Flakatur med två storsmå snartskolbarn till solnedgång i västerhavet.
Jag vill aldrig någonsin bo någon annanstans än just precis här.

Tumlare till morgondopp och mareld till läggdags.
Några bilder på dem lyckades jag dock inte ta, de första pga ingen kamera tillhands och de andra pga omöjligt. Bara grönt glitter runt båten när vi borstade tänderna, mer glitter när vi rörde runt i vattnet med årorna, Fredrik klev i för nattdopp, glitter överallt.
Och frukost med valar.
Det kan min själ inte bli en särskilt dålig dag av det.

Båtsommaren är tillbaka!

Högsommarvärme och disig beachvolleykväll.

Att vara med de här två.
Den ene utbildar sin omgivning om explosioner i Libanon och fakta om Titanic.
Den andre föreslår sagor som handlar om magiska luckor under Kroksmosse och pratande träd och kaniner. (Den ena kaninen ska heta Bertil och den andra ska heta Pär och de hade en säng som gick sönder så då skulle de köpa en ny och då var de tvungna att panta burkar för att ha råd och så glömde de av att man skulle panta i affären så de försökte panta i det pratande trädet och oj så tokigt allt blev.)
Lite så.
Sen faller regndroppar och avslutar strandhänget.
Men vem som var styrman på Titanic, det får vi reda på ändå.

Det är kallt, det är varmt, det är sol, det är regn, det är mulet.
Framförallt blåser det en sjuherrans massa vind.
Vi åker flaka till skogen, flaka till stranden, flaka till båten.
Sommaren är lång, föräldradagarna är många, jag är så sjukt tacksam.
Tack livet, att det var just det här jag fick.

Blått och rött och solgult guld.

Det är måndag och tamejtusan sommarlov i hela två veckor till!

Det är den andra augusti och då firar vi pappas födelsedag.
Sjuttiofyra stycken har han haft!
Fast jag har ju förstås inte varit med om mer än drygt hälften.

Äntligen, äntligen, äntligen .
Den perfekta dagen.

Planen var Kläppen, men gammal sjö och nya vågor gjorde det omöjligt att lägga till där.
Så vi la till strax utanför Sanddamm istället.
Sålänge.

Sålänge blev hela kvällen och hela natten och det droppade in nya båtar med nya kompisar hela tiden och till slut var halva Bua i Sanddamm och grillade och badade och spelade spel och rodde gummibåt i månljuset.
Kanske inte som Kläppen.
Men så nära man kan komma ändå.

Dom här bägge sommarjobbarna satte klockan på åtta imorse, bakade 24 kladdkakemuffins så det ångade om dom, och släpade sen ner ett bord till hamnen för att sälja.
Företagsamhet - Fortnite 1-0.

-Mamma, vi ska ju ut och resa idag…
-Jaa..?
-Och då tänkte jag att jag skulle hjälpa dej, så jag har packat. Fast det kanske bara räcker till mej.

Ny slöjdkniv till Snidaren Arnesson, rykande färskt införskaffad hos Sune Oskarsson i Ullared, som slipar urskarpa knivblad med sågklinga och snidar lena lindträskaft till.

En gubbe vill han göra.
Nej, en tomte.
Nej, en fisk.
Som glasfiskarna vi hittat på loppis.

Ivrigt påhejad av sin mor är han också, vars högsta dröm är ett bonnaställe med ett uthus där vi kan ha ateljé ihop jag och han, helst med kamin också, där vi kan rita och måla och snida och slöjda och dricka te och lyssna på musik till höststormar och vårstrålar och fallande snö.

Äntligen en eftermiddag hos dom gamla som jag älskar och som jag hatar att inte kunna träffa längre, så mycket som jag vill.
Kramarna är borta, men hjärtligheten kvar.

Nio abborrar och fem mörtar!
Vår lille fiskefantast är fortsatt fiskefantast.
Trots stundtals spöregn över Björkasjö.

Kantarellmackor igår och abborrmiddag ikväll.
Från skog till bord, ljuvligheten.

Men ett par rejäla kantarellmackor blev det iallafall!

Ytterligare några få kantareller i markerna.
Men desto fler blåbär.
Igen.

Kvällsdopp, kvällskrabbor, kvällshäng.