Innelek idag ja.
Och blåbärskaka till tretet.

Bomber och granater, idag blir det ingen levandes råd annat än att dra ur alla sladdar, sätta på förklädet och baka kaka.
Samt läsa bok.
Mysigt änna.

Vattenfall i Veddigeskog, en morfar och en mormor och hel massa små bäcköringar.

Värö mot Bois på Påskbergsvallen, regn faller och sol skiner och mål görs, lika många åt bägge håll.

Klippan och kapellet och kärleken.
Och fina folk jag tycker så mycket om.

Så kommer vi hem och så ser frukostinplockarsynen ut såhär.

En skattjakt och en OS-final, medan molnen mörknar och åskan börjar mullra söderifrån.
För sent att åka hem för att undkomma, vi flyr in under uppdragna kapell och ser hur de nyss så lugnet-före-stormen-stilla vågorna ökar och mörknar, och ovädret dundrar in med full kraft.

Den nyss så fullsmockade båtbiosalongen som visar damernas fotbollsfinal mot Kanada har tunnats ut till oss fyra, resten av åskådarna sitter stadigt var familj på sin båt.
Jag får gapa istället, så det hörs både till höger och vänster.
-NU SLOG KANADA I STOLPEN!
-SVERIGE GJORDE MÅL!
-HEDVIG LINDAHL TOG DEN!
-CAROLINE SEGER MISSADE, HON SKÖT OVANFÖR RIBBAN!

Sverige förlorar, åskstormen drar vidare norrut och vi lossar och åker hem.

Topp tre sommarlista:

1: Den blankstilla morgonen för några veckor sen på Kläppen, där det kändes som att vi tältade under kapellet och vaknade mitt i ett lent Berättelsen om Pi-hav.
2: Den blankstilla morgonen imorse på Vendelsö, då jag tog supen bort till Skagen-sandstranden på Älmö och såg bottnen glida under mej hela vägen.
3: Denna blankstilla kväll på Lilla Öckerö, då jag och Camilla och Lollo paddlar iväg i solnedgången.

Helt klart en värd båtsommar, det här.

Rakt över fjorden, innanför Malö, upp längs Skallanäs och in mellan Hästholmen och Mönster udde.
Sen: i sakta mak mot Lilla Öckerö.
Bohuslänskt.
Fast i Halland.

Dom här blankstilla morgnarna alltså.
Hela sommarens prick över i.

Det blev inte Mönster, det blev Vendelsö.
Snälla vindar, goda vänner och en fin blå kväll.

Ett par timmar på Nordsten blir det, inte mer.
Spådd vind som vänder till nordlig och då ligger vi ännu sämre på vår redan mer än lovligt guppande stenskrapande plats.
En sopplunch och några hopp från klippan bara.
Mönster ligger borta i horisonten, där finns det skyddade vikar.
Har vi hört.

Utsikterna och prognoserna ser okej ut.
Bokmorgon för en del och sovmorgon för tre, nu ger vi oss strax av.

Det blåser för hårt för att lilla båtsemestern ska kunna starta idag.
Men lite Harry Potter på båtbion och övernattning i hamnen är ändå en fin start.

Äntligen fick österrikarna diagonalkliva över staketet till grannbarnen de sett springa runt och leka tusen och tusen gånger.
Pang-österrikare och pang-grannbarn.
Match made in heaven.

Allehanda däcksförsedda motoråk till elvaåringarna, förlåt TOLV på den som fick sin fiddy i födelsedagspresent förra veckan.
Ruben har också önskat sej en sån.
Tur för Albin att han har föräldrar som vet vad som ska köpas, och inte, som i Rubens mammas fall, trodde att det önskades en liten plastgrej man kan trycka och klämma på.

En pappa, kanske den finaste pappan i världen, fyller sjuttiofem år och bjuder på Parasollmiddag åt oss allihop.
Parasollmiddag med glass och kvällsdopp.
Hurra!

En promenad till biblioteket, Jacominus Gainsboroughs rika stunder, Herr Pinnemans äventyr och Saltkråkan med hem.

En kudde, en filt, en hängmatta.

En tur genom hela Jacominus Gainsboroughs liv, från haltande liten kaninpojke till gammal kaningubbe med tre fina barn.

”Jag tyckte mycket om dig, lilla liv. Du gav mej en liten rova, ett trilskande ben och en del huvudbry, men jag tyckte mycket om dig. Och vet du vad, gamla kompis? Du var verkligen mödan värd att leva!
Och samma dag somnade Jacominus också in, lugnt och stilla under mandelträdet.”

Vi slog ihop boken och låg kvar tillsammans under filten, under plommonträdet.
Han dog, sa Bertil. Han somnade in, då dör man. Det var det som hände med Siris mamma, hon somnade in.

Lukt av pojkes hår, strilande solstrålar och stilla stilla gungande under grenarna, bladen.
Inga ord, ingen röst som bar längre, bara ett tyst snusande i nacke.

Så tacksam för vad jag har.

Helt vanligt kvällsdopp, filmflyktsfritt och allt.

Det är noll procent båtväder och hundra procent bokläsarväder.
Under filt i hammock.
Med svarta vinbär från grönsakslandet.

Noll procent båtväder kan kvitta faktiskt.