Duggregn från himlen, reflexväst på, den här vintern som inte ens är vinter.

Lite skogspromenad också, så är den här miniresan komplett.
Pulshöjande bergsklättring upp till Svens altare och “Orusts vackraste utsiktsplats”.
Vi ser såväl Hållö fyr som hela Lysekil och Skaftö, men hittar bara tre kyrkor av skyltens utlovade elva.
Har en ju sett fram emod å se alle desse körkera, sa Mattias. Kan en ju reklamera, den udsikta.
Sen fortsätter vi godmodigt traska in i skogen, utan att närmare notera att vi nu följer blå prickning istället för gul.
Och när vi strax kommer fram till en (för oss) lite förvirrande skylt som avslöjar det hela, väljer vi ju inte det självklara sättet att lösa denna uppkomna situation, alltså att följa de blå prickarna tillbaka till Svens altare och gå vidare på gul prickning därifrån.
Nejdå, vi litar på vår (den av oss som tror hon är en levande kartexpert) lokalsinnliga intuition och följer “Vackre väg Wismar”, dock först efter att ha googlat densamme för att se om några detaljerade Bohusledskartor dyker upp (vilket inte sker, det enda som dyker upp är “Sju stopp du inte får missa i tyska Mecklenburg-Vorpommern”).
Sen är vi lost in the middle of the woods med bara kartappar utan utmärkta stigar på, samt en kompassapp som bara snurrar runt runt och ber att kalibreras om och om igen.
Jag är så nära att ringa pappa och fråga om det finns några andra appar man kan ladda hem som är lite mer orienteringslika och sträcker sej över norra Orust, när Mattias ropar “därborta ser det ut som gräs, det kan vara en trädgård!” och det är gräs, och det är ett hus, och till huset kan man köra och vi är lyckligt på väg längs skogsvägen mot bilen igen.

Happy holiday!
Och solen skiner.

Bra grej med det här hotellet: Det går bra att hoppa in i spat på avresedagen också.
Och då är vi dessutom ensamma på stället.

37 grader i infinitypool.
6 grader i salt hav.

Morgonklättring på klipporna.
Än så länge fixar jag “första semestern nånsin utan storkameran” bra.

Det är helg.
Det är spa.
Det är hotellnatt.

“Kvällspromenad” med solnedgång och vågskvalp.
Tänk på Tromsø.
Igår firade de “soldagen”,
dagen då solen orkar sej över horisonten för första gången sen den gick ner i december för en månads evig natt.

Jo.
Snödroppar.
Strax efter tjugondag knut.

Bergsbestigning, rosiga solkinder och kaptenslek på gammal gisten stock.
Och så äpple och bullfika.
Bättre går det knappt att önska sej.

Bergatrollet, pengahålan och sista mänskan under stenen.

Smittfritt utomhushäng idag.
De här sjuka månaderna.
Genomlid.

Tanka.

Äntligen sol! Efter ändlösa dagar av blött blött grått.

Nån fick lite feeling för det här med gamla skelett i Göteborg häromdagen, så idag åkte vi till Varbergs fästning, hukade undan regn, kollade kanoner och hälsade på Bockstensmannen.

…och Ottos posse fick också vara med.

Ingen studio, inget problem.
Här har vi möblerat om Majkens vardagsrum litegrann och vips gick det att ta fina halvårsbilder utan att dra ut en bebis i (inte direkt smällkalla, men ändå) vintern.

Sen det här med att roa på samma villkor och synka syskonskratt, det är en helt annan historia.

Spårvagn, Frost 2, Andrum, människoskelett, sjuttonhundratalsklänningar, valmuseum, skymning över Linné.

Saker jag gillar:
Sena fredags-sms med spontana middagsinbjudningar till ett dygn senare.

Två dagar väckarklocka var lagom inskolning från lov till vardag.
Torsdag, fredag, och sen helg igen.
Skimmersoluppgångshelg, nybakt dinkelfrallshelg, situpshelg.
Och sen kastade vi ut granen trots att knappt ett barr fallit av sej själv.

Australien brinner för fullt.
Trump ödelägger allt hopp om att Iran, och i förlängningen även länderna runt Iran, ska låta bli att kärnvapenrusta.
Ett passagerarflygplan kraschar i Teheran, alla dör.
Vattenläckan häromveckan, samt alla de senaste halvårets mer eller mindre långa strömavbrott gör mej för första gången fundersam på att preppa för krig och katastrof.
Insikten att jag hade klarat mej mycket dåligt i krig och katastrof.
Medkänslan med alla som flytt. Flyr.

Mitt hem, mina barn, min omgivning.
Blommor på Båle i januari.
Gula snäckor. Lila.
Ett hastigt regnväder som drar in från havet.
En tillflykt under ett träd.

Det är jullovets sista dag och jag önskar att få stanna här för evigt.