Såatte.
Hastigt och lustigt äger vi nu en båt… till.
Nu ska vi bara sälja den andra också.

Så drar Premier League igång igen, med lika tomma läktare som i våras och lika klickande kameraljud som enda tillägg till spelarrop och bollsparksknockar.
Leeds har gått upp i högsta serien och jag vågar knappt säga att Leeds tidigare varit det enda favoritlag jag nånsin haft (hur ointresserad jag nu än varit av fotboll), jag minns vilket liv det blev en gång när jag råkade säga att Manchester City hade fina ljusblå dräkter.
Leeds möter Liverpool och det blir målkalas direkt, varannan boll i mål från bägge lag, till slut sätter Salah en straff i åttiosjunde matchminut och sen blir det inte fler i nät åt något håll, till husfridens stora lycka.

Om varje match är såhär rolig att titta på kanske jag blir ett fotbollsfan, jag med.

Värme från brasa slår all annan värme.
Mvh Sommaren är slut. Live with it.

Köket sen en vecka tillbaka: Pingishall.
Vi sitter och äter på var sin sida nätet.

Inget napp från Pelles brygga i Deromesjön, men så klarade inte små pannben mer än en kvart i ispiskarregnet heller.

Det blåser så rutorna skangrar.
Motdrag: Brasa, te och… Sportnytt.

Äntligen fann jag röda slingan.
Efter sjuttioelva promenader på den blå lyckades den av oss med annat än huggormsögon hitta den rödmålade lilla stenen in över klapperstensfältet på Getaryggen.
Jag har nu en ny bästapromenad.
En promenad som första gången sen jag var sjutton år fick mej att vilja ta springsteg.
Jag kanske skulle passa på att lyssna på mej.

Aftonbladsuppdrag.
Och återigen en påminnelse om hur fantastiskt bra jag har det.
Jag önskar mej inget annat än fortsatt friska barn.

…forskar Mats Björkman.
Men idag bestiger han Landalaberget med mej.

Dagens skörd: Inte så mycket som en enda liten kantarell.

Regntunga moln hägrade i horisonten, men makrillarna nappade och böljan bleknade för att precis innan hemfärd ge oss en alldeles magisk solnedgång.
Läggdags för längesen, men sova kan vi göra i vinter.

Jo. Det kan nog bli en del vabbande i höst är jag rädd.
Fjorton elever i Rubens klass är hemma idag.

Trenne porträtt i studsljuset.

På Teater Halland spelar Iskra Kostic och Anders Tolergård i höst Monarkin i slutet av gatan, en hörlurspromenadföreställning med imaginära slukhål och förtrollande maneter (så vansinnigt vackert skapade av Karin Dahlström!) i en framtid för femteklassare.
Skolföreställningarna är utsålda sen länge. Ville man gå på teater den här hösten fick man vara snabbare än Bolt.
Men!
Två offentliga föreställningar finns bokningsbara, lördagen den 12 september och lördagen den 24 oktober.
Och, det kostar ingenting.

https://www.teaterhalland.se/forestallningar/monarkin-i-slutet-av-gatan
Varsågoda för tips.

…och dess nyregnade luft.

Regn och solsken, familjen Sorgenfri och Folkets park, frisörbesök och lekplatser.
Hejdå Malmö, för den här gången.

Så kommer det sej, att när två landsbygdspojkar kommer till storstaden för att hälsa på sin arbetande mamma, håller de Fersens väg för hög underhållning och tillbringar sin mesta tid uppkrupna i fönstret.

Teslor, svängbussar, ett helt gäng ridande poliser.

Det är upplopp längre upp på Amiralsgatan ikväll, det är dit de ridande poliserna vänder näsan.
Landsbygdspojkarna får stanna hemma på hotell.