Fredagkväll, förberedande genrep, ungar så begåvade att jag inte har ord för det.
Och Åsa. David. Linda. Oscar. Michael. Fina Marianne!
Så bra alltihop. Så perfekt castat i alla roller.
Det här, mina sydsverigevänner, kan ni gå och se.

Jag älskar Roald Dahls bok Matilda.
Sen jag högläste den för Ruben för ett par år sedan älskar han den lika mycket.
Så efter jobb och skola idag åkte far och son ner till Malmö och gick på förberedande genrep med mej, av musikalversionen av denna fantastiska fantastiska bok.
Och poängen de gav?
Slog i taket.
Jag har aldrig tidigare hört kräsne Mattias tycka särskilt mycket om någonting han sett på denna scen, men idag hände det.
Och Ruben också, som var allra mest förtjust i ryssarnas hämnd på pappa Wormwood, och därefter i Matildas imponerande kunnande av gångertabellen.
Kolla, hon har en RIKTIG BUTTERFLY! viskropade han när ryssmaffians Sara Lehmann kom släntrande nedför publikgången på väg upp på scen, fipplandes och showandes med sin kniv.
En fantastisk kväll.
Som följdes av en bra natt (nåja, jag satt ju och jobbade fram till klockan tre men dom andra två satt i soffan bredvid mej och käkade godis och kollade på Ant-man and the Wasp till in på småtimmarna) och en god frukost där Ruben fick hjälp vid brödrosten av Efraim von Trippelhatt (fast i civil kostym då), en skön bastuförmiddag i hotellets källare, samt en fin gummistövels- och lördagsgodis-jakt på stan, där Ruben, som gick hand i hand mittemellan oss hela tiden sa: Det GÖR inget om vi inte åker hem innan sent ikväll, bara så ni vet.

Det fina i att hitta på nåt med bara ett barn.

Första dagen med Matilda.
Första uppsättningen begåvade barn, första mötet med söta fröken Honey, vulgära mamma Wormwood och… smått obeskrivbara rektor Trunchbull.
Jag har väntat och längtat efter den här dagen.
Nu är jag här.

Tjocka blöta snöflingor utanför fönstret.
Popcorn och bokhög innanför.

Nu är det mars.
Nu åker vinterpresenningen av båten.

Jo, jag fattar att det kommer bli bakslag, att den riktiga våren inte kan skrida in såhär innan februari ens är över, men just nu struntar jag högaktningsfullt i det, just nu njuter jag.
Njuter av att ta en kopp te på trappan i bara tröja.
Njuter av att ungarna sparkar fotboll i trädgården och gosar med grannens sällskapssjuka katt, vars matte och husse varit på semester i snart tre veckor nu.
Njuter av att fler och fler krokusar dyker upp i rabatten.
Njuter av att röja ut alla skridskobagar och julkartonger ur uterummet och att kunna hänga där i varmsolen, trots att fönstren är så skitiga att det nästan inte går att se ut genom dem.
Njut njut njut.
Våren är det bästa som finns, lurvår eller ej.

Blomsterstugan i Sanddamm har öppnat, krokusar och pärlhyacinter står uppradade och Bertil plockar så många penséer han orkar bära.
Vi MÅSTE ha den här också, KOLLA, den är ju JÄTTEFIN och LILA!
Katten sträcker ut sej uppe i hästhagen och solen strålar över Sanddamms kullriga klippor och dansar i havsblänket.
Jag tänker åka hem och ta av mej jackan.

Ett klassrum på Påskbergsskolan, en sexa som publik och tre skådespelare från Teater Halland.
Säg inget till någon.
Om en mamma som lämnar, och en pappa som frågar barnen om den där nya Alex är en skön lirare eller ej.
Vad mår pappa bäst av att höra då?

Det är inte Thailand men det är en smula skönt.
Konferensjobb på Hotell Tylösand med kortarmade kaffepauser i solen.
Februari. Känns som april.

Bland pappersmassa och vinkelslipsskvätt.

Livsregel: Se vad du har omkring dej, och uppskatta det.

Lite Syllingeflyg över Näs idag, pappas barndomshem.
Promenad ner till den brakade pilen vid Viskan, förevisning av var kossornas bajs åkte ut till gödselstacken, och små föraningar av gul påskliljeexplosion nere i fruktträdgården på åkern.
Och så stora geggiga hål överallt där vildsvinen bökat runt.
Dom som, uppenbarligen, bor på Örnakullen och i Thårstorpaskogen.

Sportlovet skrider framåt.
Ett äventyrsbad i Linköping och ett annat i Skene, ett förmodat biobesök som slutade i stora tårar i Capitols foajé eftersom jag hade sett fel tid och vi kom in två timmar för sent för att se Bamse och dunderklockan.
Det blev popcorn och film hemma i soffan istället. Och ett biobesök med farmor två timmar tidigare dagen därpå.
Ruben gör Lanzaroteläxor varje dag uppe vid sitt skrivbord, rymdberättelser och matteproblem. Han spelar under täcket innan vi andra vaknat på morgonen, och tittar på den olidliga youtubern Tomu när jag inte hör eller ser.
Plus naturprogram. Dokumentärer om vildsvins liv och sånt. Så han är förlåten.
En liten krokus har tittat upp ute i rabatten.
Jag anar en vår.

Upptäcksfärd på kungliga marker i vårvindars ljus.
Finns det bara pinnar och is, så.

Slö hängmorgon, och sen:
Storungar till barnkalas på Europas största lekland Exploria.
Och småungar till studsparadiset Bounce.
Studsparadiset slutade i ispåse för Nike, och barnkalaset slutade i exakt samma tigertröja i present till Liam, som Ruben redan hade på sej.
Vi studsare hann med en sväng till Herrängens gård ett par kvarter bort också, innan kalaslekarna kom hem, ölen pschtsades upp och torskryggen och spetskålen började lagas.
Perfekt dag i perfekt sällskap.

Linköping-Älvsjö tog två timmar. JAS 39 Gripen hade klarat det på en kvart.
Äntligen är vi framme hos innerstadsborna som blivit förortsfolk.
Och med det, det där sköna lugnet som infinner sej när man har en hel helg framför sej med dem, en hel helg av långsamhäng och baravara.

Första sportlovsgrejen: Ett stopp på Linköpings flygvapenmuseum!

Snödroppar i rabatten, smältvattenflöde i bäcken, och hörde jag inte lite fågelkvitter också?