Inte nånting nummer tre:
Upptrollad minifika i solen nere vid hamnbodarna.

Inte nånting nummer två:
Slö-gå till Båle och kolla om isen fortfarande håller.

Inte nånting nummer ett:
Läsa tio kapitel ur Kalle och Chokladfabriken framför brasan, i pyjamas.

Vad vill vi göra idag?
Inte nånting.

Den smalaste lilla strimma till månskära jag sett tror jag.
Knappt synlig.

När vi ändå är inne och nafsar på Svartrås sockengränser, så.

Noll napp.
Men, ett frieri!

Så, all in all på pluskontot ändå.

Naturlekstuga för elvaåring i solnedgång.

Fredagsfeeling!

Det är värdelöst att lägga barn och samtidigt smygkolla på mobilen om man vill att de ska somna lugnt och stilla utan störning av eventuellt återhållet explosionsfnitter.

Paus i promenaden.

Lite som ett isrutschbanelandskap för ännu ej påhittade sagofigurer här, ett stenkast från röda slingan.

Dom här ungarna vill inte äta frukost, inte borsta tänderna, inte packa gympaväska.
Dom vill helst inte befinna sej någonstans i vårt kalla hus om morgnarna, utom just framför brasan.

Blankis på havet, utflykt med en liten barnspark vi hittade i krypgrunden (som Kappfjells lämnat kvar när de sålde huset till oss) och ett helt litet stim havsabborrar under isen.
Kanhända var den här dagen once in a lifetime.

Hemmaskog, hemmaplats.

Minisemester i Malmö.
Jag ska ju liks ändå köra dit, och sällskap är roligare än icke-sällskap.
Libanesisk buffé på Laziza. (Äntligen!)
Rask promenad förbi skyltfönstren i alla butiker där jag annars spenderar min tid.
Långt tillmittinatten-prat med Emil och Emma.

Sånt jag saknar.
Sånt jag får.

Vårens barnopera på Verkstan, en redan inställd historia.
Stackars barnen, som inte får sitta i salongen och se den här regnbågsskimrande sagan.

Dagens direkt-efter-skollämning-promenad.
I glödande skog.

Mina tre hemmakontorsarbetsplatser:

1: Med fårskinnstofflor, termobyxor, dubbla ylletröjor samt vantar, inne på kontoret.
2: Sittande i snurrfåtöljen som är framburen framför kaminen, lite lätt obändig med såväl barmouse som bärbar dator i knät. Men med fördelen att det är lätt att komma ihåg att lägga in ved så fort elden förvandlas till glöd. Brasan dör aldrig.
3: Sittande inne på toalettgolvets golvvärme. Fingrarna håller sej varma och ostela, jag kan knappra på datorn obehindrat. Dock tar svanskotan en del stryk. Då brukar jag ta några handdukar och sätta mej på.

Funderar på att möblera om och flytta in kontorets skrivbord till framför kaminen.
Men då måste jag ju flytta tillbaka det varenda kväll, när Mattias ska sitta i soffan och titta på sportspegeln.
Det går nog ändå.
Februari varar ju inte för alltid.

Direkt-efter-skollämning-promenaden, Båle kulle runt.