Morgondimma

Världen är inlindad i dimma.
Nattvävda dropptrådar mellan äppelgrenar och nyponblad, rosorna som bara blommar och blommar och blommar är daggvåta och luktar godare än barnkind. Eller nästan.
Stackars spindlar, det finns väl inget flygfä som missar dom här fångsttrådarna.
Ogjort arbete.
Men vackert ogjort arbete.

Den gula skjortan

Bertil har varit på loppis, på Onnys loppis.
Onny har flyttat från sitt Arakullehus till en lägenhet istället, Arakullehuset är tömt och rensat och allt som inte Krille eller hans syskon ville spara la dom ut på Onnys loppis.
Bertil hittade en pärlemorskimrande porslinsfisk med trasig fena och föll i djup förälskelse direkt. Han ville även ta hem två porslinsrosor, en tomte och ett par pyttetavlor i grönt, men mamman hejdade det skenande habegäret med att vi bara skulle ta hem det vi kunde bära själva och därför blev bärgningen en hoper verktyg, ett fiskenät och en slagborr åt pappan, en brun skinnresväska, Nils Holgerssons underbara resa och en flytväst åt mamman, samt pärlemorfisk, stenigelkott, några Hiawathaböcker och en gul skjorta åt Bertil.
Den gula skjortan var Krilles storebrors, sydd och buren i mitten av sextiotalet.
Helt len och mjuk och tunn och fin.
Bertil älskar den.
Jag älskar den.

Kvällssolen skiner bakom plommonträdet och hundra meter från Arakullevägen sitter en ny liten pojke i samma gula skjorta och filosoferar, femtiofem år senare.

Liverpool-Leeds

Så drar Premier League igång igen, med lika tomma läktare som i våras och lika klickande kameraljud som enda tillägg till spelarrop och bollsparksknockar.
Leeds har gått upp i högsta serien och jag vågar knappt säga att Leeds tidigare varit det enda favoritlag jag nånsin haft (hur ointresserad jag nu än varit av fotboll), jag minns vilket liv det blev en gång när jag råkade säga att Manchester City hade fina ljusblå dräkter.
Leeds möter Liverpool och det blir målkalas direkt, varannan boll i mål från bägge lag, till slut sätter Salah en straff i åttiosjunde matchminut och sen blir det inte fler i nät åt något håll, till husfridens stora lycka.

Om varje match är såhär rolig att titta på kanske jag blir ett fotbollsfan, jag med.

Röda slingan

Äntligen fann jag röda slingan.
Efter sjuttioelva promenader på den blå lyckades den av oss med annat än huggormsögon hitta den rödmålade lilla stenen in över klapperstensfältet på Getaryggen.
Jag har nu en ny bästapromenad.
En promenad som första gången sen jag var sjutton år fick mej att vilja ta springsteg.
Jag kanske skulle passa på att lyssna på mej.

Charlie

Aftonbladsuppdrag.
Och återigen en påminnelse om hur fantastiskt bra jag har det.
Jag önskar mej inget annat än fortsatt friska barn.

Makrillkväll

Regntunga moln hägrade i horisonten, men makrillarna nappade och böljan bleknade för att precis innan hemfärd ge oss en alldeles magisk solnedgång.
Läggdags för längesen, men sova kan vi göra i vinter.

Monarkin i slutet av gatan

På Teater Halland spelar Iskra Kostic och Anders Tolergård i höst Monarkin i slutet av gatan, en hörlurspromenadföreställning med imaginära slukhål och förtrollande maneter (så vansinnigt vackert skapade av Karin Dahlström!) i en framtid för femteklassare.
Skolföreställningarna är utsålda sen länge. Ville man gå på teater den här hösten fick man vara snabbare än Bolt.
Men!
Två offentliga föreställningar finns bokningsbara, lördagen den 12 september och lördagen den 24 oktober.
Och, det kostar ingenting.

https://www.teaterhalland.se/forestallningar/monarkin-i-slutet-av-gatan
Varsågoda för tips.