Den här sommaren alltså, som bara pågått och pågått och pågått i två månader nu.
Vattenbristen är visserligen påtaglig och det hade inte gjort något med lite regn, men käre spann vann så gött det är.
Ikväll: Spelning nere på bryggan, med Krille, Mattias och Tobbe vid instrumenten och med Molly på sång.
Kav lugn kväll.
Människor jag gillar.
Krabbfiske åt ungarna.

Det här är livet.

Den för omvärlden så svåra matchen Sverige-Schweiz hemma hos Frallan och Jessica, med lycklig 1-0-utgång och en påföljande middag så god att jag inte ätit nåt godare sen sist vi var bjudna hem till Frallan och Jessica.

Blåsig middag på stan.

Dom här bägge har sovit över under trappan inatt.

“Kan inte vi bygga en crossbana på hamnängen pappa?”

Borta bra men hemma bäst.

Med små medel går det att få till en skitrolig föreställning som såväl barn som föräldrar gapskrattar åt, vilket är en konst i sej faktiskt.
Sjutton glasögon fick jag på mej på en minut, well done.

Det är Trollens dag i Haverdal och barnen får gå in i skogen och skapa egna troll på trädstammarna, fika festis och mariekex, koka kottsoppa och och leta upp en skatt som trollen gömt.
Det här stället och dess uppfinningsrikedom alltså.
I salute you, Haverdals camping.

Nu har Brettes åkt och sistkvällen nalkas.

En sista glass på lekplatsen innan Brettes packar ihop och åker hem.

Trampbilsrace och äventyrsgolf och nya och gamla vänner.

Note to self: Ta reda på hur du stannar och kliver av en airboard innan du i skenande fart hoppar av den genom att ta ett kliv framåt.

I övrigt kan du med ömmande svanskota, rygg och nacke få spela fyrmannawhist i lugn och ro i förtältet medan hela arsenalen ungar ger sej iväg på av campingen uppstyrt nattsmyg, där de utrustade med ficklampor får lösa olika gåtor i skogen i jakt på gömd klubb-skatt.

Sista Bretteskvällen det här.
Imorgon åker de hem.
Buhu.

Salt semester det här.

Det är varmt och det är slött och det är vattenmelon i skuggan.

En bättre kväll, helt klart.

Ett-noll!
Två-noll!
Tre-noll!
Vi vann gruppen!
Varenda mexikanare på läktaren stod och glodde ner i sin mobil de sista minutrarna, med allt sitt hopp satt till sydkoreanerna, som hör och häpna gör inte bara ett-noll utan även TVÅ-noll med bara pyttetid kvar av matchen, och därmed skickar de regerande världsmästarna ända ner till botten av gruppen och rakt hem till Tyskland igen.
Nu blire åttondelsfinal!

Lite äventyrsgolf och trampbilsutflykt, för dem som inte måste kolla allt försnack från Jekaterinburg inne i en svettig husvagn.

På väg ner till stranden bor det troll, massor av troll.
Längs hela stigen har de gömt sej, en del är stora, andra så små så dom nästan inte syns.
Och stranden.
Vit mjuk sand och varmt vatten.
Tio glassar på Margits kiosk senare tar vi trollstigen tillbaka upp till campingen, kvart över tre är stopptiden, ödesmatch mot Mexico hägrar.
Som VM-sommaren nittifyra det här, allraminst.

Hinderbana på lekplatsen, vattenkubb på fotbollsplanen, och i förtältsskuggan sitter föräldrarna som, med tusen kompisar runtikring, plötsligt slipper leka.

De hoppysslade strandfyndsfarkosterna flyter inte, men vattnet är varmt och molnen drar förbi och vattenmelon smakar bäst om sommaren.