Vi gör det den här lille killen gillar bäst här i världen.

Kolla, ett SÅNT badkar borde vi haft! sa Mattias när vi gick hem från långfredagens påskpromenad på Bua strand. Ett mindre och nättare än det vi har.
Ska vi inte fråga då om vi får köpa det? svarade jag. Dom kanske vill bli av med det när det står såhär ute i trädgården och allt?
Aldrig i livet, sa Mattias. Jag frågar INTE. Jag GÅR.

Såatte, det är ju tur att nån i familjen vågar prata med okända människor här i världen.
Idag blev vi ett snyggt litet badkar, samt en hel massa badrumsyta rikare.
För bara trehundra spänn!

Påskdag. Som vilken onsdagsmorgon som helst nuförtiden.

Det blir ingen same procedure i år.
Vi kan inte gå någon påskpromenad Ambjörntorp runt och knacka på hos alla 70-80-90-åriga grannar.
Så vi ses på lite lerduveskytte istället, vi som är friska och bor i närheten.
Sen flyttar vi ändå upp grillen och korvarna till Hasslet, tjinxar på Lennart på håll och håller någon slags tradition uppe i trädgården under magnoliablommorna.

Den dagen jag skriver en barnbok vill jag att Helena ska rita bilderna.

Det låg ett handskrivet kort i brevlådan, en inbjudan från Måns och Alice till påskpromenad.
Den påskpromenaden blev så fin och rolig att man till och med glömmer bort att man har vantar på sej när man upptäcker och vill plocka upp årets första krabba-krabba.

Stormvindar, stentorn och solnedgång.

En vår och en skog och tusen vitsippor och ett forsande vattenfall och två pensionärer på en fyra-fem armlängders avstånd.

Istället för vanlig vardagsträningsjojokörning.

Vissa drabbar rådande epidemier hårdare än andra.
Jag har visserligen inte gjort ett enda jobb på fyra veckor, men jag har heller ingen lokalhyra att betala, inga leasingkameror längre, inga utgifter alls egentligen, sålänge jag heller inte har någon inkomst.
Dessutom har jag en man med bråda dagar i elfabriken och samma fasta lön som tidigare.
Sen finns det andra, som inte bara får en hel vårturné inställd, utan även har en hel massa andra parametrar att förhålla sej till, vilket enkelt sagt ger att: Dom kämpar.
Så varför inte köpa en t-shirt? Det har jag gjort. Plättlätt var det.

Såhär: Swisha 300 spänn till 123 212 67 79.
Mejla sen till 123@schtunk.se med namn, adress, telefonnummer du swishat från och storlek och färg på t-shirten (dam: S, M, L, herr: S, M, L, XL, XXL, grönt, blått, gult och svart!) så skickar dom den på posten!
Finns också tygkassar för 150 och hoodies för 550.

Så hoppas vi innerligt på en sommar utan virus, men med clowner och ontimagenskratt!

Det är ändå tur att naturen ger oss utevänligt väder när vi inte får umgås inomhus.

Den här snart framdundrande armén, så nöjd han är med sin uppställning, så säker han är på att han kommer ge mej däng.
Han förstår inte verkansgraden hos kossan jag har kastat in ovanpå ett av mina legoskepp, med GALNA KOSJUKAN och allt.
Han har ingen aning.

“Vi” röjde fram flakan och tog ut den på premiärtur för våren.
Te Brettes stannade vi, och blev kvar.
En timme, två timmar, tre, fyra, fem.

Det där saknade sociala, mer efterlängtat nödvändigt än man kunde tro.

Han gick till skogs och kom tillbaka med en näve blommor.

Värmevår och morotsodling och påhälsning genom häcken.

Mina ungar får snart frukost-skörbjugg.

Det här är höften som väldigt gärna vill, men som får betala för det också.

Jag kan inte säga att jag vantrivs i isoleringen.
Jag tänker ungefär varje dag på hur lyckligt lottad jag är som bor där jag bor, att jag har en trädgård med leksaker och rutschkana och hammock (tacktacktack för min hammock!!), en fin och lagom liten skog tvåhundra meter uppför backen, samt tvåhundra meter åt andra hållet, hamn och hav.
Och våren kommer.
Den skiner redan varmt stundtals, och när isvindar blåser värmer den ändå innanför uterummets glas.
Vitsippor, blåsippor, scilla.
För varje kväll senare och senare solnedgångar i Kattegatt.
Mattias fixar på båten, vi hoppas få den i sjön i maj.
Sen kanske första doppet, första jordgubben, tidig värmebölja.
Blommor, grönska.
Skolavslutning.
Jag har byggt upp en rejäl bildbank av tidigare år, tidigare vårar, tidigare försomrar.
Där tittar vi nu, längtar, ser en värld som för oss kommer vara nästan samma, trots en väldigt märklig värld.
Det är nödvändigt att ta in fakta, förstå allvar och följa myndigheters råd, men det är precis lika nödvändigt att mellan varven låta bli att uppdatera sej om varenda nyhet om fem covid19-döda barn, eller katastroftänka på eventuellt smittade riskgruppstillhörande kära kära föräldrar.

Det kommer en sommar.

Det finns en dag för allt.
Idag var dagen då vi för första gången nånsin fick se mamma och pappa live på en skärm.