Två snuviga och en mamma på stillsam vab-utflykt till frusna fall.

En strimma sol vid skymning.
Ny skridskois.
Sen, mildvädersnatt.

Eld och is och heldag vid Lången.

Så går solen ner i Västerhavet efter väl klarat värv.
Fin dag, denna.

Minusgraderna räknar dagar och med Sjöaremossen covidstängd blir Guttaredsmossen fullsatt.
Världens finaste väder på det så stannar vi här all day long.

Stapplande skär under strålkastarnas sken.
Kanterna är luriga, men mossen har ändå tjocknat till.

Nationella isdygnen fortsätter.
Kindbitande.
Isen fryser, glädjen är stor och vi går ut och samlar saker som börjar på F, veckans bokstav i skolan.
Frost.
Fyren.
Flygplansrök.
Isen bubblar och knakar och spricker och sväller, den salta isen i havskanten knör sej upp över stenen.
CASTER EXPLOOOOOSION! ropar Bertil och hivar mini-isflak så högt han orkar.
Det lyckliga lilla.

Nationellt isdygn.
Freezing cold.
Brasan går på repeat, liksom min nyupptäckta bralåt Big Yellow Taxi med Counting Crows.
Jag hörde den på radion igår när jag var på väg in till stan för att koppla in en tjugofyratimmars blodtrycksmätarmaskin på lasarettet, och tänkte Men oj, det här var en fin ny version av Joni Mitchells gamla dänga, plattan jag lyssnade på så intensivt när jag bodde på Öst på Stan i Umeå att jag för alltid kommer förknippa lägenheten där med den skivan, tillsammans med Ani Difranco och Lauryn Hill.
Så kom jag hem och spelade den för Mattias och han bara Alltså det här är ingen NY låt, det här är väl originalet? och jag bara Nä originalet kom för typ femtio år sen, det är Joni Mitchell, denna har jag aldrig hört, det är denna som är ny, och han googlade och visade mej att den här “nya” låten jag hört på radion idag var tjugo år gammal.
Cover, men gammal cover.
Som jag missat.
Och nu spelar jag den hela tiden.

Dödssiffran för covid passerade 10000 idag.
Sverige har 10000 döda.
Tänk om jag vetat det när jag åkte förbi Sahlgrenska i februari för snart ett år sen och tänkte att därinne ligger hon, den där smittade tjejen som kommit med flyg från Wuhan.
Wuhan, denna låsta skräckstad.
Jag vet inte hur många döda Wuhan har idag, men i hela Kina har siffran inte ens passerat 5000.
I ett land med en befolkning på 1,4 miljarder.
Och i tiomiljoners Sverige, passerade vi tiotusen idag.

Julen är bortplockad, alla stakar, alla stjärnor.
Kakfatstomtelandet är isärplockat, mossan har åkt ut.
Alla Bertils tomtar bortstädade från hyllorna.
Bengts björkgran står kvar och lyser, minner om att Tjugondag Knut var igår.
Men den är lite för fin.
Än.

Det nationella isdygnet håller oss inne framför brasan.
Big Yellow Taxi.
National Geographic-program om Norges natur.
Coco.

Det kommer en sommar.

Sex kilometer promenadluft och fem avsnitt Vår tid är nu, under filt i soffan.
Det var det jullovet.

Blå timme mot skymning, i Videberg och Bua.

Solstrålsdag blir blåskymning och vi sitter inne te Hasslet och myser medan Bertil flyttar runt befolkningen hejvilt i Hans-Eriks tomtelandskap.

Hans-Erik bor i ett hus med tusenhundra tomtar.
Bertils dröm.
I eftermiddag är vi bjudna på besök.

Hos farmor i Ambjörntorp skrapas ammunition bäst till blötkalla fajter och pulkabackarna är lättast att glida nedför hos mormor och morfar i Veddige.
Tur vi har våra hemmahoods inom kvartsrimliga avstånd.

En smula lättare att skrapa ihop ammunition hos farmor än ute på våran gråsprängda halvö.

Sådärja, väntan på vackert väder är över och praktiska flygövningar utförda.
Nu har Fotograf Malin Arnesson ett drönarkort.

På en lekplats i en by under sällan skådat snöfall.

Inga middagsidéer?
Well.
Vi har ju en brasa i vardagsrummet och tjugotre korvbröd kvar sen helgen.

Utånjut.
Imorgon kan det vara västkustgrått igen.