En av de bästa julkalendrar jag sett är nu sorgeligen över, och Markus och Erik har hällt sin sista smoothie på varann i Julköket.
Rakel blev Rakel och Mira blev Mira och Sören blev levande i hundra år.
Allt är gott.

Dan före dopparedan med stormkök, pyttipanna, Krippa och Ellie i skogskanten.

Motvillig jag-har-ont-i-benen-promenad (för att fånga åtminstone lite utomhusljus på årets kortaste dag) som ändå blev uthärdlig med löfte om chokladboll vid fyren och fynd av klättringsbara tätbuskar nedanför densamma.

Måndag morgon.
Kusinövernattning, Superhjältarna 2 och tända ljus istället för väckarklockan på 6:30 och ät-upp-din-frukost-nån-himla-gång-hets till skolan.
Tack inställda rest av termin.

Dagens vildmarksutflykt: Ramhultafallet vid Lygnerns strand.

Fem kompisar, samtliga från samma klass han går med varje dag, och vi kunde gå med på kalas detta nådens år.

Skolorna har slutat i förtid, lovet är kommet och julefriden här.

Den där fläcken därborta, det är en havsörn.
I ett annat liv ska jag bli naturfotograf som kan konsten att smyga sej på stillastående sådana på ett proffsigt sätt, samt inneha ett objektiv längre än 200 mm.
Eller så ska jag inte det.

Var det inte tråkigt att du bara fick EN födelsedagspresent? undrade en vän till mitt barn.
Jag stannade upp.
Nehej! utbrast Ruben. Jag hade önskat mej den mest av allt!

Femtonde december, elva år sen natten då det årets första snö kom och vårat lilla frö till unge äntligen kom till världen.
En snabb stor radiostyrd bil stod överst på önskelistan, en likadan som Liams.
Och en snabb stor radiostyrd bil fick han, likadan som Liams.

Kolla snyggingen som frontar Taigas nya hemsida!
Och alla andra fina bilder vi tagit under hösten.
Såväl kläder som jobbande personal och så Basel och Alexandra modellande nere vid fyren.
Här finns dom.

Brettes hästluciatåg, byn runt.
Vi kunde ju valt en gatlyktsrikare plats.
Men då hade vi blivit utan Maria och Johans glögg och pepparkakor.
Och nu fick jag kräma upp kameran till 20000 ISO, luta mej mot en stadig ladugårdsvägg och med hjälp av allt det sedan kunna urskilja personerna som stod där och väntade på luciatåget i svartet.
Fräckt ändå, att något i verkligheten kolsvart kan se ut som mysig skymning på bild.

Det finns katter i närapå vartenda ett av grannhusen våra, och dom slåss allihop om reviret i vår opaxade trädgård.
Det här måste jag ändå säga var en av de gulligare.

Fyra små mistelfrön från Kims kompis trädgård kommer kanske kanske kanske slå rot i vårt äppelträd och ge oss egna små mistelslingor om några år.
Hoppas lille odlaren fortfarande är en liten odlare då.

Kasta macka i närapå spegelblankt hav.
Ingen sol på två veckor, men så länge det inte regnar och stormar är jag nöjd.

Luciamorgon från Jukkasjärvi föll bara mamman i smaken.
Två och en halv minut senare fick vi sätta på Julkalendern istället.

Förfödelsedagspresent ett: Ett ledlampsinrett tevespelsrum som skiftar i regnbågens alla färger.

Tur att Mattias kan stänga av det till sina morgonmöten över Skype.

Du vet, sa Kim till Bertil när hon kom med mistelpresent, att om man hänger upp den här, så måste man pussas när man står under den.

Länge, länge stod vi sen stilla under misteln.
Väntade.
Det funkar ju inte! ropade Bertil. Det händer ingenting!

Regndropp och gråväder, men vill man fira kommande elvaårsdag med sina närmaste så gäller bra kläder och ett träget humör.
Vi tände en brasa nere vid fyren.

Plötsligt kom en två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv tretton bilar insladdande, ett pärlband mot naturen i fulvädret.
Ut hoppade fågelskådare med långa kikare, en efter en efter en.
Hade larmet gått?
Var det en sms-anhopning av jagande efter sällsynt skådad pippi?
Skärpiplärka och skärsnäppa, svarade en av långkikarna.

En för-födelsedag så god som någon.

Rubens rum är hemmakontor för Mattias.
En trappa ner sitter jag.
Hur det går?
Ja, det jag mest hör är en sammanbiten frustration över att inte kunna gå ut och fixa problem när problem uppkommer. Att arbetsleda hemifrån, tre kilometer från problemen.
Jag däremot, jag jublar.
En jobbarkompis!
Frukostrast!
Lunchrast!
Lunchpromenad!
Eftermiddagsfika!

Inte alla pandemiaffekter är av ondo.
Iallafall inte för mej.