Den dagen barnet lägger sej i skuggan efter frukost för att det är för varmt i solen, den dagen är sommaren här.

Det här är bara en helt vanlig fisketur.
Vi är inte ALLS mitt ute på sjön utan mål för att pappan nervöst vägrar vara på land när Hugo och Vanessa åkt iväg på utflykt till Ustö utan att någonsin ha lagt till vid någon ö tidigare, eller för den delen handskats med trilskande utombordsmotor.
Såatte.
Helt vanlig fisketur.

Grillgott i schersminens skugga innan ens schersminen slagit ut.
Älsk på ljumma försommarkvällar.

Sjösättning av nyputsad eka som gärna ville skrämselkrångla väl i sjön, och inte startade på dom första sjutton försöken.
Men sen! En hel del knop över förväntat runt Båtfjorden.

Vad ska du kalla båten? frågade Mattias. Ska den heta Vanessa?
Hugo tittade upp. Den är ju orange, så den får la heta Pippi.

I år blir det ingen picknick på förskolan, med sångstund och avtackning av barnen som (till vissa föräldrars lilla förskräckelse) till hösten inte längre ska gå på världens bästa förskola, aldrig mer, ALDRIG ALDRIG MER, utan istället börja skolan.
I år blir det bara liten sångstund med bara storbarnen, för decimerad föräldrapublik, och armbågningar med fröknarna istället för hejdåkramar.
Det är lite ledsamt, småbarnen är oåterkalleligt storbarn.
Och världen är vanlig och ovanlig.

En vanlig grej:
Medan de andra barnen sjunger Idas sommarvisa och lyssnar på frökens fina avskedsord, plockar mitt barn små syrenbuketter ur redan plockad syrenbukett.

Lagom långt mellan pensionärerna när det bjuds kaffe och kladdkakstårta halvutomhus.

Hugo klarade sin uppkörning i arla morgontimme.
Nu lär vi inte se honom utanför den här bilen på en vecka, minst.

Vattenbana, backrull och kolerakyrkogård.

Det här är barnet som får blompinnar i födelsedagspresent.
Och som genast går och sticker ner så många han får plats med i sin djungelgurka.

Vad han inte märkt, den här lille femåringen som blev sex över en natt, är att pappan vaknade klockan fyra av att vinden vänt och vi stod och slog mot land ute på Sunnerö. Han hoppade ut och höll ut linor och försökte rädda en förestående krasch mot klippor men utan framgång, vinden friskade i och klockan halv fem la vi ut från klipporna och styrde in mot hamn. Vågorna slog rejält i sidled, hela båten guppade fram och tillbaka och Ruben stack yrvaket ut huvudet, blev rädd för sjösjuka och sa att han lärt sej av Berättelsen om Pi att sidledsvågor är värsta sortens vågor, sådana vågor som Pi framkallade för att tigern han delade båt med skulle bli sjösjuk, ohungrig och orkeslös.
Ruben fick sitta invirad i filt ute hos oss medan kapten lotsade in oss i Båtfjordens hemmahamn.
Väl inne somnade han om inne hos lillebror medan vi kokade tevatten och åt långsam frukost (klockan var ju liksom ändå bara fem på morgonen) innan vi väckte dem vid sju med Ja må han leva och presenterna vi osett smugglat med.
För en av önskepunkterna var att få födelsedagsmorgon i båten.
Varsågod min lilla unge.
Jag vill ge dej hela världen, men jag tror att det här räcker bra.

Sen kvällstur strax söderut.
Strandskrikor, skarvar.
Sol i säck.

Nu surrar bina, mognar krusbären, växer små gröna jordgubbar ut där blombladen nyss föll.

En kopp te under filt i uterummet medan regnet dundrar ner på kanalplasttaket.
Samma regn som nyss föll på fotbollsplanen, under hemmamatchen som barnet själv fick cykla till och spela framför ett par bortasupportrar alone.
Vissa delar av världen är kallare än andra.
Men djungelgurkan börjar spira iallafall.

Kolla här, liten eka med kapell och grejer. Blocketfyndat i Klastorp. Både fiskebar och sovbar alltså. Pärla!

Hamnbassängen runt runt runt runt runt.

Såhär ska en fredagsmorgon fördrivas.
På krabbfiskarbryggan i pyjamas fram till lunch, omgiven av alla kompisar man kan önska sej.

En vanlig kväll i hamnen, med vanligt krabbfiske på bryggan och vanlig gummibåtstur hamnbassängen runt.
Bertil bar med sej sin fångade storkrabba bort till glasskiosken, och längs vägen förevisade han SAMTLIGA människor på två ben (och ett par fyrbenta djur) herr krabba. Jag menar SAMTLIGA. Han stannade till och med en okänd gubbe i bil borta vid båtklubben.
Medan vi åt på vår glass började det ryka misstänkt ur sopcontainern bakom glasskiosken.
Vattenslang halades, Ante kom med brandsläckare från bryggan, SOS Alarm skickade pushnotis på minuten.
Sen kom brandkåren, då blev det brått i bröten på bryggans pinnaben.
Snart la sej dock lugnet igen, båtar stävade ut och in på det spegelblanka, vi dukade upp På Spåret-spel, chips och choklad i båten och solen gick ner över Bua, också ikväll.

Krabbor, trift och försiktig värme.

Kristi Himmelsfärd till öde Sunnerö.