Ett Värögäng på konfirmationsläger uppe vid Helsjön, ljumma vindar, glittrigt vatten och försommargrönt.
”Som ett vårtecken precis som tussilagosar” skrev Katharina till mej när hon frågade om jag ville komma och fotografera dem. Och det klart jag ville. Dessutom var det ingen som trampade sönder en enda bänk!

Jamen tack ändå, ovädret, för att jag får sitta här bakom mina smattrande uterumsfönster och dricka te i min för dagen nyköpta Lisa Hammar Posse-kopp från Open Barn-marknaden i Tångaberg, medan Bertil är på Vaiana-bio hemma hos Moa och vinden får träden att närapå ligga vågrätt.

Allihop på Storaberget samtidigt. Det gäller att passa på!

Vi har några väldigt kära tonåringar i vår närhet.

Fredagsonsdag för Albin, Eddie och Ruben med chips, fotboll och sovaöver.

Han fick det han önskade sej på sin födelsedag, saker som ska ner i jord.
Och i jord trycks de ner, blåbärsbuskarna och den lilla lila.
Alla jordgubbsplantor flyttas till en och samma pallkrage och den (mest) rötna kragen åker till tippen.
Den stora tomatkrukan får stå i uterummet, varmt som ett växthus på eftermiddagarna.
Jordiga fingrar, masksamlande och ordnande av sina nya små trädgårdsredskap i raka rader.
Ungen kungen.

Så kom en födelsedag till, en pirrig efterlängtad födelsedag.
Trädgårdsredskap och böcker i sängens arla morgon, kungastol och ansiktsmålning på förskolan och en fotbollsträning i sådant hällande eftermiddagsregn att hela den lilla tigern sakta strömmade bort.
Till kvällen kom gamlaföräldrarna inkånkande på tomatplantor och blåbärsbuskar, glass och jordgubbar ställdes på bordet och fem ljus blåstes mödosamt ut under ballongerna.
Oh happy day.
Mamma, viskade Bertil när han skulle sova.
Jag fick nästan allting jag önskade mej. Men ni glömde en röd tandborste.

Ängarnaparadiset, och där den bästa sortens mammor och extramammor man kan önska.

Nyplockade lupiner och syrener och morgonbakat bröd från Kvarnbageriet.
En propellertestartur med båten.
Färdigröjda nya rum åt ungarna, varsitt för första gången någonsin.
Glasshäng i uterummet medan städ och flyttdammet la sej, ginger ale med is.
Blomplantering hos Camilla för frivilligt anmäld miniträdgårdsmästare, oerhört nöjd sådan.
Och sen en kräftskiva med vänner, den bästa present jag kunde få.
Tack fyrtiotreårsdagen!

Tvärs över vägen bara.

Mr Darcy.
Mr Bingley.
Mr Wickham.
Mr Collins.
Och Mr Bennet.
På Gunnebo slott idag för fotografering, och om några månader på ett Teater Halland nära dej.

Så flyttar han ut, vår store.
Visserligen bara någon kilometer och inte ut i den omöjliga fjärdehandsdjungeln som är lägenhetsverkligheten för unga hemifrånflyttare idag.
Men sjutton år gammal förstår jag att man inte vill hatta mellan två hus, två rum, två garderober, så från och med nu bor Hugo bara hos mamma.
Mot dubbelsäng och egen nedervåning har vi inte så mycket att komma med med vårt hål i väggen under takåsarna.
Det där hålet i väggen föll däremot Ruben i smaken, som fick välja vilket av rummen han ville ha nu när han och lillebror inte längre behöver dela.
Jag tar det lilla! ropade han och ville flytta in på direkten.

Inget ont som inte har något gott med sej ändå.
Och brorsan är idol var han än bor.

Att vara fotbollstränare för fyraåringar är min själ inte det enklaste jobbet i djungeln.
Big up till Hanna och Karin som är lika mycket lekledare som medlare och tröstare med en tvungen skopa barnpsykologi.

(Notera minimatchställ flong nytt från Liverpoolresa som efter provkutning halkar ner över höften och därför får tejpas upp runt magen. Vill man vara fin osv.)

Falkenbergskontor och Varbergskontor på agendan.
Varsågod för axplock!

Maskrosplock och Kungsbackadäng.

Även om det inte går att köra båten någonstans, går det ju att ha den som en liten sommarstuga.
En plats att gå ner och äta kvällsmat på, bädda upp för övernattning och pyjamasmysa med godispåse och Harry Potter, att stilla guppa och se hamnens nattljus medan musik och epatraktorer bildar en avlägsen fond bortifrån niornas bal i fiskerilokalen på nästa kaj.
Ett bryggseglarparadis Mattias!
Inte det sämsta.

Äh, vi flyr väl spänningen kring propellersnurr och varvtal och ser Felicia, Molly och Lovisa gå på bal istället.

Den långa versionen:
Efter en vinter av drevköp och propellerköp, samt en vår spenderad “ute på båten” för mekanikern i familjen för att äntligen kunna få upp farten litegrann på sjön (även om jag varit fullt nöjd med att puttra i femton knop till Sönnerö, jag behöver inga Marstrandssemestrar eller helger i Fjällbacka) lyfte Svenningsson i båten i hamnen och vi gav oss ut.
Strax efter att hamnens treknopsbegränsning upphört, började det.
Det hände ingenting. Varvtalen gick upp upp upp, men fortare än sex knop gick inte båten.
Tillbaka till hamnen. Promenad hem. Gamla propellern hämtades, i med nävarna i vattnet, ny propeller av, gammal propeller på.
Ny tur. Sex knop. Sjutton svordomar.
And it kept rolling.
Om något kan gå fel, kommer det gå fel.
Högerstyrd och vänsterstyrd, utväxlingar och invecklingar.
Jag fick räkna propellervarv medan Mattias snurrade motorn för hand, same procedure både på båten och hemma i garaget med gamla drevet, siffror blev olika och propellern snurrade ömsom medsols ömsom motsols, vilket gav huvudbry och irritation och ilskeutbrott och en hel massa skäll, milt uttryckt.
Såhär är det. Vad jag tänker när någon säger växellåda:
Jag sitter i bilen. Vrider på nyckeln. Lägger i ETTAN. Sen TVÅAN. Sen TREAN. Sen FYRAN. Sen FEMMAN.
That’s it. Jag vet att jag inte är ensam. Men det finns människor som inte kan FÖRSTÅ hur man inte kan begripa the science of a växellåda. Just sayin.
När sedan båtens startmotor pajade också pga för många teststarter för att kolla propellersnurrarhåll, då bröt helvetet löst och stannade så.
Den här sjösättarlördagen blev helt enkelt lite sådär.

Den korta versionen:
Gud så gött att äntligen få leva båtliv på bryggan igen!

Stormvindar borta, mörkmoln drar in.
Nuså!