En livs levande årstidsförvirrad trädgårdsbuske som fått spatt.
Men tack för julrosen!

En alldeles fantastiskt lagom och lugn liten jul det här, med kvällen i Veddige.
Med tomte som lämnade klappsäck på trappen pga riskgrupp och allt det där, julmat som ingen ännu hunnit tröttna på pga noll julbord detta coronaår och facetiming med Agnvalls i Lindome pga inga antikroppar där.
Lugnt och skönt och fridfullt, och högtidlig öppning av Mackmyraflaskan och allt.

Vi tackar Ewa, Andreas och antikropparna för ytterligare en soppjul i Ambjörntorp.

En av de bästa julkalendrar jag sett är nu sorgeligen över, och Markus och Erik har hällt sin sista smoothie på varann i Julköket.
Rakel blev Rakel och Mira blev Mira och Sören blev levande i hundra år.
Allt är gott.

Dan före dopparedan med stormkök, pyttipanna, Krippa och Ellie i skogskanten.

Motvillig jag-har-ont-i-benen-promenad (för att fånga åtminstone lite utomhusljus på årets kortaste dag) som ändå blev uthärdlig med löfte om chokladboll vid fyren och fynd av klättringsbara tätbuskar nedanför densamma.

Måndag morgon.
Kusinövernattning, Superhjältarna 2 och tända ljus istället för väckarklockan på 6:30 och ät-upp-din-frukost-nån-himla-gång-hets till skolan.
Tack inställda rest av termin.

Dagens vildmarksutflykt: Ramhultafallet vid Lygnerns strand.

Fem kompisar, samtliga från samma klass han går med varje dag, och vi kunde gå med på kalas detta nådens år.

Skolorna har slutat i förtid, lovet är kommet och julefriden här.

Den där fläcken därborta, det är en havsörn.
I ett annat liv ska jag bli naturfotograf som kan konsten att smyga sej på stillastående sådana på ett proffsigt sätt, samt inneha ett objektiv längre än 200 mm.
Eller så ska jag inte det.

Var det inte tråkigt att du bara fick EN födelsedagspresent? undrade en vän till mitt barn.
Jag stannade upp.
Nehej! utbrast Ruben. Jag hade önskat mej den mest av allt!

Femtonde december, elva år sen natten då det årets första snö kom och vårat lilla frö till unge äntligen kom till världen.
En snabb stor radiostyrd bil stod överst på önskelistan, en likadan som Liams.
Och en snabb stor radiostyrd bil fick han, likadan som Liams.

Kolla snyggingen som frontar Taigas nya hemsida!
Och alla andra fina bilder vi tagit under hösten.
Såväl kläder som jobbande personal och så Basel och Alexandra modellande nere vid fyren.
Här finns dom.

Brettes hästluciatåg, byn runt.
Vi kunde ju valt en gatlyktsrikare plats.
Men då hade vi blivit utan Maria och Johans glögg och pepparkakor.
Och nu fick jag kräma upp kameran till 20000 ISO, luta mej mot en stadig ladugårdsvägg och med hjälp av allt det sedan kunna urskilja personerna som stod där och väntade på luciatåget i svartet.
Fräckt ändå, att något i verkligheten kolsvart kan se ut som mysig skymning på bild.

Det finns katter i närapå vartenda ett av grannhusen våra, och dom slåss allihop om reviret i vår opaxade trädgård.
Det här måste jag ändå säga var en av de gulligare.

Fyra små mistelfrön från Kims kompis trädgård kommer kanske kanske kanske slå rot i vårt äppelträd och ge oss egna små mistelslingor om några år.
Hoppas lille odlaren fortfarande är en liten odlare då.

Kasta macka i närapå spegelblankt hav.
Ingen sol på två veckor, men så länge det inte regnar och stormar är jag nöjd.

Luciamorgon från Jukkasjärvi föll bara mamman i smaken.
Två och en halv minut senare fick vi sätta på Julkalendern istället.

Förfödelsedagspresent ett: Ett ledlampsinrett tevespelsrum som skiftar i regnbågens alla färger.

Tur att Mattias kan stänga av det till sina morgonmöten över Skype.