Sanddammspromenad

Jag slog på stort och promenerade hela vägen runt Sanddamm imorse.
Tio komma tre kilometer morgonstillhet.
Nästan hemma igen sprang jag på hela Bertils klass på utflyktspromenad, dom hade fastnat vid Antes hönor och fröken Pia fick hota med inget födelsedagsfirande av jubilarbarn om dom inte kom nån gång.

Workshop på Konstverkstan

Grönt landskap och magisk skymning.
Med silkespapper och kritor hjälps vi åt att göra ett landskap i stort format mot en vägg.
Morgon eller kväll? Torrt eller fuktigt? Skapa olika stämningar med färger och former.


Så stod det i beskrivningen av landskaps-workshopen på Konstverkstan på Varbergs Konsthall, vars få platser jag klickade i fort som blixten.
Det ska vara en stad! ropade Bertil.
Och en strand, sa Ruben.
Då målar jag lite granar häruppe, sa jag.
Jag tänkte palmer? sa Ruben.
Hur stavar man VÅNING? undrade Bertil, som redan börjat detaljrita på sitt arkitektoniska sätt.

Det initialt ovilliga storbarnet, som mest bara följde med in till stan för att det vankades lördagsgodisköp efteråt, höll igång en hel timme med kritor och lim innan han tröttnade.
Det var faktiskt helt okej, erkände han efteråt. Till och med… kul.

Roj Fribergs suggestiva landskap på andra sidan skiljeväggen var magiskt.
Konstpedagogen Jenny berättade och frågade, Bertil kom med synpunkter och mitt hjärta dansade dubbla hopp.
Lite silkespappersvindspring och limstiftsskojande senare var vi klara med vårt sommarvinterstadstrandlandskap.

Älsk
på att dom tycker det är kul.

Jättegrytan

Balanserandes på kanten av Smörkulla i Derome, ligger Jättegrytan.
Jag hade aldrig varit där och inte mamma heller, men pappa har besökt den lilla vattenfyllda skålen ett otal gånger.
Förr i tiden la man ner mynt i grytan, tvättade sej i vattnet och läkte då enligt lagen om placebos alla konster besvärande vårtor och allehanda utslag.
Eller så var det den strapatsrika vandringen hundra meter upp på toppen som gnagde bort vårtorna kanhända.

Jättegrytan gav mej iallafall en fin liten promenad med mamma och pappa.
Två dagars nyvaccinerade nu.
Counting.

Äntligen

Den här farmorkramen kan nog alla som det senaste året levt i en pandemi förstå hur den känns.

Vaccin plus tre veckor.
Folkhälsomyndigheten säger att nu är det okej.

Hammocken, till slut

När det kör ihop sej, då kör det ihop sej med besked.
Nu släpper jag denna dagen och alla dess märkliga motgångar, lägger mej raklång i hammocken i sommarvärmen och ämnar icke gå härifrån förrän någon tvingar mej.

Tony och Alex har sjösatt

Med tre ungar, varav en ilsken som ett bi, lyckades Tony och Alex sjösätta sin nya båt medan vi hade fastnat med friggebodsflyttning och inte hann till hamnen i tid.
Men det löste dom som hejsan.
Lite bottenmålning av vår också så kan vi nog vara kristihimmelfärdiga ändå.

Friggebodsflytt

Operation flytt av friggebod från Getterön till Bua påbörjad!
Blev ju lite ängsligt där med ledning som skulle överlyftas, men det gick ju fina fisken.
Blev värre här hemma när nån nibb var trasig på lyftardonet, så nu står stugan nere vid garageinfarten på tvärtomhåll och allt.
Snart har jag en målarstuga.

Hemåt

Sicken skillnad på lördagsfärd och söndagsdito längs fyrtiofemman genom Dalarna och Värmland.
Inte en takbox.
Knappt en annan bil överhuvudtaget.
Kisspaus i Sunne, matstopp i Säffle.
Och genom alltihop, Johan Ulvessons uppläsning av Roald Dahls Häxorna.

Gick oerhört smärtfritt, den här första fjällsemestern.
Kanhända gör vi det igen.

Första fjällsemesterns sista åk

Näst sista dagen blev plötsligt sista dagen när fotbollslängtan och hopp om tomma vägar gjorde lördagskvällen till hemreseafton.
I artongradig njutarvärme är snön ändå slush puppie.
Och sommaren är lovad till Halland imorgon.