Jag vet iallafall en som är lycklig över att få vara med storebror.
Men jag tror att de är det båda två.

Schersminen slår ut, jordgubbarna mognar, midsommar är här imorgon.

Portugal-Frankrike spelade vidare i uterums-EM och den lille pollenkillen, vars ögon åter svullnat igen så fort vi kom hem från Smålandsskogarna där de mådde bättre, bad desperat om ett kvällsdopp vid fyren.
Men inte behöver du åka till fyren för ett kvällsdopp, sa Pär. Du kan ju bada i poolen!
Lycklig pojke bytte till badbyxor och puffar fortare än kvickt och sprang runt häcken.
Obrydd om att sju fjortonåringar hade poolparty på samma ställe hoppade han i med ett plask, greppade ett vattengevär och började genast kriga mot tonåringarna.

Nu behöver vi aldrig mer åka på semester.
I Bua finns allt.

Hem till Sveriges sista match i EM:s gruppspel, en svettig historia med ettnoll och tvånoll och tvåett och tvåtvå och sen, i den sista rasslande minuten, ett sista tretvåmål från Viktor Claesson och gruppseger och åttondel mot Ukraina coming up.
Sicken kväll att komma hem till.

Grilla middag med Sören, medan solen sänker sej mellan träden och går ner bakom dasset efter en fantastisk dag.
Jag kan inte önska mej mer.

Eller, vinst mot Polen imorgon går förresten bra också.

Jag har varit på Astrid Lindgrens Värld en gång tidigare.
Det var sex år sen, Ruben var fem år och Bertil hade just fyllt ett, just den dagen var det trettiotvå grader varmt och all time besöksrekord.
Jag lovade mej själv att aldrig åka dit igen.
Men med ett sagoälskande barn och samtidig pandemi som ger besöksbegränsning och oträngsel, så tog jag tillbaka det.
Om jag någon gång igen ska åka, så är det i år.

Och jag fick rätt.
Ingen trängsel någonstans, folk fick bara sitta på små vita prickar framför scenerna, en person per prick.
När vi slog oss ner framför Mattisborgen visste vi att ingen kunde sätta sej framför och förstöra utsikt för 125 centimeter pojke.
Vi kunde välja skuggan längst bak i Törnrosdalen och ändå se bäst av alla.

Och pojken, som var så besviken på Bullerbyn igår, var ett själaglatt rus av lycka idag.

Prognosen sa REGN hela dagen idag i Kalmar län, jag har packat med mej väskor fulla med regnställ och stövlar åt vår dag bland alla Astrid Lindgrens sagor.
Så vaknar vi till fågelsång och solstrålar mellan träden i hagen där Väderums kossor brukar smyga fram.
Det verkar bli en fin dag idag.
Jag packar solkräm och vattenflaskor istället.
Regnställen får stanna i stugan.

En stuga i skogen, en Sören till oss.
Dopp i Prästsjön, långt skönt dopp, termometern visar 27 grader, rena Thailandsböljan.
Lupiner, blåklockor, små gröna blåbär.
En gul näckros hem till husbond och schersmindoft i hela trädgården.
Tre år sen jag var här sist.
Kan vi inte flytta hit? frågar Bertil.
Men då kan du ju inte gå i din skola, säger jag.
Men vet du inte, svarar han med rynkad panna. Man går ju såklart i den skolan som är NÄRMAST.

Plötsligt, en roadtrip!
Med storebror osynlig för alla utom sina kompisar, och lillebrors egna vänner fortfarande på fritids innan semestrarna sätter in, tog han och jag bilen imorse, in till djupaste Småland.

Mamma, jag var så SPÄND på att besöka Bullerbyn. Och nu känner jag mej bara BESVIKEN.

Nej, privat-skyltar utanför varenda Norrgård och Mellangård och Sörgård var inte något den här lille sagoälskaren hade hoppats på.
Trots glass och höskullshopp och upptäcksfärd i ihåligt träd var det Bullebybarnens hem han var nyfiknast på.

Bättre lycka imorgon, hoppas vi.

Vissa bygger legovärldar.
Andra trivs med bebissällskap i hänggungan.

Snälla mamma, kan vi få en bebis? Jag lovar att ta hand om den HELT SJÄLV.

Utflykt med regntungt oväder hotande ute över Kattegatt.

Medicin för svullna allergiögon:
Bada i havet.

Nån tål inte nåt som far omkring som vilt i luften nu.

Morgondopp och sup-slapp och frukost i båten.

Sverige-Slovakien på båtbion.
I halvlek kom Johan och Lotta och Vidar.
Och efter slutsignal bara rasslade det in båtar i viken på Sunnerö.

Punkten “telt på gräsmata” på sommarlovslistan härmed avbockad.

Förmiddagsdopp - simskoledopp - kvällsdopp.

Insjöar i all ära, men några krabbkolonier har dom inte.

Storebroderlig leklycka åt lilleman, som annars mest bara får hänga med mej.
Han har närapå gått upp i rök, den där snartsexan.
Sommarlovet har stormat in, och med det tillhör han mer sina kompisar än mej och Bertil.

Men idag, idag får vi ha honom hos oss.
Bokskogen grönskar vid Stora Hornsjön, och har man tur hittar man en alldeles egen strand.

Det ser förrädiskt varmt ut, men vinden är stark och kall.
En såhär solig junidag har jag aldrig förut sett fyrenstranden ligga öde.
Men där det finns lä, där finns det hopp.