Paella och njut på strandpromenaden, medan månen stiger upp över Medelhavet.

Kullerrull och nedgrävning, salta kallsupar och en och annan stukad tå.

Emil åker inte till Spanien utan att ta reda på var man bäst kan få tag på gummigubbar.
Emil åker tre timmar fram och tillbaka till Valencia för att gå på loppis, och kommer tillbaka med ett helt fång.

Egentligen är jag en utflyktsmänniska, men i trettiofem graders värme retirerar jag till att nöja mej med bara häng.

Cava, ljus och kökliandets himmel.

Restauranghäng på El Benissero-stranden i Javea, ackompanjerat av klickande kullerstensljud som ramlar in med vågorna.
Roliga vågor.
Nån dag kanhända vi hamnar här?

Cala Blanca - den vita stranden.
Tunnlar, hajtandsfynd och bokpaus under trasigt parasoll.
Trettiofem grader i skuggan.
Kroppen klibbar.
Och ute i snorkelsvalkan simmar fiskar runt fötterna, större än man kunde tro.

Hänget, folket.
Hjärta allt.

Vi lämnar poolen, tar lilla Fiat 500-bilen och kör och kollar omgivningarna, den rastlöse, jag, och så den lille som gärna hänger med vid löfte om godisköp på vägen.
I Javea slår vågorna in på kullriga stenar och folk trängs på strandremsorna som inte har knotig lavasten att bada från.
Mot de höga klipporna som omger stan är trängseln mindre, gräset är gulnat och bränt och i horisonten tronar berget vars sluttning vårt hus står på.
Det är söndag idag.
Vi hoppas trängseln är värst då.
För imorgon vill vi bada hav.

Det började i fjol
När äppelträden stod i blom
Sämre tider var det man sa
Men det blir nog mycket bättre snart

Sen försvann Marie
Och med lag, ordning och rätt
Fick hon pojken med sig så vid tjugosju
Har jag sett mer än de flesta har sett

Och fast jag tiggt, bönat och bett
Är det här det enda jag får
En morgon mellan bergen
Jag får en morgon mellan berg

Dimman lättar upp
Härinne och utanför
Det börjar att skymtas en stenig väg
Och man ser hur högt det är

Men jag tar ett litet steg
Glider ändå ner
Jag har gjort det jag kan, det blir inget mer
Jag har sett mer än jag borde ha sett

Och fast jag tiggt, bönat och bett
Är det här det enda jag får
En morgon mellan bergen
Jag får en morgon mellan berg.

/Perssons Pack.

…sjunger jag barnen till sömns med om kvällarna.
Det har jag gjort varenda nattning sen vår tågluff förra sommaren, då vi bodde på ett hotell i Bad Gastein och jag slog upp fönstren på morgonen och såg solen gå upp över bergen.
Idag sjunger jag den igen.

Ett gäng från Stockholm, ett från Malmö och ett från Bua.
Ett hyrt hus på en bergssluttning i Valencialand, med citronträd i trädgården och utsikt över nejderna.
En vecka, noll måsten.
Förutsättningarna är goda.

Denna dagen.
Denna dagen, då jag först (surt) jobbade hela dagen medan Lisa och Fredrik, Sofia och Magnus, Mattias och alla barnen åkte ut till Nordö, där jag sen fick skjuts av Johan ut i trettio knop och vidare både Lollo och Peter samt Pär och Camilla kom ut och la till.
En ö-gathering av allra bästa sort.
Denna dagen, då krabborna metades upp och ungarna satt på kö till att få åka ring, då Johan och grabbarna hittade en flaskpost från Randlevsskolen i Danmark, då cava öppnades, pinnar samlades och lägereld tändes.
Denna dagen, remember in november.

En fästningsterass, fina vänner och (ofotograferad) skrattkväll på premiären av best of Schtunk.

Det blåste en del den här morgonen, det gjorde det.
Vi försökte på Nordö, men kom inte intill.
Vi testade Kläppen, men drev bara bort.
Sönnerös sydsida då, vinden kommer ju ändå från norr?

Vi gick på grund.

Jag satt i fören och höll utkik efter stenar, ropade STEN! då det kom en, Mattias la in backen och så drev vi samtidigt västerut i vinden. Där låg ytterligare en sten. Som propellern slog rakt i.
Tillbaka till hamnen, båten ville bara styra åt vänster vilket var jobbigt i gattet när vi skulle runda fyren men desto bättre inne i hamn när vi skulle runda piren och lägga till på vår plats.

Tio timmar, sjuttioelva svordomar och hundra procent sotsvärta senare hade Mattias lagat båten, där propellern kantstötts och styrstaget knäckts.

Men ungarna var iallafall bekymmerslösa.
Och bättre verkstadsområde går ju knappt att hitta.

Den förmodade ut-på-ö-kvällen blåste bort till en stanna-i-hamnen-kväll med båtgrannarna.
Alls inte det sämsta.
Så glad glad glad i våra båtgrannar.

Fem snurr för den ene idag, och fyrtio granna för den andra i fredags.

Vakna i viken, krabbor, stjöstjärnor och brännmanetshinder för morgondopp.
Hejdå Orreviken och Tony och Kicki och Walle!
Det här var en fin liten plutt till båtsemester.

Ovädret hägrar i horisonten, men vi chansar och tar sjövägen över Onsalafjorden, mot Orreviken.
Sälar solar, barnen halvsover, och regnet kommer till oss ungefär i jämnhöjd med Nidingen.
Vi rundar Malö, passerar Mönsters utkikstorn och ser Onsalaobservatoriets globenbollar föröver.
Där står Tony och Kicki och vinkar i lilla Orrevikens hamn, och vi är framme.
Längsta resan vi gjort hittills!

Strålande morgon på Sönnerstranna.

När Lisa och Pernilla fyller fyrtio ser vi allihop ut som i deras nittiotals glansdagar.
Och snygga är vi.
Call us Mr Vain!