-Mamma, vi ska ju ut och resa idag…
-Jaa..?
-Och då tänkte jag att jag skulle hjälpa dej, så jag har packat. Fast det kanske bara räcker till mej.

Ny slöjdkniv till Snidaren Arnesson, rykande färskt införskaffad hos Sune Oskarsson i Ullared, som slipar urskarpa knivblad med sågklinga och snidar lena lindträskaft till.

En gubbe vill han göra.
Nej, en tomte.
Nej, en fisk.
Som glasfiskarna vi hittat på loppis.

Ivrigt påhejad av sin mor är han också, vars högsta dröm är ett bonnaställe med ett uthus där vi kan ha ateljé ihop jag och han, helst med kamin också, där vi kan rita och måla och snida och slöjda och dricka te och lyssna på musik till höststormar och vårstrålar och fallande snö.

Äntligen en eftermiddag hos dom gamla som jag älskar och som jag hatar att inte kunna träffa längre, så mycket som jag vill.
Kramarna är borta, men hjärtligheten kvar.

Nio abborrar och fem mörtar!
Vår lille fiskefantast är fortsatt fiskefantast.
Trots stundtals spöregn över Björkasjö.

Kantarellmackor igår och abborrmiddag ikväll.
Från skog till bord, ljuvligheten.

Men ett par rejäla kantarellmackor blev det iallafall!

Ytterligare några få kantareller i markerna.
Men desto fler blåbär.
Igen.

Kvällsdopp, kvällskrabbor, kvällshäng.

Om de här orutinerade päronpallarna velat kamouflera sej ännu bättre hade de kunnat parkera sina cyklar en smula längre bort från trädet vi omöjligt kunde undvika att hitta dem i.

Fjärilar, blåklockor, grodor, hallon och rykande nytrampade vildsvinsspår.
En Lisa på promenad.
Och den minsta kantarellskörd vi nånsin fått med oss hem tror jag.

Skogsluft, blåbär och Josefine.
Skogen luktar aldrig så gott som när det regnar.

En vindig västkust.
Ett skumpigt gatt.
En önskan, en båttur, en säl eller hundra.

Liam och Nike fick åtta krabbor i Mölle häromdagen, men för Emelie var det här livets första uppfiskade krabba.
Krabbfiske, krabbrace, krabbräkning.
ÅTTIOFEM stycken fick vi.
Kan nog vara rekord även för våra saltvana händer.

Mina människor + min hamn = sommaren är komplett.

Igårkväll plingade telefonen med fråga om spontanbesök och ikväll är dom här!

Det ligger där i horisonten och hänger, regnet.
Inatt ska det komma, men det känns bara någon timme bort.
Vi har fått en flotte i fjorden, i håven fastnar en horngädda, nya lilla Ivar Inglund hälsar på.

Kom an bara, regnet.
Vi ska hyra Spies in Disguise ikväll.

SMHI säger att det är femton grader och helmulet över Bua just nu.
Hoppas den närmaste fjortondagarsprognosen har lika fel.

Första stranddagen den här sommaren, åtminstone hemmavid.
Helt själva dessutom.

Jag känner en som inte kan längta nog till sin femtonårsdag och sitt moppekort.
Synd att han bara är tio och ett halvt än så länge.
Desto lyckligare för mamman dock, som helst vill ha dom här precis som dom är för alltid.

Har du ätit blåbär?

Nej. Varför frågar du just mig.
Jag har inte ätit blåbär.
Jag har inte ätit blåbär någonsin.
Jag skulle aldrig äta ett blåbär.
Det räcker med frågor nu.

Då så. Tack ändå.

Jag skulle bara klippa av lite toppar på krullorna imorse.
Så fick jag feeling, och plötsligt hade jag klippt av nästan alltihop.
Alltså, en kort frisyr. Till och med där bak. Alldeles själv.
Jag dubbelspeglade litegrann och tänkte att det ju faktiskt inte blev så dumt ändå, lockarna döljer eventuella ojämnheter duktigt, sen gick jag ut och satte mej med min familj och åt frukost.
Ingen sa nånting.
På hela dagen.
Till kvällen kunde jag inte hålla mej längre utan fick BERÄTTA att jag klippt av mej håret, för tre par häpna ögon.
Det är nog sant att andra inte ser sånt som man själv tror syns.
Så det här med att jag går och funderar på om jag ska omfamna min åldrighet och hjälpa det kommande gråhåret på traven med lite olika gråvita slingor, eller om jag ska färga upp alltihop till trygg gammal orange, det känns som att det ändå kommer vara för blinda ögon.
Så jag photoshoppar lite och tänker att det snart ger sej, hur JAG känner för att se ut.