Ymnigt snöfall, skidskolestart för de små och ensamåk med Tony till topps.

Det finns en första gång för allt.
Men samtliga klarade iallafall knappliften.

Dock skapade en styck dålig höft en smula problem när ägaren till denna höft bara kunde svänga åt höger.

Aldrig har jag sett så många takboxar som längs den vårbleka fyrtiofemman mellan Torsby och Malung.
Hade vi spelat ungarnas “hitta-olika-saker-längs-vägen-spel” hade den som fått takboxkortet vunnit stort.
Men nu lyssnade vi allihop på Nelly Rapp - Monsteragent istället.
Blink, sa det, så var vi framme.

Målet är att gå ut på havet till Kristihimmelsfärd.

Såhär i den kallaste 21-sekundmeter-i-byarna-blåsten sen stormen Laura som gör det granna solskenet helt förrädiskt och att vinterjackorna inte ännu kan hängas undan och att vi sitter inne och påsklovstrycker med våra bananpannkaksfrukostar längtar jag hejvilt till solbruna fötter i vit sand och vindstilla kvällsdopp vid fyren.

Borrås skåra.
Äntligen utan sjuhundra bilar på parkeringen och friluftsbrallsmöte var tionde meter.

Där står dom, anemone hepatica, och ger mej våren-och-spiret-och-allt-som-ska-komma-känslan.

Han ljudar och hummar och skriver och ler nöjt.
Och visst ser man på direkten vad det står, men OM man nu ändå skulle behöva lite vägledning, är orden som följer:

Minecraft punkt
Packa punkt
Bil punkt
Färdigt punkt klart

Nästa sida punkt
Spela på ipad punkt
Leka i snön punkt
Kärlek
Ha kul punkt
Bertil där hitta eko
Hjärta Malin
(Hitta ett ekollon)
Där Malin

Elvakaffe och ihopsopande av hagelsnöblandning till fungerande pulkabacke.
Liten, men naggande god.

Ymnigt snöfall var inte med i beräkningen vid avplockning av presenning och fixstart av båt.

Mitt i frukosten började det smattra på uterumstaket och annandagpåskmorgonen blev plötsligt haglande snöande vit.

Må detta vara sista året Kungälvsborna får vara med vid elden enbart via Skype.
Man vet aldrig, sa farmor. Spanska sjukan varade tre år.

En decimerad skara även i år.
Men påskvädret i Ambjörntorp är iallafall alltid att lita på, pandemi eller ej.

Vissa lekar blir man aldrig för gammal för.

Solnedgången ikväll.
Kan man ju nästan tro att det var nån som dog i dagarna, och återuppstod.

Ny grill, med flådigt rotisserie på köpet.
Inombords jubel för den här, när han får göra egen kebab av handlarns fläskkarré.

Långt båtfix på lång fredag.
Trasig bälg på fastrostat drev, montering av avloppssug, gardinmätning till galenskap och ett par solpaneler på plats.
Det här är inte jätteroligt.
Men det blir jätteroligt.

Plötsligt löser den här lille ungen ordflätor!
Själv!

Vi firar la in påsken med en skärtorsdagshälsning från den här lille Bertilen, elva månader gammal.
Kan ju vem som helst förstå att man blir sne om man blir nedklämd i ett ägg.

Såhär, nu gjorde jag denna.
Och den blev ju jättebra.
Sen tänkte jag “ah, bäst att fortsätta medan järnet är varmt, nu ska jag måla fler medan jag kommer ihåg vilka penseldrag som funkar vid näsan och hur länge man måste vänta innan man drar i det svarta med rent vatten”.
Jag har inte kastat såhär många försök på hela tiden sen jag började måla igen.
Har jag gjort en bra blir tydligen allt skit efter den.
Och argheten.
Istället för glädje över den som blev bra.

Nu tar vi påsk, målardrömmarna.