 1800-talet, om Sara och Albert som träffades på ångbåten Yngve Frej på Mälaren och blev kära. Sara var glasmästardotter och skulle ta över sin fars företag, ville alltså alls inte gifta sej och bli omyndig hemmafru utan föreslog istället att hon och Albert skulle slå sina påsar ihop och bilda familj utan giftermål.
Går det an? Det går an.
Men an gick det inte för omvärlden runt Almqvist, dom fullkomligt rasade och han blev av med sitt rektorsjobb och läraruppdrag och ja, det mesta faktiskt. Ingen ville ha mer med honom att göra och han blev, om inte utblottad, så iallafall nästintill.

Idag går det an.
Idag går det knappt att att ana att det inte gått an.
Hur som helst, så går det an på Malmö opera.

Havet som en spegel på väg hem från skollämning.
Blir sup-tur istället för springtur idag!

Några små torrisar i grisbökad granskog.
Icke att jag tänker klaga på för lite regn.

Ändå: The joy of being a frilans utan jobb.

Barnet simmar.
Då ska jag springa.

Tre kilometer benhinneskräck idag.
Kan jag gå imorgon kanhända jag fortsätter.

Nu simmar han!
Han sjunker inte längre som en sten så fort han försöker hålla huvudet ovanför ytan (under densamma har det gått bra länge, så långt en lungfylld andning håller).
Nu simmar han flera meter ut till mej och flera meter tillbaka.
Det här idoga kvällsdoppandet med tillhörande simträning har betalat sej.
Ungen simmar!

Frysen är proppfull av dom lila lagom till dom gula mognade.
Dom gula är godare än dom lila.
Jag äter plommon till frukost, lunch och middag och jag har inte tröttnat än.

Inte ett endaste litet napp idag.
Eller nafs, som Bertil säger.
Men who cares about abborrar egentligen?
Det är ju ändå rätt tråkigt att rensa.
Ju.

Som sagt.
Vissa tycker att det verkar spännande att köpa en ny båt igen och lindar in det i att vi iallafall kan åka och titta på lite båtar så vi vet vad som finns.
Andra bestiger berg.

När pappan sitter med näsan över båtmotorrum och snackar trimplan och olika drev vars bokstavskombinationer jag aldrig har hört talas om, då bestiger jag och Bertil berg.

Vi kanske tog oss lite vatten över huvudet när vi bestämde oss för att bada varje dag fram till nyår.
Kanske varje helg är lättare att leva upp till.

Men mamma, om vi inte hinner nån dag kan vi ju bara bada i badkaret.
Kan vi ju, min son.
Inte.

Idag: Sista sommardagen för den här gången, enligt prognoserna.
Arton grader i vattnet och tjugominuters dopp, med dykövningar från flotten.

Teaterfotografering!
Det var bra länge sen.

Kom igen nu, världen.

Här kommer båtvädret, mitt i skolveckan.