Ni vet, favoritpyjamasen.
I storlek 98.
Den får under inga omständigheter slängas, nånsin.
Varje kväll vill han ha den.
Lökpyjamasen, sängläsning av Stora Vänliga Jätten, samt Little Willie John, Fråga Stjärnorna och En Morgon Mellan Bergen till godnattvisor.
Jag fick ljuga när det var pyjamasparty i skolan och säga att den låg i tvätten, samt fortsatt trycka på den oerhörda smutsigheten som absolut obsalut inte gick att undanta, när han med tårar och allt inte gav sej.
Ungen slutade ha storlek 98 i alla övriga plagg sommaren 2017.
Att han nu är uppe i 128 är inget som bekymrar, åtminstone inte nattetid.
Lökpyjamasen, den hänger eventuellt med när han flyttar hemifrån.

Tusch och blyerts, tusch och blyerts.
Jag tackar coronapandemin för tid att fatta att jag vill måla igen.

Farmor kom med blommor från henne och Hans-Erik, till den här lille tacksamme ungen som “ska bli blomsteraffär när jag blir stor”.

“Vi har slutat att sjunga Coffin Dance. Nu sjunger vi oftast Kalle och Chokladfabriken.”

Morgonpromenad av det skönare, och längre slaget.
Går hand i hand dom där.

Går morgonpromenad.
Hör märkligt ljud.
Följer ljudet.
Hittar isdriv som bara trycker och trycker och trycker in?
Som en film i fastforward, fast live.
Aldrig sett detta.
Hur länge har det pågått, hur länge kan det pågå?
Var kommer strömmen från?
Kanske från Äva, men farten?
Oerhört häftigt.

Båle kulle, för den nyfikne.
Kanske var det bara då.
Antagligen.
Annars blir ismassan snart enorm.

Hela dagen har jag fajtats mot instinkten att klicka äpple-zäta så fort jag drar ett streck fel.
Det är en så sjuk sak, att jag efter tjugo år av att inte ha hållit i en pensel har blivit så himla digital att min första tanke är att använda ångra-knappen.
Att allt man gör kan gå att göra om, det är bara att gå tillbaka ett steg.
Det är det inte.

Nyttigt, det här.

Fyra minus och frost på bilrutor när jag gick upp.
Klädde på ungarna dubbeltröjor och overall, gick till skolan, våren var allastans.
Nu: tolv komma nio plusgrader och snart förmiddagste i trädgården.

Operation uppröjning i trädgården, för att göra plats åt ny liten friggebod där jag kan stå och måla, hurra!
Söndagssol och röjningsfingrar.
Svahnarna intill har fått ut William på häckklipparuppdrag.
Elvin och Ruben vill hugga lektornet till flis, men hittar nya pilbågssysslor så fort rutschkanan är nedmonterad.
En pallkrage ryker.
Murgrönan som klättrar runt komposten decimeras.
Och alla jordärtskockor får se dagens ljus.
Soppa på dom ikväll.

Det kan ha varit första gången någonsin Mattias Åkesson satt och kollade på hela melodifestivalen, med en bestämd protokollförare i knät som satte streck för poäng.
Ett streck för varje poäng, fem poäng fick delas ut, plus ett sjätte bonuspoäng till den man tyckte var allra bäst. Lite luddigt system som dessutom ändrades under vägen, allt eftersom Bertil tyckte att även Charlotte Perelli och Alvaro Estrella var värda varsitt poäng, man kan ju inte sitta här med ett resultat där det är synd om nån.
Och Ruben, som” inte gillar Mello” och som “inte skulle titta alls”, han satt till slut med godispåse i handen och följde röstningen med bultade Tusse-hjärta.
Varför är JAG nervös? frågade han bakom filten medan folkets röster räknades upp. Det är INTE SKÖNT!

Tusse-hjärtat fick andas ut.
Tusse-kärlek fanns i fler hem än vårt.

Windy day på Grimsholmen med blodhunden Sonja och hennes tre hundförare.
Sonja nosar fram försvunna personer med ett spårsinne utan dess like.

Igår: Kana nedför backen till skolan, bygga snögubbar och vrida ur strumporna vid varje skoavtagning.
Idag: Strosa nedför samma backe, bärandes vitrena snöklumpar från gråbruna röjningsvallsrester som vore de guld.

Hade snöstormen väntat en dag hade Ann-Sofie och Jens hunnit få på sina takpannor.

Bertil bara gapade när jag drog upp rullgardinen.
Det har ju varit vår redan? Ska det komma vinter nu?
Väl ute tjoade han glatt över perfekt kramsnö och drämde iväg några smockor, innan tonerna blev lidande igen med snöstormen Everts ispiskande spjut rakt i ansiktet på väg mot skolan.
Han fick gå baklänges så spjuten träffade nacken istället, hållandes min hand.
Fool’s spring och second winter, hujedamej.

En stilla eftermorgonlämningspromenad, innan dagnordvästen drar in.

Dagens kontorsutsikt:
Hela Bertils klass på väg mot måndagsutflykt, passerandes vårt hus så att ungen får visa sina nyplanterade blommor.

Blomsterstugan i Sanddamm.
Om Bertil, och katten, själv får välja.

Det här gillar han, våran lille blomsterkille.
Snart spirar det lite överallt.

Längdåkningskommittén har upptaktsmöte i Åkulla inför vidare fjällfärd.
Går fint det här.

Solen skiner i båtfixarland.

En bättre fredagskväll, med soundtrack av spellista från förr.
Tanita Tikaram, the Libertines, Rilo Kiley.
Högt och lågt och hemtrevligt.