Hela farmors övervåning är en enda lång konstant kvarvarande bilbana.
Aldrig någonsin måste den städas bort när föräldrar därhemma får tuppjuck på oordning.
Win-win för alla.
Iallafall sålänge vi låter bli att kramas med di gamle.
Just den detaljen är svår nog.

Lycka är när dom stora kommer och leker.

Blåbärsår och björnbärsår.
Så får hösten upp till bevis om huruvida det blir ett svampår också.

Nej mamma, jag BEHÖVER INTE ha tofs eller pannband, jag kan spela lika bra ändå, jag SER.

Vi smattrar regn och myser höst.

Kvällsdopp med krokodil.
Helt enkelt.

Dagens visdomsord:
Skillnaden mellan noll och en makrill är faktiskt större och roligare än skillnaden mellan en och femton.

Strandkantsfiske och kvällsdopp.
Än lever sommaren.

Ramlade Bertil in bland aporna när ni var i Borås? undrade Sigges föräldrar Daniel och Jossan när vi var nere och tog ett kvällsdopp vid fyren.
Bland aporna? frågade jag förvirrat.
Gjorde han inte det? fortsatte Daniel. När vi åt middag innan frågade jag hur han hade fått sina skrapsår, och då berättade han så inlevelsefullt om hur han hade lutat sej lite för långt över kanten till aporna för att han försökte se en apa som höll på att försöka dra upp ett näckrosblad ur vattnet, och då tappade han balansen och föll i vattnet, och mamma hade hoppat efter honom ner i vattnet för att rädda honom och pappa hade sprungit iväg och hämtat en djurskötare. Så det var hittepå?
Det var… hittepå ja, sa jag. Han ramlade när han sprang TILL aporna, men det var rakt ner på asfalten.
Det var ändå en bra historia, sa Jossan. Han var så detaljerad så vi svalde det med hull och hår. Det där med hur apan sträckte sej efter näckrosen och sen att mamma hoppade efter och pappa sprang efter djurskötare. Så hade man ju gjort själv, en hoppar efter och en hämtar hjälp.

Det är bra att du är en bra sagoberättare mitt barn.
Men det är bra om du också berättar att det är en saga.

Dom här bägge skolstartarna kvalar i dagarna in i tävlingen om bästa mönstermatchning.
I Bertils fall var det dock en smula ofrivilligt, med en kissolycka på Fästningen och påpassligt nyinhandlade brallor i väskan.
Men ändå!
Ingen kan säga att dom inte har stil.

Vad han ville fick Bertil köpa idag, när vi åkte in till stan efter att livets första skoldag var slut.
Han hade oerhört svårt att välja mellan ett par blommiga brallor och ett par glittriga enhörningsskor, och mamman nekade stenhårt till att han skulle få båda.
Till slut gick byxorna segrande ur striden, och jag fick lov att ta kort på skorna “så vi inte glömmer vilka det är tills jag börjar nånting annat.”
Dock förhandlade han till sej ett besök hos Bockstensmannen istället för skorna, och där var inte mamman lika svårbedd.
Medan vi gick upp på Fästningen lärde han sej om svenskar och danskar och strider och kungar och tjära i hål, konstaterade sen att Bockstensmannen blir lite mindre läskig för varje gång man ser honom, ritade därefter en vampyr inne på Rädd-utställningen, åt en glass på kaféet med Sveriges finaste utsikt och spanade på fartyg från kanonerna.
En bra dag.
Plötsligt går det att vara i Varberg igen.

Coronalösningen på första skoldagen:
Ett uteklassrum på gården!

Hand i hand längs nyponbuskarna går vi, på väg till livets första skoldag.
Bertil har blomskjortan på, han har valt den själv.
Han har hela sommaren varit helt obrydd om det här med att börja skolan, men när Alva berättade att hon redan för en vecka sen lagt fram vilka kläder hon skulle ha första dagen i skolan, tittade han upp och undrade om han kunde få ha blomskjortan.
Vi möter Alexandra, hon har varit och lämnat Cornelia i ettan, alla andra klasser börjar klockan åtta, F-klassen börjar halv nio.
Åh, säger hon. Kolla. Jag måste ta ett kort på er.
Hon tar ett kort, cyklar vidare mot sitt morgondopp, vi plockar ett nypon och fortsätter nedför backen mot skolan.
Bertil vill inte smaka.
Jag gnager av lite, och kastar det sen.
Som jag gjort tusen och tusen gånger på väg till min egen skola varje höstterminsbörjan.

Mamma, säger Bertil.
Vilken TUR att hon kom precis där så hon kunde ta ett kort på oss. Så kan vi spara det och komma ihåg hur vi gick tillsammans till min allra första dag i skolan.

Kläppenklippan, söndagmorgon.
Bertil ger Kjell sitt fiskespö och frågar:
“Vill du låna mitt spö? Jag kan visa dej hur man gör. Man fäller upp denna såhär, och sen släpper man här när man kastar.”
Kunde ju inte Bertil veta, att Kjell yrkesfiskat i hela sitt liv.
Han är ju bara Alvas snälla morfar som plötsligt kom på ö-besök.

Sommarlovets allra sista tysta vackra morgon.
Och vi får vara här och uppleva den.

Kläppmorgon i ro.
Strax ska jag dock i land för att jobba, såhär på sommarens hetaste och mest stilla dag.

Hej min Kläpp, nu är jag här.

Djurpark dag två, med bara mobilkamera, både skönt och jobbigt.
Axellätt.
Dock okul när jag ser sånt jag vill föralltidspara.
Men vi fick se den röda pandan!
Till Gustavs stora lycka, särskilt.
Pandan höll sej undan igår.
Och pussandes giraffer, det ser man heller inte var dag.