Det kan ha varit första gången någonsin Mattias Åkesson satt och kollade på hela melodifestivalen, med en bestämd protokollförare i knät som satte streck för poäng.
Ett streck för varje poäng, fem poäng fick delas ut, plus ett sjätte bonuspoäng till den man tyckte var allra bäst. Lite luddigt system som dessutom ändrades under vägen, allt eftersom Bertil tyckte att även Charlotte Perelli och Alvaro Estrella var värda varsitt poäng, man kan ju inte sitta här med ett resultat där det är synd om nån.
Och Ruben, som” inte gillar Mello” och som “inte skulle titta alls”, han satt till slut med godispåse i handen och följde röstningen med bultade Tusse-hjärta.
Varför är JAG nervös? frågade han bakom filten medan folkets röster räknades upp. Det är INTE SKÖNT!

Tusse-hjärtat fick andas ut.
Tusse-kärlek fanns i fler hem än vårt.

Windy day på Grimsholmen med blodhunden Sonja och hennes tre hundförare.
Sonja nosar fram försvunna personer med ett spårsinne utan dess like.

Igår: Kana nedför backen till skolan, bygga snögubbar och vrida ur strumporna vid varje skoavtagning.
Idag: Strosa nedför samma backe, bärandes vitrena snöklumpar från gråbruna röjningsvallsrester som vore de guld.

Hade snöstormen väntat en dag hade Ann-Sofie och Jens hunnit få på sina takpannor.

Bertil bara gapade när jag drog upp rullgardinen.
Det har ju varit vår redan? Ska det komma vinter nu?
Väl ute tjoade han glatt över perfekt kramsnö och drämde iväg några smockor, innan tonerna blev lidande igen med snöstormen Everts ispiskande spjut rakt i ansiktet på väg mot skolan.
Han fick gå baklänges så spjuten träffade nacken istället, hållandes min hand.
Fool’s spring och second winter, hujedamej.

En stilla eftermorgonlämningspromenad, innan dagnordvästen drar in.

Dagens kontorsutsikt:
Hela Bertils klass på väg mot måndagsutflykt, passerandes vårt hus så att ungen får visa sina nyplanterade blommor.

Blomsterstugan i Sanddamm.
Om Bertil, och katten, själv får välja.

Det här gillar han, våran lille blomsterkille.
Snart spirar det lite överallt.

Längdåkningskommittén har upptaktsmöte i Åkulla inför vidare fjällfärd.
Går fint det här.

Solen skiner i båtfixarland.

En bättre fredagskväll, med soundtrack av spellista från förr.
Tanita Tikaram, the Libertines, Rilo Kiley.
Högt och lågt och hemtrevligt.

Tweenies med nudlar till mellanmål.

Visserligen är det en längtan till ännu varmare vår och påsk i Ambjörntorp och valborgsmässoeld och Kristi Himmelsfärd och båtsommar, men det som de här första vårdagarna i framplockad stolsdyna gör med kroppen gör att jag nästan tycker om dem bättre än någon annan tid på året.

På farmors altan skiner solen majvärme allraminst.

Mars är ännu inte kommen, men våren är sannerligen här.

Nog för att skogen är full av friluftsbyxor där jag tidigare aldrig trängts.
Men vissa skogsmöten är ändå roligare än andra.

Det är visserligen februari.

Storebrorspåhälsningarna - alltid dom roligaste.

När Mattias hällde på glykol i båtmotorn i höstas visste han inte att det skulle bli fyra veckors isvinter med sexton minusgrader.
Hade han vetat det, hade han hällt på mer.

Spänningssekunderna innan han fick baxat upp motorrummet och konstaterat att det inte läckt någonting någonstans.

“Mamma, du minns att vi sa när vi var i skogen att det var vårens första dag?
Det var det inte.
IDAG är vårens första dag.
Det vi hade i skogen var bara VÅRKÄNSLOR.”