Två arbetare i familjen drar på sej jobbarbyxor och kör iväg till Lantmanna för att köpa trettiolja.
Sen skruvar dom moped i garaget och är helt nöjda med tillvaron.

Skogsbad, enligt SAOLS nyordslista 2017:

Terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att minska stress.
Exempel: Ett skogsbad innebär att man går ut i skogen och öppnar sina sinnen. Företeelsen växte fram i Japan på 80-talet, för att råda bot på stressymptom. (Tidningen Farsta Sköndal, 12 augusti 2017)

Ett lika stockholmskt som japanskt sätta att se det, skulle jag säga.
Men SAOLS nyordslista är ändå lite underhållande, då den kommer mellan jul och nyår varje år.

Ellen och Ruben PLOGGADE hela vägen in i skogen, i jakt på komponenter till katapulten de senare tänkte bygga.
Mattias hade en väldans GRIT där han försökte få elden att ta sej trots att vi glömde tändblocken hemma.
Vi VEGANISERADE inte korven, det gjorde vi inte.
Kroksmosse är den största sjön i Varbergs kommun. Det är helt säkra ALTERNATIVA FAKTA.
KILLGISSA hörde jag ingen göra idag. Magnus Svahn var kvar hemma hos sej.
Det var mössväder. Men om det inte varit det hade man kunnat se en av oss flasha sitt BLORANGA hår.
Trots att vi hade två åttaåringar med oss såg vi ingen DABBA. Inte heller såg vi någon FIDGET SPINNER. Däremot kunde Ellen anas bli SEKUNDÄRKRÄNKT när vi skällde på Ruben för att han drog det långa benet efter sej i skogen.

Minsann om det inte kom en liten spricka i den här julens outsinliga regnmolnsbonanza.

Agnvallsjulklapp: En dag på Universeum.
Upplevelsepresenter är de bästa.

Julens (iallafall för mej) enda julmat - julbord i Veddigeköket.
Så i år tröttnar jag inte på något, inte ens storknar faktiskt.
Bara gott. Och i finfint sällskap.

En tapper skara släkt slöt upp vid Dranstugan på juldagsmorgonen för regntung promenad.
Den blev inte så lång.
Några ungar tröttnade halvvägs och några hoppade rakt ner i dikena som mer var små sjöar med torrhetshaveri till följd.
Lite varm choklad inne i Dranstugan senare var alla up and running och dansande kring imaginär julgran igen.
Nästa år hoppas vi på solsken, gnistrande omgivningar och lägereld i skogen.

Det är inte alla barn som ligger och trynar på julaftons morgon och inte börjar sträcka på sej innan halv elva. Ett ögonblick senare: Komihåget om vilken dag det är.

Dagen då man får öppna en julklapp på morgonen. (Eller ja, snarare till lunch då.)
Dagen då vi åker till Ambjörntorp och äter grönsakssoppa.
Dagen då Kalle Anka sänds klockan tre (för ointresserade moderna barn vana vid apple-tv), men som i år förvånande nog följdes uppmärksamt av samtliga.
Dagen då tomten kommer, utan minsta rädsla eller försiktighet ens från treåringen. Åttaåringen verkade heller inte undra alls över vem tomten kunde tänkas vara, han konstaterade bara kallt att "han hade mask, det såg man".
Dagen då man äter julmat till kvällen. Vilket vi struntade i, och brassade på revben och fläskfilé på grillen, med klyftpotatis, kantarellsås och spetskål till.
Dagen då man får leka med sina nya radiostyrda bilar, VR-glasögon och innebandyklubbor från julklappsöppning till kväll.

Julafton, välkommen.
Du har varit efterlängtad.

Armbrytningstävling, växtvärksmassage, genomgång av skolkatalog ("vi pekar på dom som är snällast i varje klass!") ingen bingo på Maldivernaresa, ingen bingo på bil, plötslig bingo på, tadaa! ny nyårslott! och midnatt-råder-marsch i olika kreationer nedför trappen hos de fyra tappra barn som höll sej vakna till efter midnatt.
Nu är det julafton! sa programledarna på teve.
Den informationen förde vi inte vidare till ungarna.

Det blir ingen vit jul. Men det gör inte så mycket när vi kurar ihop oss med brasa, Polarexpressen på teve och alla klappar färdiginslagna under granen.
Det "mysiga" i det sistnämnda är det dock ingen treåring som hajar.
Det står ju BÄTTIL på den! Jag kan TA den! KAN jag få den? Jag kan ta den NU!

Det är samma väder alla svenska högtider.
Jul, påsk, midsommar.
Åtta plus och regn.

Jag tror vi kryper någon dag bakåt för varje år som går.

Ny måndag, nytt försök, skridskor med (där BÅDA är i storlek trettiofyra).
Svante gled runt som värsta ryska isprinsen och måttade Jagr-skott.
Bambi-Ruben höll sej inte vertikal särskilt länge innan han tröttnade och ville åka stövel istället.
Bertil åkte pulka i fem minuter, sen skrek han att han ville hem.
Och Mattias spräckte ögonbrynet.

Är nog inte meningen att vi ska ha nånting på Sjöarn att göra.

Kall promenad i eftermiddag. Avtryckarfingret höll sej såpass mycket utanför tjockvanten att jag skakade av köld när solen väl gått ner och Mattias fick komma och hämta mej med bilen mitt på Fiskelia.

I sagoskog fällde vi vår gran idag.

Att få undan lite hemmajobb inför barnkalas genom att hyra hallen.
Att jämna ut det igen genom att bjuda hela klassen.
Ruben fyllde åtta igår, Adam fyller åtta imorgon, idag stormade hela havet i Bua idrottshall.

Det här uppvaknandet.
Nu håller vi tummar och tår att det fortsätter vara kallt till jul.

Efter förskolans luciatåg i onsdags kväll var Bertil lite besviken.
-Det VAR inget luciatåg mamma. Vi skulle ju ha LUCIATÅG, och det VAR inget!
-Å, jaha, du menar att ni inte GICK i nåt tåg, nä det gjorde ni ju inte, ni satt ju redan där när vi kom in. Men du! På fredag fyller ju Ruben år, då kommer ju mormor och morfar och farmor och Bosse, DÅ kan vi ha ett luciatåg om du vill?
-JAA. Det VILL jag.

Så det hade vi. Vi övade till och med innan. Sjöng Sankta Lucia och Staffan var en stalledräng och Midnatt råder och Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm gick på restaurang.

Efteråt, när alla gäster gått hem och jag tog upp Bertil i famnen, hade han samma bekymrade min som sist.
-Mamma. Det VAR ju inget luciatåg. Du sa vi skulle ha luciatåg, men det VAR inget tåg. Jag vill ha TÅGET. Med Sankta Lucia på.