Vårens första frukost i trädgården! Bananpannkaka och hallon! Hurra!

Skogsmulle-challenge nummer fyra: Spela ett parti luffarschack i naturen.
Karantän-challenge nummer ettusensjuhundrafyrtioåtta: Hitta på icke-skärm-innehållande saker åt hemmavarande barn.

Och sen kom Jad och Lola med sin radiostyrda båt i ryggsäcken och släppte ut den i dammen.
Dagens givet mest populära pryl.

Våren våren våren.

Har ni sett Friluftsfrämjandets Skogsmulle-challenge?
Så himla bra, förskolan mejlade ut det till alla hemmavarande föräldrar, hett litet tips om att skogen inte har stängt bara för att resten av världen verkar göra det.
Tre dagar, av trettio, har det hållit på, vi såg det idag och drog av alla tre meddetsamma.

Challenge 1: Gå balansgång på en sten eller ett liggande träd.
Challenge 2: Hitta saker i naturen som börjar på bokstaven B.
Challenge 3: Sitt helt tyst i några minuter och lyssna på naturen.

Ett liggande träd blev ett vindskydds trätak, B-samlingen innehöll allt från blad och barr och bark och blomma och blött, till “kolla vad de här bägge pinnarna kan: BRISTA!” och över lilla vattenhålet en av Ruben egenbyggd bro. De tysta minuterna var fågelkvittriga och stilla, och när klockan ringde efter tre utbrast Ruben: Det var det tråkigaste jag varit med om.
Snabbt ska det gå i moderna världen.
Eller inte.
Det blir nog Skogsmulle-challenge 4 imorgon, också om jag frågar barnen.

Trädkojan nere vid Båle kulle är borta med vinden.
Vinden från Danmark. Vinden från England.
Bara två avsatser tronar kvar i de bortersta björkarna, och en hög med bråte på marken.
Tio döda i Sverige nu, Storbritannien stänger sina skolor precis som Norge, Danmark och Finland redan gjort, Alvedon ransoneras på apoteket, torrvaruhyllor gapar tomma i affärerna, Petter Stordalens hotellkoncern varslar 7500 människor.
Skolor och förskolor är öppna här hemma, men en snabbändring av lagen ska göra det möjligt att stänga dem på måndag, om man vill.
Sveriges gymnasier, högskolor och universitet har redan stängt, Hugo har lektioner som vanligt, fast via Skype.
Närvaro noteras, uppgifter delas ut, uppgifter samlas in.
Vanessa hade gympa idag, hon skulle springa nio kilometer och sen skicka in en skärmdump från Runkeeper.
Eurovision ställs in, hockey-VM ställs in, fotbolls-EM skjuts upp till nästa sommar.
EU stoppar resor till EU. Sverige stoppar resor till Sverige.
I Österrike får inga folksamlingar större än 5 personer träffas, i Italien, Spanien och Portugal har man utegångsförbud.
Mina ungar har pussvänliga kinder och vill ha pannkakor till lunch imorgon.

Egentligen är det ju precis såhär jag vill ha det.
Lugn, ro, barngos, sovmorgon och utflykter.
Febern är borta men hostan är där, hostan som är en paria i coronatider, hostan som inte låter barn gå i skolan.
Vi är hemma, dag åtta nu, och vi har det ganska bra.
(Förutom att vi börjar få slut på toapapper, och jag har ingen lust alls att gå till affären och “köpa toapapper”.)
Pyjamaskramar i soffan, Familjen Addams-filmen hyrd i 48 timmar, bananpannkaksfrukost.
Flintastenfynd, luffarschack i sanden, bullfika i lä.
Och så rullkalas nedför dynerna.
Tjoande lyckligt rullkalas nedför dynerna.

Mina kommande jobb ställs in ett efter ett efter ett, men det finns de som har det mycket värre.
Jag har inga lokaler, inga inköp, inga omkostnader, jag står inte på ruinens brant.
Inga inkomster, men heller inga utgifter.

Nej, this too shall pass.
Och vi tänker fortsätta njuta rullkalas sålänge.

Operation Flytta Hammock.
Från kvällssolsplats på altanen (skönt och svalt i heta sommaren) till södervägg med maximal soltid (oerhört välkommet i karantänstider då vårsol börjar värma) där idag ett helt gytter av ihopslingrad murgröna gottar sej som en mjuk matta.
Kom an, våren!

Här sitter mina bägge hemmasittare och hostar, annat får de inte i den här nya världen vi har att förhålla oss till.

Allt seriespel upphör utan varsel, alla träningar resten av säsongen ställs in.
Det dunkar rastlöst i skottspolen Berglin, som får hålla till godo med att öva slagskott i trädgården.

En liten yttepytte utflykt kunde han tänka sej att orka, när han hörde att det skulle handla om blommor.
Trettio meters promenad ungefär, till för årstiden tidig blåsippsbacke.
Sen satt han i mitt knä under en filt på farmors altan och tittade på skogen en stund.
Mamma, jag vill åka hem nu.

Jag ger dej min morgon, jag ger dej min dag.

Feberhettan fortsätter.
En solig stilla dag, ändå ingen utflyktsdag.
Men, en frukost i uterummet blir det.
Lycklig att barnen faktiskt vill äta mat idag.

Den här världen och nyheterna nu.
Samhällsspridning av virussmitta, bunkring av torrvaror och toapapper i lokala butiker, Putin mixtrar med lagar så han kan sitta vid makten till 2036, Trump är orangare än nånsin och deklarerar inresestopp från boven Europa, börsen totalrasar, båda våra grannländer stänger alla skolor och ett ispiskande regn blåser in från Danmark.
Jag ser solen gå ner bakom fyren och undrar hur nyheterna ser ut om en vecka, ser ut om två.

En värld i karantän känns verklig här på Lotsvägen med stor unge som snittat 38,8 sen i måndags kväll och liten unge som otåligt inte vill annat än till förskolan/hem till kompis/ut och leka valfri lek.
Mattias vabbar och jag sitter med utgörningsjobb.
Stormen Laura dundrar in så fönstren skangrar och hammocken byter plats, stänger Hugos gymnasieskola och smäller vattenspjut för full kraft.
Vi hyr Den Förfärliga Snömannen och höjer volymen.
Snart ligger även liten unge nere för räkning.
38 and counting, hoppas alvedonen biter bättre än den gjort på stor unge som mer sannolikt drabbats av halsfluss än av corona.
1177 är ett enda återkommande “just nu är det många som ringer, försök igen senare” och åker man och sätter sej på infektionsmottagningen på Veddige vårdcentral med de här symtomen blir man väl hängd.

Vissa dagar glittrar instagram lite extra.

Vi hade två alternativ att slå ihjäl den här eftermiddagen, där Alva och Bertil skulle lämnas klockan 13 på kalas på Bruket, och hämtas klockan 15 efter kalas på Bruket.
Alternativ ett, ivrigt påhejat av mannen i familjen, var att åka till en sportbar inne i Varberg, beställa in allsköns drycker och titta på Liverpool-Bournemouth.
Alternativ två var att gå en promenad på Getterön, sätta oss på nåt läigt och varmt ställe, slå på en streamingsajt på mobilen och titta på Liverpool-Bournemouth.

Vi valde så himla rätt.

På Komediantens nyuppbyggda LasseMajautställning luktar det popcorn och kryps runt i cirkustält.
Varieté Vagant styltar runt och tricksar, böjer långballonger till elefanter, taxar och hjärtan, jonglerar och showar loss med svärd.
På övervåningen bjuds det nycirkusskola med lindans och akrobatik, samtidigt som en hundcirkus intar scenen där nere och en kamouflageworkshop öppnar i Konstverkstan, men lagom till den måste vi pysa, för Alva och Bertil ska på kalas på Brukets lekland.
Ingen hejd på roligheterna idag.

Dagens arbetsplats: Taiga.

Nu går solen inte ner förrän klockan sex.
Videkvistarna har slagit ut, strandstigarna är klafsiga och i fjorden stävar Ganler in efter dagens fiskafänge, solspegeln blänker som en fyr.

Tänk tvåhundrafemtio tioåringar i samma rum.
En spelledare som i mikrofonen säger varsågoda.
Tystnaden.

Dom gör något analogt.
Dom gör det tillsammans.
Dom highfivar, trots nederlag.

Och sen landar dom in på en fin fjärdeplats av femton klasslag, alldeles glädjefullt lyckliga.

Hjärta dessa ungar, säger jag.