Det här är barnet som får blompinnar i födelsedagspresent.
Och som genast går och sticker ner så många han får plats med i sin djungelgurka.

Vad han inte märkt, den här lille femåringen som blev sex över en natt, är att pappan vaknade klockan fyra av att vinden vänt och vi stod och slog mot land ute på Sunnerö. Han hoppade ut och höll ut linor och försökte rädda en förestående krasch mot klippor men utan framgång, vinden friskade i och klockan halv fem la vi ut från klipporna och styrde in mot hamn. Vågorna slog rejält i sidled, hela båten guppade fram och tillbaka och Ruben stack yrvaket ut huvudet, blev rädd för sjösjuka och sa att han lärt sej av Berättelsen om Pi att sidledsvågor är värsta sortens vågor, sådana vågor som Pi framkallade för att tigern han delade båt med skulle bli sjösjuk, ohungrig och orkeslös.
Ruben fick sitta invirad i filt ute hos oss medan kapten lotsade in oss i Båtfjordens hemmahamn.
Väl inne somnade han om inne hos lillebror medan vi kokade tevatten och åt långsam frukost (klockan var ju liksom ändå bara fem på morgonen) innan vi väckte dem vid sju med Ja må han leva och presenterna vi osett smugglat med.
För en av önskepunkterna var att få födelsedagsmorgon i båten.
Varsågod min lilla unge.
Jag vill ge dej hela världen, men jag tror att det här räcker bra.

Sen kvällstur strax söderut.
Strandskrikor, skarvar.
Sol i säck.

Nu surrar bina, mognar krusbären, växer små gröna jordgubbar ut där blombladen nyss föll.

En kopp te under filt i uterummet medan regnet dundrar ner på kanalplasttaket.
Samma regn som nyss föll på fotbollsplanen, under hemmamatchen som barnet själv fick cykla till och spela framför ett par bortasupportrar alone.
Vissa delar av världen är kallare än andra.
Men djungelgurkan börjar spira iallafall.

Kolla här, liten eka med kapell och grejer. Blocketfyndat i Klastorp. Både fiskebar och sovbar alltså. Pärla!

Hamnbassängen runt runt runt runt runt.

Såhär ska en fredagsmorgon fördrivas.
På krabbfiskarbryggan i pyjamas fram till lunch, omgiven av alla kompisar man kan önska sej.

En vanlig kväll i hamnen, med vanligt krabbfiske på bryggan och vanlig gummibåtstur hamnbassängen runt.
Bertil bar med sej sin fångade storkrabba bort till glasskiosken, och längs vägen förevisade han SAMTLIGA människor på två ben (och ett par fyrbenta djur) herr krabba. Jag menar SAMTLIGA. Han stannade till och med en okänd gubbe i bil borta vid båtklubben.
Medan vi åt på vår glass började det ryka misstänkt ur sopcontainern bakom glasskiosken.
Vattenslang halades, Ante kom med brandsläckare från bryggan, SOS Alarm skickade pushnotis på minuten.
Sen kom brandkåren, då blev det brått i bröten på bryggans pinnaben.
Snart la sej dock lugnet igen, båtar stävade ut och in på det spegelblanka, vi dukade upp På Spåret-spel, chips och choklad i båten och solen gick ner över Bua, också ikväll.

Krabbor, trift och försiktig värme.

Kristi Himmelsfärd till öde Sunnerö.

Vardagsfrukost i maj, lite tidig timme för att vara utomhus.
Mellan hägg och syren - liljekonvalj.

Skoluppgift till Vanessa och hennes klass:
Bygg en bår, av valfria material. Bär en person på båren, ta en bild och ladda upp.
Voilà!
Hemmaskola är inte bara stilla innesittande.

Grodyngel och kaprifol, kojbygge och Nord Svahns.

Bortamatch.
Det enda fotbollsföräldrar får se.
Så länge coronahotet hänger över oss får vi låta våra ungar cykla till hemmamatcherna och när de kommer hem igen, fråga hur det gick.
Bortamatcherna får vi se, om vi packar bilen full med ungar och låter den andra föräldern stanna hemma.
Idag var vi två publikföräldrar som tittade på Åsa - Värö United.
Fast uppskattningsvis hundrafemtio personer totalt, eftersom det pågick flera matcher kloss an vår.
Regeltolkningen är… fri.

Liljekonvalj mot rabarber.
Maj ändå.

Provgrävning på Pärs poolprojekt.
Hundrasjuttio centimeter ner i jorden, till grundvatten och avloppsrör och en bautasten så stor att det krävdes ett taljabygge för att rå på den.
Fast då hade jag redan åkt på fotbollsmatch i Åsa, vindigt och vintrigt men garanterat ryggknäckarfritt.

Äh, vi kan gräva hela poolen för hand, sa Mattias där han låg raklång i uterumssoffan efteråt.
Det var lite jobbigt, men det var roligt!

Strandängar, kärr och klapperstensfält.
Trift, rösen och balanserande stentorn.
Mjuka bomullsblommor, inte plocka.
I naturreservat får dom stå.

Kollahärdå så snyggt!
Mina sommarflygningar från förra året har blivit väggar i Värö Bruks konferensrum, som nu bytt namn från de visserligen tydliga och enkla namnen “Konferensrum 1”, “Konferensrum 2” och så vidare, till:
Bua, Väröbacka, Sunvära, Viskan, Årnäs, Lahall, Sanddamm, Vendelsö och Sunnerö.
Så nu kan man ha möten och samtidigt snegla på nya vikar att lägga till vid under nästa båttur.
Det här med misstänkt distraktion är förhoppningsvis inget som bruksfolk drabbas av.