Fredagsfeeling!

Det är värdelöst att lägga barn och samtidigt smygkolla på mobilen om man vill att de ska somna lugnt och stilla utan störning av eventuellt återhållet explosionsfnitter.

Paus i promenaden.

Lite som ett isrutschbanelandskap för ännu ej påhittade sagofigurer här, ett stenkast från röda slingan.

Dom här ungarna vill inte äta frukost, inte borsta tänderna, inte packa gympaväska.
Dom vill helst inte befinna sej någonstans i vårt kalla hus om morgnarna, utom just framför brasan.

Blankis på havet, utflykt med en liten barnspark vi hittade i krypgrunden (som Kappfjells lämnat kvar när de sålde huset till oss) och ett helt litet stim havsabborrar under isen.
Kanhända var den här dagen once in a lifetime.

Hemmaskog, hemmaplats.

Minisemester i Malmö.
Jag ska ju liks ändå köra dit, och sällskap är roligare än icke-sällskap.
Libanesisk buffé på Laziza. (Äntligen!)
Rask promenad förbi skyltfönstren i alla butiker där jag annars spenderar min tid.
Långt tillmittinatten-prat med Emil och Emma.

Sånt jag saknar.
Sånt jag får.

Vårens barnopera på Verkstan, en redan inställd historia.
Stackars barnen, som inte får sitta i salongen och se den här regnbågsskimrande sagan.

Dagens direkt-efter-skollämning-promenad.
I glödande skog.

Mina tre hemmakontorsarbetsplatser:

1: Med fårskinnstofflor, termobyxor, dubbla ylletröjor samt vantar, inne på kontoret.
2: Sittande i snurrfåtöljen som är framburen framför kaminen, lite lätt obändig med såväl barmouse som bärbar dator i knät. Men med fördelen att det är lätt att komma ihåg att lägga in ved så fort elden förvandlas till glöd. Brasan dör aldrig.
3: Sittande inne på toalettgolvets golvvärme. Fingrarna håller sej varma och ostela, jag kan knappra på datorn obehindrat. Dock tar svanskotan en del stryk. Då brukar jag ta några handdukar och sätta mej på.

Funderar på att möblera om och flytta in kontorets skrivbord till framför kaminen.
Men då måste jag ju flytta tillbaka det varenda kväll, när Mattias ska sitta i soffan och titta på sportspegeln.
Det går nog ändå.
Februari varar ju inte för alltid.

Direkt-efter-skollämning-promenaden, Båle kulle runt.

Vad mycket lättare det är att sitta instängd med korrläsning, stipendiesökning och deklaration när man börjat dagen med en sådan här promenad.

En skog, en eld, en is.
En njutare, två.

Fyr inbäddad i dimma, långsamt glidande svanar, försvinnande fullmåne och ett alldeles stilla hav.

Månsken och frostknarr.

Som ett kvällsdopp, fast vinter.

Is på Sudderas tassemarker igen!
Ut och iväg!

Är du sjuttio plus och coronautled och sugen på lite teater?
Då rusar du till teaterhalland.se och beställer en föreställning som kommer hem till din altan!
Finns fem att välja på. Tar en kvart att spela.
Bjud in några andra pensionärspolare, koka kaffe, värm bullar och ladda upp med filtar.
Alldeles gratis är det också!
Det finns ett helt gäng understimulerade skådespelare på Teater Halland som inte fått göra det dom ska sen i mars.
Som att ha ett startfält galopphästar som väntar på signal.
Teaterchefens egna ord.

Brända berg och vit puts.
Cesar Manrique, om jag var du, då.

Sådärja.
Nu har jag rest färdigt.
Tålmodigt av dej att hänga med. Tack!
Nu väntar jag tills det går att resa på riktigt igen.
Hoppas det iallafall blir nånsin.