Hand i hand längs nyponbuskarna går vi, på väg till livets första skoldag.
Bertil har blomskjortan på, han har valt den själv.
Han har hela sommaren varit helt obrydd om det här med att börja skolan, men när Alva berättade att hon redan för en vecka sen lagt fram vilka kläder hon skulle ha första dagen i skolan, tittade han upp och undrade om han kunde få ha blomskjortan.
Vi möter Alexandra, hon har varit och lämnat Cornelia i ettan, alla andra klasser börjar klockan åtta, F-klassen börjar halv nio.
Åh, säger hon. Kolla. Jag måste ta ett kort på er.
Hon tar ett kort, cyklar vidare mot sitt morgondopp, vi plockar ett nypon och fortsätter nedför backen mot skolan.
Bertil vill inte smaka.
Jag gnager av lite, och kastar det sen.
Som jag gjort tusen och tusen gånger på väg till min egen skola varje höstterminsbörjan.

Mamma, säger Bertil.
Vilken TUR att hon kom precis där så hon kunde ta ett kort på oss. Så kan vi spara det och komma ihåg hur vi gick tillsammans till min allra första dag i skolan.

Kläppenklippan, söndagmorgon.
Bertil ger Kjell sitt fiskespö och frågar:
“Vill du låna mitt spö? Jag kan visa dej hur man gör. Man fäller upp denna såhär, och sen släpper man här när man kastar.”
Kunde ju inte Bertil veta, att Kjell yrkesfiskat i hela sitt liv.
Han är ju bara Alvas snälla morfar som plötsligt kom på ö-besök.

Sommarlovets allra sista tysta vackra morgon.
Och vi får vara här och uppleva den.

Kläppmorgon i ro.
Strax ska jag dock i land för att jobba, såhär på sommarens hetaste och mest stilla dag.

Hej min Kläpp, nu är jag här.

Djurpark dag två, med bara mobilkamera, både skönt och jobbigt.
Axellätt.
Dock okul när jag ser sånt jag vill föralltidspara.
Men vi fick se den röda pandan!
Till Gustavs stora lycka, särskilt.
Pandan höll sej undan igår.
Och pussandes giraffer, det ser man heller inte var dag.

Inte som motorbåt till Nordsten, men okejrå.

Och som om vi inte fått nog av djur, fick vi förhandlat till oss att gå in på Tropikariet istället för att (som samtliga ungar ville) bada på det fullsmockade Alidebergsbadet som låg alldeles precis bredvid djurparken och där ingen kunde missa de inbjudande/skräckinjagande hopptornen och bassängerna med sisådär fem centimeter mellan de svalktörstande.
Då går till och med den här mamman hellre i närkamp med gröna mambor.

En smula fauna, en smula värmeslag och till och med en liten järv.

När sommarhettan dallrar och varenda boråsare åker till Varberg, åker vi till Borås.

Äh, en natt på Nordö hinner vi väl med innan vi ska checka in på camping i Borås imorgon.
Vila kan vi göra när vi blir pensionärer.

Medan pappan får sin onda höft undersökt på IFK-kliniken i Annedal, får de här bägge välja mellan Plikta-lekplatsen i Slottsskogen, och Naturhistoriska.
Så lycklig att jag har fått museiglada barn.

Kvällsmat hos Gallers på Espeviks camping, och dopp i det ljummaste vatten jag känt den här sommaren.

Provtitt nummer två av höstens ungdomsföreställning på Teater Halland, en hörlurspromenad i Monarks industriområde bland imaginära maneter och framtidshav, med dom här mej närstående elvaish-åringarna.

Flakatur med två storsmå snartskolbarn till solnedgång i västerhavet.
Jag vill aldrig någonsin bo någon annanstans än just precis här.

Tumlare till morgondopp och mareld till läggdags.
Några bilder på dem lyckades jag dock inte ta, de första pga ingen kamera tillhands och de andra pga omöjligt. Bara grönt glitter runt båten när vi borstade tänderna, mer glitter när vi rörde runt i vattnet med årorna, Fredrik klev i för nattdopp, glitter överallt.
Och frukost med valar.
Det kan min själ inte bli en särskilt dålig dag av det.

Båtsommaren är tillbaka!

Högsommarvärme och disig beachvolleykväll.