En lånehusvagn mot Skåneland och ett par nätters campingsemester!

Från kanonerna och fånghålstornet i högt söderläge ner i smedjan, där smeden bankade 1500 grader varmt järn till likadana ljusstakar som de smidde på 1600-talet, på samma sätt.
Vi kom försent till den dramatiserade fästningsvisningen (till Bertils förtvivlan och Rubens glädje) så jag tar nog med mej enbart EN unge och åker tillbaka hit en annan dag.

Ikväll: Praoelev hos två av instagrams skickligaste landskapsfotografer, @fireinthemonkeyman och @alundskog.
Jag är ju bättre på snabba kast, korta skärpedjup och rörliga personer än jag är på minutlånga exponeringar, stativkånkande och ögongrustidiga morgnar.
Utbildning i tålamod med andra ord.

Klockan 20:28.
24 grader i luften.
22 grader i vattnet.

Molnen såg oerhört mörka ut borta över Veddige, men vi tog med oss farmor och åkte till socknens bästa pizza ändå.

Lika svalkande som ett dopp:
En fläktande tur med flakan.
Idag till Sanddamm och Blomsterstugan, med sju plantor smultron och åtta plantor jordgubbar med hem.

Lata högsommardagar hjärta mej.

Nu dundrar det snart in, kvällsregnet.

Krabbor och kompisar, det är livet det.

Jordgubbar, vinbär, krusbär och tomater.
Och schersmin.
Denna ljuvliga doftande fantastiska schersmin.
Trädgården är himlen.
För trädgårdsmästaren, hans kompisar och resten av ledighetskommittén.

Det blev iallafall en liten utflykt innan regnovädret brakade loss.
Samt ett stopp vid närliggande Godishavet, alla Bertils sommarlovslistpunkter alltså redan avbockade och det är bara första juli!
Dock hade vi en smula missförståndsrabalder i bilen, när Bertil märkte att Godishavet, som storebror så ofta tjatat om att få åka tillbaka till, inte visade sej vara ett lekland med bassänger av godis, som han hade trott.

Det här KAN ha varit jordens första unge att gråta besviket vid åsynen av en hel lada full av tusen sorters lösgodis.

Det enda recept jag lyckades googla fram på just strandkålschips (för man, eh, KAN väl äta strandkål..?) var ett danskt, Mad med glœd, Lav vilde chips!

Såhär gjorde vi:
Vi klippte kålbladen i mindre bitar, tog bort stjälkarna.
Blandade en bra skvätt olivolja med salt och örtkryddor och lite habanerosalt i en bunke, hällde i kålbladen i bunken och görade runt.
Sen la vi ut bladen ett och ett på en plåt, och satte sen in plåten i 150 graders ugn i 10 minuter.
Klart!

Och det blev GOTT dessutom.
Tyckte den vuxne.

Ett förmodat dopp som ångrades i kalla vindar och blev ett mysigt kramkalas under filt istället.
Sassa gick och plockade strandkål och Bertil blev genast nyfiken.
-Varför plockar du strandkål?
(Ungen har full koll på arternas benämningar här i världen.)
-Jag tänkte göra strandkålschips!
-CHIPS? Kan man göra det av strandkål?
-Ja jag tror det. Jag la några blad i ugnen till maten igår och det blev gott, så jag tänkte prova.

Så. Nu ska vi också hem och göra strandkålschips.

Luften ur och fel blågula fick jubla.

Kolla här vilken fan-tas-tisk blomning av schersminbuske den här lille trädgårdsmästaren kom hem till.

Sextusenetthundratrettioåtta personer fick komma in på Skara Sommarland uppmätta kvadratmetrar, upplyste skyltarna.
Jag tror att alla dom sextusenetthundratrettioåtta var i vattenlandet samtidigt som oss.

Men ändå.
Om man nånsin ska gå på familjepark, är det i sommar.

Frukostdags i sommarlandsland.

Halvöde gräsmattor med padelspel mot the youngsters som bor i egen stuga, Frankrike-Schweiz i åttondelsfinal och gummistuds som försmak av vad som komma skall.

Återigen: En plötslig roadtrip.
Första stoppet: Skara domkyrka.
Men det var bara mamman som ville klä ut sej i barnhörnans “klä-ut-dej-till-biskop”.
Resten av familjen hade fullt upp med tre-i-rad.

På andra sidan häcken:
Flera timmars poolparty för outtröttliga barn som med hundraårsskrynkliga händer låg och prickade mygg med vattengevär i skymningen.