Det är precis den här uppväxten jag önskar åt mina barn.

Försommarn är kommen till Lotsvägen 2.

Sicken skillnad på lördagsfärd och söndagsdito längs fyrtiofemman genom Dalarna och Värmland.
Inte en takbox.
Knappt en annan bil överhuvudtaget.
Kisspaus i Sunne, matstopp i Säffle.
Och genom alltihop, Johan Ulvessons uppläsning av Roald Dahls Häxorna.

Gick oerhört smärtfritt, den här första fjällsemestern.
Kanhända gör vi det igen.

För ett gäng att fira fjäll med!

Näst sista dagen blev plötsligt sista dagen när fotbollslängtan och hopp om tomma vägar gjorde lördagskvällen till hemreseafton.
I artongradig njutarvärme är snön ändå slush puppie.
Och sommaren är lovad till Halland imorgon.

Skidskoleslut och undertidenåk.

Trollskog och Majkenåk och livets första sittlift för den tannalöse.

Vårsol, ostbricka och tappad tand.

Den knaggliges höft värker och Alex och Tony gnider alla barn i Elinbacken.
Jag tar liften upp på toppen själv, en och två och tre och fyra gånger.
Utsiktsnjut.
Näsa mot sol.
Facetime med mamma och pappa som heller aldrig varit här på vintern men väl på orienteringstävling sommartid.
Och så åker jag svart backe ner.
En och två och tre och fyra gånger.

Det här med lättsvängda carvingskidor var ingenting som fanns när jag på nittiotalet senast stod i en pist.

Paus i vårvintersolen med tjockkorv och grillad chokladbanan.

Jag hade nöjt mej med utsikten.
Men jag är så glad att vi tar oss ner också.

Det här med att vara ute i fjälluft hela dagen och sen hänga resten av tiden i underställ i stugan.
Jag kan nöjt och glatt vänja mej vid det här.

Varm choklad till ungarna och vinterlekpaus i pappabyggda snösoffan utanför fönstret.
Man kan ha det sämre en vanlig sketen tisdag.

Solsken på nyfallen snö.
Bästa vintervädret!

Det ryktas om vårvärme hemifrån.

Ymnigt snöfall, skidskolestart för de små och ensamåk med Tony till topps.

Det finns en första gång för allt.
Men samtliga klarade iallafall knappliften.

Dock skapade en styck dålig höft en smula problem när ägaren till denna höft bara kunde svänga åt höger.

Aldrig har jag sett så många takboxar som längs den vårbleka fyrtiofemman mellan Torsby och Malung.
Hade vi spelat ungarnas “hitta-olika-saker-längs-vägen-spel” hade den som fått takboxkortet vunnit stort.
Men nu lyssnade vi allihop på Nelly Rapp - Monsteragent istället.
Blink, sa det, så var vi framme.

Målet är att gå ut på havet till Kristihimmelsfärd.

Såhär i den kallaste 21-sekundmeter-i-byarna-blåsten sen stormen Laura som gör det granna solskenet helt förrädiskt och att vinterjackorna inte ännu kan hängas undan och att vi sitter inne och påsklovstrycker med våra bananpannkaksfrukostar längtar jag hejvilt till solbruna fötter i vit sand och vindstilla kvällsdopp vid fyren.